”Skolan är en otrolig skyddsfaktor”

Kommunpolisen Ola Åkesson på Kungsholmen stiger in på Anna Whitlocks gymnasium och hälsar glatt på biträdande rektor Stellan Andersson. De sågs så sent som kvällen före, när Ola Åkesson och en av polisens hundar var här på skolan för att leta narkotika. Hunden hittade en liten påse, tom men misstänkt. Narkotika är dock inget som är unikt för Anna Whitlock, det finns på många skolor. Och värre kriminalitet än så.

I takt med den ökade gängkriminaliteten har det blivit allt vanligare att elever dras in i brottslig verksamhet. Ett 15-tal killar från Kungsholmens högstadie- och gymnasieskolor har de senaste åren rekryterats för att begå grova brott. De flesta är dömda, andra är under utredning eller väntar på rättegång.

– Jag tänker mig att det ser ungefär likadant ut var man än är i Stockholm, säger Ola Åkesson. Vi har ju haft en skrämmande utveckling när det gäller rekryteringen till kriminella gäng och till de grövsta brotten – skjutningar, sprängningar, mordbränder, kastade handgranater, grova narkotikabrott. Just när det gäller skjutningar är det lugnare nu, men tyvärr ser vi fortfarande sprängningar. Och vi ser fortsatt att ungdomar blir utförare.

Vad är det för elever som dras in i detta?

– Vilken ungdom som helst kan bli utsatt för rekryteringsförsök eller rekryterad om de ser chansen att tjäna snabba lätta pengar. Det finns några sådana exempel även härifrån, barn som jag upplever har levt under så att säga vanliga hemförhållanden. Men de kanske har haft utmaningar redan tidigt, flera av dem har varit kända av både polis och socialtjänst från tio, elva års ålder. Sedan har den destruktiva utvecklingen bara blivit grövre.

– Det är mycket större risk för den som har en funktionsnedsättning. Det som sticker ut är anpassade skolor, särskilda undervisningsgrupper och centrala undervisningsgrupper där elever har NPF-diagnoser, intellektuella funktionsnedsättningar eller i vissa fall andra funktionshinder. Där har vi sett flest rekryteringar. Och vi har även haft rekryteringar från specialskolor för elever med särskilda utmaningar vad gäller språk, tal och hörsel.

– Anstiftarna går på dem eftersom de är lättast att lura och det kräver minst energi. De som har de här funktionsnedsättningarna eller bara är tretton, fjorton år har inte samma motståndskraft. De förstår inte konsekvenserna av att slänga en handgranat mot en dörr. Och de kanske söker gemenskap, samhörighet och status. Min uppfattning är att många av de här eleverna är ganska ensamma och har ett dåligt skyddsnät. Få vänner. Det är så klart jättesorgligt.

Du nämner också barn i yngre tonåren, spelar straffbarhetsåldern in där?

– Ja, i samband med rekryteringen kanske anstiftaren säger att ”du har ju inte straffbarhetsåldern inne så du kan inte dömas för brott”. Det stämmer, men de blir utredda och kan bli placerade av socialtjänsten.

Hur går rekryteringen till?

– Anstiftarna sitter numera ofta i andra länder och rekryterar via sociala medier. Tiktok och Snapchat är som en arbetsförmedling som har öppet dygnet runt. Antingen är det anstiftarna som hittar de här ungdomarna, lägger till dem i grupper eller skickar meddelande till dem. Eller så tar ungdomarna själva kontakt för att de vill tjäna snabba pengar. Sedan övergår kommunikationen ofta till krypterade appar.

Så de kriminella står inte och hänger utanför skolorna och snackar med killar som kommer ut på eftermiddagen?

– Jag vet att det har skett sådan rekrytering på skolor i andra delar av Stockholm, men på Kungsholmen har jag aldrig sett att de har gjort fysiska besök på en skola. Det som kan ske på skolan är att när anstiftarna har rekryterat någon så kan det låta så här: ”Vi behöver en till för den här skjutningen, har du någon kompis som kan hänga med?”. Och då hittar kanske den ungdomen en kamrat på skolan som de får med sig.

