”Eleverna älskar att lära sig om naturen”

Göran Franzén från Stockholms stads mobila naturskola, Fältlabbet, parkerar lådcykeln – det senaste nytillskottet i verksamheten – vid Magelungens strand i Farsta. Denna dag är det tema Under ytan och på plats finns redan eleverna i årskurs 2 från Farsta grundskola. Frågorna låter inte vänta på sig.

– Finns det blodiglar på botten? Om jag hittar en vandrande pinne, får jag ta med den hem då?

Eleverna är förväntansfulla när de delas in i grupper inför dagens fältövning: att håva in smådjur som lever under ytan i sjön. Charlotte Scherp Nilsson, naturskolepedagog på Fältlabbet, ger eleverna instruktioner och delar ut utrustningen som krävs för dagens övningar: vattenhåvar, vadarbyxor, baljor, en plansch för att kunna artbestämma de små vattendjuren och surfplattor med makrolins för dokumentation.

Fler och fler förfrågningar

Bryggan vid badet, och den grunda delen innanför, fylls snabbt av entusiastiska elever som börjar håva bland sjögräs och vass. Höstluften är krispig, men solen ger lite värme. Trots varningar dröjer det inte förrän ett par elever fått stövelskaften fyllda med det kalla vattnet.

– Vi har alltid reservkläder med oss. Är vi vid vatten finns extra stövlar och tröjor, vid vinteraktiviteter har vi några uppsättningar varma kläder. Det kan alltid finnas elever som glömt eller behöver ombyte, säger Charlotte Scherp Nilsson.

Hon har varit med från starten och utvecklat Fältlabbet, som vänder sig till årskurs 1–6 och fritidshemsverksamheten i stadens kommunala skolor.

– Fältövningarna har nio valbara teman med tillhörande skolprogram, vissa årstidsbundna. Främst är skolprogrammen kopplade till biologiundervisning, men även till ämnen som idrott och hälsa. När skolorna i staden har bokat oss så åker vi ut till deras närområde. Vi får stadigt fler förfrågningar och det känns bra att intresset för fältundervisning ökar.

Miljövänligt med lådcyklar

Hon gläds också åt de två nya lådcyklarna, med vilkas hjälp Fältlabbet tar ytterligare ett steg mot ett mer miljövänligt sätt att förflytta sig.

– Det är helt i linje med målet för Fältlabbet, att förutom artkunskap ge eleverna en generell kunskap om hur man kan värna natur och miljö och verka för en hållbar utveckling, säger Charlotte Scherp Nilsson.

Hon förklarar att tanken med Fältlabbet också är att visa att naturupplevelser och friluftsliv finns att tillgå ”runt hörnet”. Därför hålls fältövningarna aldrig längre bort än en halvtimme från respektive skola. Avståndet till naturen ska inte utgöra ett hinder för att boka in Fältlabbet.

– Vi står också för all utrustning som behövs för att genomföra det valda temat, oavsett årstid. Det kan handla om värmekameror för att se liv som finns under snön, kikare för att spana på fåglar, spadar och krattor för att upptäcka vad som finns i jorden eller bland löven, eller som i dag: håvar, vadarbyxor och surfplattor.

”Kan inte bli bättre”

Men nu ropar Vidar Thornander entusiastiskt utifrån bryggan.

– Titta, vi har hittat ett skal från en nattsländelarv bland sjögräset!

Han ser lycklig ut och kompisen hjälper till att lägga över skalet i en balja. Stolt visar de upp fyndet för Kim Kibal och Charlotte Scherp Nilsson.

Kim Kibal berättar att eleverna har bra förkunskaper inför fältövningarna.

– Inför besöket från Fältlabbet har vi förberett oss väl, läst om smådjur under ytan och pratat om vikten av att vara rädd om miljön och hur naturen hänger samman. Tack vare att eleverna fotar sina fynd, och att vi sedan får bilderna skickade till oss från naturskolepedagogerna, har vi bra underlag för det fortsatta arbetet i klassrummet. Det kan inte bli bättre, betonar Kim Kibal, som också lovordar Fältlabbets utrustning.

¬– Vi skulle aldrig kunna genomföra en sådan här fältdag på egen hand. Förutom den fantastiska kompetens pedagogerna från Fältlabbet har om natur och miljö, och som vi får ta del av, kan skolorna omöjligt ha klassuppsättningar av alla olika redskap. Det är en fantastisk tillgång, säger hon och ropar tillbaka eleverna för samling vid strandkanten.

”Eleverna är som svampar”

Efter fruktstunden är det dags att fota fynden. Surfplattorna ger fina bilder av de många olika smådjuren som simmar runt i de vita baljorna. Signe Balthammar Hernodh är glad för sina trollsländelarver och Zakaria Ait Ekene visar lika stolt upp en ryggsimmare.

Lektionstimmarna går fort och eleverna ser inte ut att vilja skiljas från sina infångade vattendjur. Men tillbaka till sin riktiga miljö ska de. Ett efter ett släpps de i vattnet igen.

– Det här är jättekul! Vi visste redan mycket om små vattendjur när vi kom hit, men det var superroligt att hitta djur som vi läst om, säger Signe Balthammar Hernodh glatt och lämnar tillbaka den tomma baljan.

– Man kan tycka att artkunskap i lågstadiet är överkurs, men eleverna är som svampar, säger Kim Kibal.

– När de, som nu, kan koppla ihop namn och djur blir lyckan stor. Det ökar deras medvetenhet om naturen och för mig som pedagog är den här möjligheten till praktiskt lärande helt enkelt guld värd.

Innan de återvänder till skolan har Kim Kibal redan bokat in en fältövning på temat Biologisk mångfald till vårterminen.