”Låt eleverna använda sina sinnen”

Anja Kraus – professor i estetiska lärprocesser och de estetiska ämnenas didaktik vid Stockholms universitet – spänner över ett brett spektrum. Hon kan växla från det mest abstrakta, med hänvisningar till postmoderna tänkare, till värdet av att låta elever skapa potatischips av marsipan. Hennes fokus är alltid att eleverna ska få använda sina sinnen för att åskådliggöra teoretiska resonemang. 

Hon är född i Berlin och utbildad där och det var även där hon började sin forskargärning. Men hon har en finlandssvensk mamma och nästan varje år har hon tillbringat några dagar i Sverige. 2013 flyttade hon hit med sin familj. Nu arbetar hon i ett litet mörkt rum på Stockholms universitet men träffar oss i vad som närmast är en glasveranda, med stora fönster ut mot lövskogen. 

De praktisk-estetiska ämnena, som bild, musik, slöjd och drama, har de någon gemensam roll i den svenska skolan? 

– Javisst. Men jag vill lägga till litteratur, historia och filosofi. Även de ämnena har praktiska delar: skrivandet som blir ett slags iscensättande av historia. Och inom filosofi också svaren på praktiska existentiella frågor, till exempel frågan om vad som skiljer vänskap från kärlek, något som bland andra Aristoteles skriver om.  

– Det gemensamma för alla de här ämnena är att bildning spelar stor roll och att de handlar om individens frihet, individens möjlighet att uttrycka sig, att ta ställning, att förhålla sig kritiskt. Att skapa sig en bild av sig själv och av världen. 

Varför är det viktigt? 

– För att eleverna får knyta kunskaperna till sin konkreta omvärld. Men i en skola som handlar om prestation kommer den där friheten lätt i skuggan. När man tänker i termer av praktisk kunskap så kan man tro att det till exempel inom bildundervisningen bara handlar om komposition och teknik och användning av olika redskap. Men så får vi inte tänka, för det handlar om en elevs uttryck och tolkning av världen utifrån sitt perspektiv. Och samtidigt omfattas också teoretiska kunskaper, som konsthistoria, litteraturhistoria eller filosofi. 

Vad är det då som skiljer estetiska från teoretiska lärprocesser?

– Man kan kanske säga att de teoretiska processerna finns i läroböcker och har en stegvis lärandeprogression. Men det stämmer inte alltid heller, för till exempel experiment inom biologin har ju en progression och omfattar samtidigt estetiska moment. De sätter individen i relation till sin omgivning och ställer frågan: Hur påverkar grejer och människor varandra? 

Det låter väldigt brett. Finns det några ämnen som inte innehåller estetiska lärprocesser?

– Nej, det finns det inte. Det finns undervisningsmoment där det inte ingår, då det handlar om ren bokkunskap. Men så fort det handlar om att individen ska ta ställning till något så måste jag åtminstone i min inre värld iscensätta mig själv. Skapa en situation, tänka till exempel på träd eller djur. Och det är estetiskt – jag aktiverar mina sinnen. Aesthesis betyder sinnlig kunskap. Så allt som har att göra med sinnlig kunskap är estetiskt. Jag menar att vi nästan inte kan förstå oss på någon teori om det inte finns estetiska moment. 

Kan du ge exempel på estetiska metoder som lärare kan använda?

– En didaktisk metod inom vårt fält är multimodalt lärande, att jag lär mig genom mina olika sinnen. Jag kanske till exempel närmar mig skogen genom att samla in lukter eller ljud. En annan metod är ”displacement”, att omplacera något, som när konstnären Marcel Duchamp placerade en pissoar på en utställning. Det gav en ny tolkning av vad en pissoar är och vad en konstutställning är. Är det en riktig utställning när man förväntas beundra en pissoar? Samtidigt blir pissoaren högre värderad när den är ett utställningsobjekt. Då ställs frågan: Vad är egentligen konst? 

Hur kan lärare jobba med displacement i skolan? 

