Skolvisningar av vårt enda världsarv

Klass 5B från Bagarmossens skola går sakta uppför trappan som leder till Almhöjden på Skogskyrkogården. Sara Hedberg, guide på Stadsmuseet, har uppmanat dem att se om de märker något särskilt med trappan. De tar uppgiften på allvar, känner in varje steg. Flera elever noterar att trappstegen blir lägre ju högre upp de kommer, en medveten utformning för att det ska kännas mindre tungt den sista biten. 

Här uppe är en bra plats för att blicka ut över krematorium, kullar och träd och känna in lugnet, men även om mycket här kretsar kring döden så är det också en plats för att hylla livet. 

– Skogskyrkogården är inte bara en plats för de döda, lika viktigt är att livet flödar här. Hela området är en plats för rekreation och återhämtning, och här uppe ska man kunna meditera eller bara vara för sig själv, förklarar Sara Hedberg. 

Hon fångar vant upp elevernas frågor och funderingar. I den här miljön brukar många tankar formuleras, berättar hon. Allt från filosofiska frågor om livet till mer faktabaserade om det som finns runt omkring. Så blir det även i dag.

Garbos grav annorlunda

Eleverna är vetgiriga, och de som vill får berätta vad de själva känner till om Skogskyrkogården. Några pratar nästan i munnen på varandra, ivriga att berätta att Greta Garbos aska flyttades hit från New York 1999 och att hon gravsattes här. De får lära sig att det finns 100 000 gravar på området och att Garbos grav skiljer sig lite från övriga. Annars är nästan alla gravstenar här likadana. 

Ungefär halva klassen har besökt Skogskyrkogården tidigare, och det faktum att de flesta bor i närheten gör det angeläget att åka hit, tycker Maria Langell, lärare i svenska. 

– Det är viktigt att eleverna får lära känna sitt närområde och att alla får möjlighet att komma hit, för det är en del av deras allmänbildning. En del av skolans roll är att se till att eleverna får växa och uppleva saker, och det här är ett bra exempel på det, säger hon. 

Eleven Ada Dannert har flera släktingar begravda på Skogskyrkogården och har varit här många gånger:

– Jag och mamma brukar åka hit under allhelgonahelgen och tända ljus i minneslunden. Och så har jag en bok hemma om Skogskyrkogården som jag brukar kolla i.

”Gå hit efter skymningen”

Både Ada Dannert och klasskompisen Marie-Esther N’Da tycker att det är bra att de får gå runt och titta på olika delar av Skogskyrkogården för att verkligen uppleva den och att de får mycket bakgrundsinformation. 

Marie-Esther N’Da var här på skolbesök för flera år sedan. 

– Men jag fick lära mig mycket nytt i dag, till exempel fakta om arkitekterna som skapade Skogskyrkogården och att de var två, säger hon.

I dag öser regnet ner, men under paraplyer och regnställ uppstår en omsluten känsla, att tillsammans med de vidsträckta kullarna och de stilrena kapellen finns bara nuet. Kulissen med trafikbrus suddas delvis ut av ljudet från regndropparna, och en lång daggmask har till klassens förtjusning letat sig upp ur marken. 

Sara Hedberg berättar om andra djur som också går att se på området: kråkor, rävar och harar.

– Jag tycker att ni ska gå hit med era familjer efter skymningen och se vad ni hittar i lampornas sken … men det kanske ni inte vågar, säger hon med ett illa dolt leende samtidigt som femteklassarna sträcker lite extra på sig.

Asplund och Lewerentz

Klassens besök handlar till stor del också om att Skogskyrkogården är ett av Sveriges 15 världsarv, det vill säga natur- eller kulturminnen som anses ha ett enastående universellt värde. Skogskyrkogården ritades av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz och stod klar 1920. För 30 år sedan klassade Unesco den som världsarv, och Maria Langell tycker att det passar extra bra att knyta ihop jubileet med undervisningen.

– Vi har inte arbetat med världsarv på djupet tidigare i skolan, men nu passar det bra att koppla det till 30-årsfirandet, så det är flera av våra klasser som ska åka hit på studiebesök. Sedan kopplar vi även ihop det med Sveriges övriga världsarv, säger hon.

Inför besöket har eleverna förberett sig genom att se en film om världsarv, och efteråt kommer de att arbeta vidare på samma tema. De får gruppvis ta sig an var sitt svenskt världsarv, ta reda på fakta och sedan presentera för klassen.

– De ska till exempel undersöka om det är ett helt naturligt världsarv eller om det är skapat av människor. Några kommer att få berätta mer om Skogskyrkogården, och då får de ta reda på ännu mer än vad vi lärt oss i dag, säger Maria Langell. 

Själv har hon varit här många gånger men tycker att hon lärt sig mycket under dagens besök.

– Jag har mest bara strosat runt tidigare, men inte tagit reda på så mycket om de olika delarna så det var roligt att få veta mer, säger hon.

”Viktig för mänskligheten”

Med sina 102 hektar är Skogskyrkogården så stor att det bara går att se en liten del under den timme som studiebesöket pågår. Klassen gör små korta stopp på ett begränsat område, och Sara Hedberg kryddar med fakta och anekdoter. 

– Vi vill lyfta fram det cirkulära, kretsloppet mellan liv och död, och hur människan och naturen är en del av allt det, säger hon. 

Tanken är att ge eleverna en grund i vad som finns att upptäcka och en förståelse för platsens betydelse – på flera sätt. 

– Stadsmuseets uppdrag är att berätta om Stockholms historia, men det här är också en plats som är viktig för hela mänskligheten. Och eftersom man måste ta hand om den även i framtiden så är det bra att eleverna tidigt får kunskap om dess betydelse.