Så det är elever som går i skolan, inte elever som är hemmasittare eller har hoppat av?

– Det kan variera, vissa har väldigt mycket frånvaro.

Polhems anpassade gymnasieskola har uppmärksammats när det gäller detta. Vad hände där?

– Där initierades rekryteringen via sociala medier, både genom att anstiftarna tog kontakt och genom att ungdomarna tog kontakt och sa att de ville utföra dåd.

Vad hände sedan?

– Flera elever har dömts för allvarliga våldsbrott och i andra ärenden pågår rättsprocesser.

Jag föreställde mig att det generellt går till så att anstiftarna groomar de yngsta genom mindre allvarliga brott. Men de får alltså begå grova brott direkt?

– Ofta får de det, men i vissa fall börjar det med att de utför mindre tjänster. Transportera eller sälja narkotika, framföra hot eller ta emot pengar och skicka dem vidare.

Hur kommer det sig att så unga personer, ibland barn, inte skyggar när de får i uppdrag att begå grövre brott?

– Jag har också svårt att förstå det. Men jag tror att de tänker på pengarna. De har svårt att stå emot när de får ett meddelande i en chatt som säger: ”Åk och utför det här så tjänar du en halv miljon.” Och det skrämmande är att ibland är det inte alls så mycket, kanske bara 10 000. Men för en ungdom som inte har så mycket pengar kan det räcka. Vi har sett att om de då får pengar så är det första de gör att åka till NK och köpa de dyraste märkesvarorna.

Så de får pengarna?

– Det utlovas mycket som de inte får. Särskilt för de allvarliga brotten. En kollega har tittat på 200 fall och där var det högst en handfull där ungdomen hade fått pengarna. Anstiftarna använder ungdomar som engångsartiklar, man lovar dem massor med pengar, de får hotellnätter och hjälp med taxi till och från brottet, men när de väl har utfört uppdraget så lämnas de i sticket och får ta hand om sig själva. Ofta griper vi dem då. Och även innan de ska utföra dåden. Vi griper allt fler.

Är det bara killar?

– I alla ärenden som jag har sett på Kungsholmen har det varit killar. Sedan är det allt fler tjejer som också går in i den grövsta kriminaliteten. De är ofta lite smartare, de sköter det lite snyggare och blir svårare att hitta.

Om vi pratar om bakgrunden till att detta händer, vilken betydelse har det att rikedom är så viktigt även utanför den kriminella världen?

–  Sociala medier och influencers spelar in. Många barn och ungdomar lockas av det där ytliga.

Vilken roll spelar gangsterrappen?

– Den kan spela en viss roll. Många ungdomar attraheras av glorifieringen av det kriminella livet. Dyra märkeskläder och kepsar, guldsmycken, sedelbuntar. Själv har jag jättesvårt att förstå det där – man sjunger om att man ska skada och skjuta andra och om att man är jagad av ”aina”, polisen.

Och våldsamma dataspel, har du sett att det kan spela in? Att man genom spelen tränar på att begå våldsbrott?

– Det kan vara en faktor. Säg att du vill tjäna de snabba pengarna, du lyssnar på gangsterrap och blir hjärntvättad av att du spelar en massa våldsamma tv-spel. Och kanske har du också taskiga hemförhållanden med sämre skyddsnät runt dig. Plus i många fall som sagt också en funktionsnedsättning. Då blir du särskilt sårbar.

Vad kan skolorna göra för att stoppa den här rekryteringen?

– Skolan är jätteviktig för att hitta ungdomarna tidigt, när de är på väg att begå brott eller redan har gjort det. Som skolpersonal ska man vara lyhörd och hela tiden tänka på att vilken ungdom som helst kan bli rekryterad. Det kan vara att man hör att en elev berättar för en annan elev att ”jag kan få 100 000 för att slänga den här handgranaten”.

Säger elever sådant så att lärare hör?