– I bildundervisningen kan man till exempel ”skicka ett ord på en resa”. Ta ordet gömsle – det får nya betydelser när det relateras till elevernas lek, till mode eller till politik. När mina elever fick i uppdrag att gömma något klippte en fjortonårig flicka ut många vackra ögonpar ur modetidningar och klistrade dem på ett papper. ”Blickar gömmer något”, sa hon. 

Vilka andra estetiska metoder vill du lyfta fram? 

– Då vill jag visa en bild som rymmer en hel värld. Det här är en italiensk renässansmålning från slutet av 1400-talet. Den föreställer ett litet barn som tittar på en rätt så ful gammal man. 

Hans näsa ser fruktansvärd ut. Full med vårtor. 

– Ja, det var en sjukdom på den tiden. Men han är en människa som erkänner sin sjukdom. Och det gör även konstnären, Domenico Ghirlandaio, och den som köper målningen. Det var nytt! Före 1400-talet var det bara Maria och Jesus som visades upp inom bildkonsten. Med renässansen kom något annat. Genom att visa verkliga människor i en relation där näsan inte är det som räknas uttrycks en mänsklighet, en humanitet som är ganska modern. Och samtidigt ser vi här i bakgrunden en stiliserad natur som inte verkar ha någon förbindelse med människorna. Där råder fortfarande religion. 

– Om man använder den här bilden i undervisningen kan man uppmuntra eleverna att tänka till exempel på sin morfar. Hur ser han ut? Och hur förhåller jag mig till honom? Och så kan eleverna teckna eller måla något eget. På så vis kan de se att relationer innebär rätt så mycket. Och att känslor spelar roll, tankar spelar roll, erfarenheter spelar roll, en världsbild spelar roll, människosyn spelar roll. 

Och hur kan en estetisk lärprocess i till exempel filosofi se ut? 

– Det finns explicita sätt att lära sig filosofi, till exempel när filosofer iscensätts. Sokrates satt på marknaden mitt i staden och pratade med personer som kom förbi. Om man iscensätter det förstår man sig bättre på hans sätt att tänka. 

Vad skulle det innebära för en elev i skolan? 

– Att göra det själv. Att leva sig in i personer och situationer som man inte är bekant med. Då kan man fråga sig: Vad är en filosofisk fråga? Hur är vädret i dag, är det en filosofisk fråga? Hur kan den frågan bli filosofisk? Det är början till att förstå sig på filosofi. 

När jag lyssnar på dig låter det som om du menar att estetik är lika med konkretion, stämmer det? 

– Ja, med exempel blir allting enklare. Søren Kierkegaards idé om ångest är till exempel mycket religiös och den kan vara svår att förstå för den som inte är religiös. Att frångå Gud, vad betyder det i dag, i vårt vardagsliv? Då kanske vi kan använda oss av andra begrepp än Gud, till exempel familjen och familjens värdegrund. Vad händer om vi tar oss loss från den? Vad är ångest i det sammanhanget? 

Hur har de estetiska processernas position förändrats undan skolans utveckling? 

– Det har gått upp och ner. Om vi tar bildämnet så hette det ju teckning i början. Fram till 1930-talet ansågs det mycket nyttigt och viktigt. Att till exempel kunna teckna ett hus. Eller militärteckning. Det ämnet var mycket smalare än det vi kallar bild i dag. 

– Efter andra världskriget kom gradvis en reaktion. Det lades på estetiska och samhällsvetenskapliga ämnen – individen ska lära sig ta ställning till bilder eller musik eller drama. På 80-talet kom sedan de estetiska lärprocesserna där individens uttrycksförmåga står i centrum. Så är det än i dag, men under de senaste åren har ett mer värdegrundsinriktat förhållningssätt till bilder betonats. Särskilt till reklam, till exempel när det gäller genusproblematik eller diskriminering. Och inom visuell kultur läser man bilder som om de vore texter som berättar något om världen för oss: Om du använder den här parfymen kommer du att se ut som Kate Moss! 

– I läroplanen för grundskolan, Lgr 22, står det att eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper, få prova olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar – drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. 

