Rum för lärande och trygghet

Halva klass 2A på Elinsborgsskolan tågar in i skolbiblioteket och gör sig hemmastadda i den hästskoformade soffan. De tittar storögt på skolbibliotekarie Lovisa Thelander och boken hon ska läsa: ”Lisen åker vilse” av Cecilia Sundh.

– Kommer ni ihåg vad som hände förra veckan?

En elev räcker upp handen.

– Lisen skulle åka själv till skolan första gången. De hade flyttat till en ny lägenhet … 

Lovisa Thelander har arbetat många år med barn- och ungdomslitteratur. För tre år sedan tog hon examen från bibliotekarieprogrammet på Södertörns högskola och har sedan dess arbetat på Elinsborgsskolan, en F–6-skola i Tensta med drygt 300 elever. 

”Vad gör han med sitt barn?”

Hon träffar alla klasser regelbundet på schemalagda tider. På lågstadiet kommer eleverna i halvklass, oftast utan sin lärare. I dag läser Lovisa Thelander en börja läsa-bok och har valt att dela upp högläsningen på två tillfällen. Det ger mer tid för de viktiga samtalen om boken. 

Eleverna sitter hopkrupna i soffan medan högläsningsrösten fyller rummet. Deras kroppar är i vila, uppmärksamheten riktad mot berättelsen. Någon pillar sig i näsan, drar upp benen, rättar till strumpan. Lovisa Thelander följer elevernas tempo, pejlar in deras förståelse, möter dem i det litterära rummet. 

– Titta på den där pojkens pappa. Var gör han med sitt barn? undrar en pojke. 

– Ja, vad gör han? upprepar Lovisa och zoomar in boksidan som visas på duk. 

– Han lägger papper på näsan för att ta bort hans snor, säger en flicka. 

När boken är utläst får eleverna botanisera bland hyllorna för att hitta lektyr för den kommande veckan. Några går fram till ett bord med fler böcker om Lisen, andra söker sig till bokhyllorna. En flicka sjunker ner i soffan och börjar genast läsa, medan andra tar tid på sig att välja bok. 

– Vi jobbar mycket med att hitta böcker på rätt nivå. Alla sneglar mot mellanstadiets kapitelböcker, men jag riktar fokus mot böcker som passar bättre, säger Lovisa Thelander. 

Trettio modersmål

Hon har arbetat mycket med bokbeståndet och haft stor nytta av statsbidraget för inköp av litteratur. Hon är också mycket tacksam över Mångspråksbiblioteket och har lånat böcker på alla 30 modersmål som finns på skolan. 

– Det är en otrolig resurs. När det dyker upp ett nytt språk kan jag mejla och fråga om de har böcker på till exempel igbo, som talas i Nigeria. Tre dagar senare finns det böcker på igbo här! Det är så viktigt för eleverna att deras språk finns representerade. 

Just i dag har en flicka fått tag i ”Pippi Långstrump” på vad hon själv tror är arabiska, men Lovisa Thelander lägger märke till att boken är på kurdiska. 

– De ser väldigt lika ut. Kom så ska vi hitta en på arabiska i stället. 

Lovisa Thelander tycker att kontakten med eleverna är det bästa med jobbet och vill att biblioteket ska vara en trygg plats. I sin examensuppsats undersökte hon vad skolbiblioteket betyder som socialt rum för elever som väljer att gå dit själva. Uppsatsen belönades med det nyligen instiftade priset till minne av Peter Frövik som var skolbibliotekarie och studerade på bibliotekarieprogrammet. I motiveringen nämns bland annat ”vetenskaplig kvalitet och en särskild sensibilitet för elevernas perspektiv på skolbiblioteket”. 

”Ska vara en tillåtande plats”

– Jag blev både förvånad och hedrad och det känns väldigt fint att få priset till minne av någon som bedrivit en väldigt bra och uppskattad skolbiblioteksverksamhet. 

Under sin praktik såg hon att biblioteket betydde mycket för många elever, något hon ville undersöka närmare i sin uppsats. 

– Man går självklart till biblioteket för att låna böcker, men också för att varva ner eller bestämma själv vad man ska göra. Många framhöll det som positivt att de själva fick styra vad de ville göra. Det visar på biblioteket som en tillåtande plats, säger Lovisa Thelander. 

Uppsatsarbetet gav insikter som hon nu försöker använda sig av, bland annat att skolbibliotek präglas av såväl skolans traditioner som folkbibliotekens bildningstradition. 

– Det är väldigt viktigt att det ska få vara så och inte bara undervisningsrelaterat. Eleverna ska också få komma hit av lust och inom rimliga ramar få känna att de äger biblioteket, att det är deras plats. 

Koppling till undervisningen

I mellanstadiet blir kopplingen till undervisningen tydligare, och bibliotekslektionerna är oftare samplanerade med lärarna. Men Lovisa Thelander läser gärna högt även för äldre elever. Hon berättar om en lektion med en stökig elevgrupp då hon läste Jaqueline Woodsons bilderbok ”När vi lärde oss flyga” med illustrationer av Rafael López. En pojke satt alldeles stilla och lyssnade med händerna om sitt ansikte. 

– De andra eleverna sa att boken var konstig eller rolig, men han sa: ”Det var liksom för sorgligt”. Jag bad honom förklara och så sa han: ”Den handlar om fantasin, men fantasin förändrar inte det som är jobbigt på riktigt.” Det blev så … 

Lovisa Thelander tystnar, mitt i meningen, som en spegling av hur starkt berörd pojken blev. 

– Det var en oväntad reaktion i den gruppen. En annan kille som störde lite stannade upp och sa: ”Handlar det här om slaveri och slavar?” Då kändes det som en väldigt lyckad stund.