– I vissa fall står de och skryter. Och då händer det att lärare överhör de samtalen.

Vad mer ska lärare titta och lyssna efter?

– Det kan vara en elev som har två mobiltelefoner, som har med sig sedlar till skolan eller helt plötsligt kommer i dyra märkeskläder. Eller att de pratar om att de har krypterade appar.

Vad ska man som lärare göra då?

– Det är rektorns ansvar att kontakta polisen. I vissa fall ska man ringa 112, i andra fall kan man ringa kommunpolisen. Jag har många rektorer som ringer till mig för att de vill bolla frågor. Och det finns kommunpoliser som täcker alla stadsdelar i Stockholm. Tröskeln är låg.

– Det finns två nya lagar som ställer högre krav på skolledare och skolpersonal. Den ena är en lag om informationsskyldighet som säger att kommuner och därmed skolor ska dela information till brottsbekämpande myndigheter. Så klart svara på frågor från polisen men också höra av sig på eget initiativ. Sedan har vi ett nytt kapitel i skollagen som handlar om säkerhetsarbete och brottsförebyggande arbete i skolan. Där står det bland annat att rektorn är skyldig att polisanmäla brott som en elev misstänks ha begått på skolan och att rektorn kan fatta beslut om att öppna en elevs skåp eller väska för att söka efter föremål som kan påverka tryggheten på skolan.

Ska rektorn fatta det beslutet innan hon eller han ringer er?

– Om man misstänker att det finns ett skjutvapen så ser jag det som självklart att man ska ringa polisen. Eller om en elev har berättat att en annan elev säljer cannabis och kanske har det i sitt skåp. Då är det bäst att vi kommer ut och börjar utreda. Men det kan också röra sig om en elev i årskurs 4 eller 5 som man har hört kanske har med sig en fickkniv. Då måste rektorn bedöma det utifrån omständigheterna. Det är rektorn som har den formella skyldigheten att kontakta polisen, men alla på skolan måste känna till de nya lagarna. Vi har ett jättebra samarbete med de flesta skolor, men det finns tyvärr också skolor där lagarna inte har fått full genomslagskraft.

Varför det?

– Både kommunala skolor och privata är otroligt rädda om sitt rykte. Man tänker tyvärr kortsiktigt och vill inte att det ska bli känt externt att på den här skolan finns det här problemet. Men då skyfflar man problemet under mattan. Om relevant information förmedlas vidare i rätt kanaler, till polis och socialtjänst, så kan man i stället säga att ”det här problemet är känt och vi jobbar med det”. Man får ju hjälp när man berättar om problemen.

– Rektorn behöver skapa förståelse för de nya lagarna hos dem som träffar eleverna: lärare, kuratorer, lärarassistenter – alla i verksamheten. De måste förstå syftet med lagarna. Det handlar inte om att sätta dit ungdomar utan om att rädda dem från att dras in i kriminalitet. Så att de kan fokusera på skolan och bli goda samhällsmedborgare.

Vad kan lärare göra för att bygga upp förtroende hos eleverna så att man får de här signalerna som du pratar om?

– Om en elev öppnar sig har jag i enstaka fall fått bilden att lärare blir rent förskräckta: ”Det där orkar jag inte lyssna på!”. Men man måste finnas där och lyssna. Förmedla att det kan handla om att rädda liv. Att barn och ungdomar kan dö. Det är första steget. Nästa steg är att hänvisa till rätt hjälp och stöd och även dela information till polisen eller socialtjänsten.

Göra en orosanmälan?

– Många skolor drar sig för det, men som skolpersonal har man en lagstadgad skyldighet att se till att eleverna inte far illa.

Hur ofta är ni från polisen ute på skolorna?

– En dag i veckan har vi en patrull som åker runt och gör planerade skolbesök. Vi prioriterar de skolor där vi har sett att det förekommer rekrytering. Till sådana skolor kan vi till och med komma flera gånger i veckan. Vissa andra skolor får aldrig besök eller kanske en gång om året. Och vi gör också spontana besök för att skapa goda relationer med lärare och elever. Visa upp oss: ”Vi finns och vi jobbar för er.” Även utryckningspoliserna är jätteduktiga på att besöka skolor.