Världshälsoorganisationen (WHO) har i en rapport visat att konst förbättrar människors hälsa. Är det så också för skolelever? 

– Jag har skrivit min doktorsavhandling om psykoanalys, så jag talar helst om den psykiska hälsan. Det finns brittisk forskning som visar på en koppling mellan konst och ökat välbefinnande. Och att uppleva teater och musik – framför allt att själv spela musik – är kopplat till minskad depression och smärta och till förbättrad livskvalitet. Men man ska veta att estetiska processer kan vara farliga också. Om du visar den där renässansmålningen som vi talade om för en elev vars morfar nyss dött så kan det bli svårt. Barnet kan börja gråta i klassrummet. 

Är det farligt?

– Det behövs specialkunskaper hos läraren för att fånga upp det. Jag hade en liknande situation när jag var bildlärare på en gymnasieskola i Tyskland, där en elev var tvungen att sluta för att han hade sålt droger. Alla var mycket upprörda. Då kom jag på, när jag stod framför klassen, att i dag ska vi inte göra det vi har tänkt utan vi ska måla stilleben. Eleverna fick välja om de ville använda sig av sin fantasi eller av objekt i klassrummet, om de ville relatera till förlusten av sin klasskamrat eller inte och om de ville baka in något som handlade om droger eller inte. På så vis kunde de tänka över det som hänt och få syn på hur de kände. 

Funkade det?

– Det funkade jättebra. Hela klassen blev lugn. Och vid ett annat tillfälle var det också upprört. På en klassresa hade det hänt något sexuellt som inte var bra för de inblandade. Då skapade jag en situation där klassen fick iscensätta de sista fem minuterna av ett party med utgångspunkt från konstnären Daniel Spoerri som gör köksavfall av marsipan. Så det gjorde vi – potatischips på golvet och sådant. Att gå igenom en sådan situation som är specifik men ändå ambivalent är bra. 

Det larmas om bristande finmotorik hos dagens barn och unga – elever som inte kan klippa med sax eller trä i en nål. Vilken är de estetiska lärprocessernas roll här?

– Vi lever i ett samhälle där den teknologiska utvecklingen är exponentiellt snabb. Man kan leva sitt liv i en mobil eller en surfplatta. Mark Zuckerberg vill ju ha det så – och många andra också, det ger oss avlastning. Elever kan fråga sig vad som är nyttan med att teckna sin relation till sin morfar om det finns en AI som kan göra det? Och dessutom mycket bättre, kan de tänka. 

– Det finns stora pengar att tjäna på det, så det kommer att fortsätta. I framtiden kommer vi att ha robotar som lekkamrater och vårdpersonal och även som lärare. Det kan bli så att en hel skola styrs via ”eye-tracking”, alltså en teknik som med hjälp av kameror spårar ögonrörelser. Eleverna får sina uppgifter och eye-trackern vet sedan vad de läser och hur de förhåller sig till informationen. Då blir surfplattan den bättre läraren. 

Men är det då viktigt för lärare att träna elever i att teckna och måla och använda nål och tråd och sax? 

– Ja, eftersom det är sådant som skiljer AI från människor. Robotar avlastar oss från det som tidigare var mödosamt, till exempel att sköta stora gräsmattor som nu klipps med robotgräsklippare. Men vi kan inte överlåta allt till AI. Vi kan gestalta gräsmattan på ett annat sätt med en sax än med en robot. Så snart det handlar om subjektivt välbefinnande kan en robot ingenting. 

Du är ju själv i grunden bildlärare. Vad kännetecknar en riktigt bra bildlärare i vår tid?

– Det viktigaste är att man är benägen att hitta andra vägar till det goda livet än de givna. Samhället erbjuder ju framför allt konsumtion, det som kostar mycket. Jag vill erbjuda annat. Det är ett ganska stort steg – det är ju enklare att lägga makeup än att tänka kring porträttmåleri och det mänskliga ansiktet. Eller att skapa en karaktär som man kan se olika sidor av. När jag målar mig försöker jag få fram en perfekt bild av mig själv. Men håller den? Och hur gör jag när den inte håller? 

Hur kan en bildlärare arbeta med det? 

– Man kan utgå från frågan: Hur gör jag när konsumtionsvärlden inte räcker? När jag kanske inte har råd att köpa allt jag vill ha? Den ekonomiska världen har mycket att erbjuda, men den kommer inte längre än till det som kan säljas. 

Så du menar att man kan utgå från konsumtionsvärlden och sedan kritisera eller utveckla det? 

– Ja, eller anpassa det till det konkreta. Och skapa tolerans för avvikelser. Att man tror att man måste vara så perfekt som det ser ut på nätet skapar mycket psykisk ohälsa. En del elever är ganska nära den perfekta bilden. Då måste man lyfta fram det: Ni har kroppen som kapital, men ni har inte mycket mer än det. Och kroppen kanske är utbytbar eftersom den ser ut som alla andra kroppar. Den typen av frågor kan man ta upp inom estetiska ämnen. 

Sverige verkar nu stå i ett skifte där vi prioriterar ner digitalt lärande. Mobilerna ska bort från skolorna och elever ska lära sig skriva för hand innan de skriver på tangentbord. Vad tycker du om det?

– Det är så klart bra att elever lär sig skriva för hand, för det kan uppstå en situation där vi inte har elektricitet. Men samhället behöver rusta sig – våra lärare kan inte mediepedagogik, de behöver få reflektera över användningen av surfplattor och annan teknik och de problem detta för med sig. De får inte den fortbildning de behöver. Det är pinsamt, men samtidigt är det på sätt och vis konsekvent. Pedagogik och teknologi står ofta i motsättning till varandra. Det behövs kompetensutveckling och forskning. 

Hur mycket behöver yngre elever egentligen kunna analysera och reflektera över? I ämnet bild till exempel, behöver de kunna analysera olika tekniker som akvarell, akryl eller kol?

– Nej, de behöver inte kunna sådant. Men det är egentligen en jättesvår fråga. Ta exemplet Greta Thunberg och klimatkrisen: Varför har hela den där rörelsen, som var så jättestark och världsomspännande för några år sedan, nästan dött? Jag tror att det är just för att den var för abstrakt. En trettonåring förstår vad det handlar om när en isbjörn förlorar sin is. Men varför ska trettonåringen kämpa för isbjörnen i stället för att göra något som ligger mycket närmare, som att sminka sig? 

Har Sverige något att lära av Tyskland när det gäller de här lärprocesserna?

 – Alla länder går åt samma håll med en väldigt stark teknikutveckling som överskuggar kulturen. Men Tyskland är bättre på historia än Sverige, kanske för att de har en så kort och dramatisk historia. Och historia hänger ju ihop med litteratur och filosofi. I Sverige läser man inte utländsk litteratur på originalspråk eftersom det anses för svårt. Det gör man i tysk skola, man får lära sig franska för att kunna läsa böcker på franska. Och på humanistiska gymnasieskolor i Tyskland lär man sig gammalgrekiska, eftersom ganska mycket av europeisk kultur bottnar i det grekiska. 

– Den svenska arbetarrörelsens inriktning på bildning spelade stor roll i Sveriges historia, men det är glömt nu. De som argumenterar för en bildningsinriktad, kulturell och estetisk syn på världen är rektorer för Handelshögskolan och Försvarshögskolan. Stockholms universitet och andra stora institutioner, som man kan tycka borde ta ansvar för kultur och bildning, utmärker sig inte här. Det verkar som om till exempel lärarstudenter inte ska få kunskaper om hur man skapar visioner om det goda livet och balanserar sina känslor med tankar, det som högstatusstudenter får. Där går Sverige åt fel håll, i en elitistisk riktning. 

Vad är det första du skulle besluta om du vore skolminister? 

– Det är centralt i lärandet och levandet att vi kan knyta kunskapen till den konkreta världen. Vi överlever inte om vi inte kan det. Så jag skulle satsa på det, inom forskning och undervisning. Så att man lär sig förstå sig på det goda livet, som ser olika ut för varje människa.