Åker ni till skolor utan att förvarna rektorn?

– Ja. Sedan är jag också med på föräldramöten, om skolan önskar det, och jag är med och utbildar skolledningar och personal. Då kan personalen få sitta i grupper och diskutera olika scenarier. Till exempel: Det sker en misshandel på skolan, vad gör du då, direkt och i efterhand? Eller: Du ser att en elev är påverkad av narkotika, vad gör du?

 Om vi tar det sista exemplet, vad är svaret?

– Även narkotikabruk är olagligt, så om man upptäcker en elev som verkar påverkad ska man se till att eleven kommer till Maria Ungdom för provtagning. Är det föräldrar som förstår allvaret kan man bestämma med dem att de ska ta ungdomen dit, men i vissa fall finns ett motstånd från föräldrarna. Är det då uppenbart att eleven är påverkad tycker jag att man kan ringa polisen.

Och då tar ni eleven till Maria Ungdom?

– Ja, det händer. Då håller vi förhör och eleven får lämna urinprov. Och så kontaktar vi socialtjänsten och föräldrarna. Det finns ett samarbete mellan polisen, vården och socialtjänsten i de här fallen. Så där får de vård och stöd.

 Hur ofta händer det att någon ringer från en skola för att en elev är påverkad?

– Det är ganska sällsynt. Då är det vanligare att vi träffar på sådana elever på en rast i en park utanför skolan.

 Föräldrarna är så klart superviktiga. Vad kan du säga mer om deras roll?

– En del föräldrar gör allt rätt, de kämpar verkligen och tar emot stöd av både skolan och socialtjänsten, men det kan ändå gå åt skogen för deras barn. Och sedan finns det tyvärr en del föräldrar som är väldigt blåögda och menar att deras barn minsann inte ställer till med någonting.

 Vad kan skolan göra då, i relation till föräldrarna?

– Det är jätteviktigt att man gör en orosanmälan så att socialtjänsten kan ge vård och stöd.

 Kan en lärare göra en anonym anmälan, för att inte föräldrarna ska bli kränkta så att det uppstår en konflikt?

– Det kan man. Men blir föräldrarna kränkta så får de väl bli det. Det handlar om att rädda barnet från kriminalitet.

 Hur tidigt kan man upptäcka barn i riskzonen?

– Nu jobbar ju inte jag med förskolan, men jag är övertygad om att man kan se det redan där. Att barn har flera riskfaktorer innebär inte att de kommer att bli kriminella, men risken är större. De här barnen behöver hjälp så tidigt som möjligt för att klara skolan. För det är en otrolig skyddsfaktor.

Staden gör nu satsningar på en meningsfull fritid med målet att mellanstadieelever ska stanna kvar på skolans fritidsklubb efter skoldagen, tills föräldrarna kommer hem. Hur låter det?

– Jag är inte insatt i det, men det är viktigt att eleverna har vuxna runtomkring sig och att de har ett alternativ till att bara sitta ensamma med sina datorer eller mobiler. För många av eleverna med funktionsnedsättningar är mobilen hela deras värld. Man vill ge dem alternativ till det. En vettig fritidssysselsättning är en skyddsfaktor, de får något att göra och de känner gemenskap. Det kan vara fotboll eller basket men också att man spelar dataspel tillsammans med andra, mot varandra.

Hur ser du på framtiden när det gäller ungdomars utsatthet för de här gängen?

– I närtid tror jag att vi kommer att behöva brottas med det. Men nu har regeringen föreslagit att de sociala medieföretagen ska få höga böter om de inte tar bort annonser för kriminella aktiviteter. Jag hoppas att det kommer att hjälpa.

Kan det leda till att de kriminella gängen försvinner?

– Nej, det tror jag inte. Men vi kan hoppas att det kan stoppa rekryteringen av barn och unga.