”Kul att testa teknik utan krav”

En efter en droppar högstadieeleverna in till Rålambshovsskolans teknikklubb. Här kan de komma och gå som de vill, umgås, vara kreativa och få en-till-en-undervisning. Ett gäng på sisådär tio, tolv elever kommer ofta, nästan varje onsdagseftermiddag. Andra dyker upp mer sporadiskt. 

– Det är väldigt roligt att eleverna faktiskt vill stanna kvar efter skolan för att jobba med teknik, tycker teknikläraren Anders Gölstam, som tillsammans med Mattias Johansson driver klubben. 

Teknik är viktigt. Det finns överallt i samhället och utvecklingen går rasande fort. Det går inte att komma undan så därför måste eleverna få chans att möta den. Men egentligen är det inte en renodlad teknikklubb, snarare en klubb för skapande eller ett kreativt centrum. Arbetsnamnet råkade bara fastna. 

Brädspel eller mikrostyrpuckar

– Vi funderar mycket på vad klubben ska heta för att locka så många som möjligt. Just nu är det flest killar som kommer. Om den i stället hette designklubben skulle den nog locka fler tjejer. Vi är också inspirerade av andra fysiska mötesplatser som Makerspace där man kan skapa och lära av varandra, säger Mattias Johansson.

En del elever vet precis vad de vill göra på klubben. Bygga med tekniklego, arbeta med digitala designprogram, spela Minecraft, jobba med modellering, tillverka brädspel, skapa med 3D-skrivarna eller programmera mikrostyrpuckar. 

– Ibland vill elever pröva en idé som dykt upp på en tekniklektion som de inte hann testa där eller göra färdigt en uppgift från någon annan lektion. I den mån vi har resurser kan vi göra vad som helst. Eleverna brukar ha realistiska idéer, de vet oftast vad som är möjligt, tycker Anders Gölstam.

Andra elever behöver en liten knuff för att komma i gång och vill få hjälp med idéer. 

– Eleverna är ofta vana vid att läraren säger vad de ska göra. Här är tanken att de ska göra det de själva tycker är roligt, men vi hjälper så klart till. Eleverna behöver heller inte bli klara utan kan bara prova på olika saker. De behöver inte prestera utan det är helt kravlöst, poängterar Mattias Johansson.

”Inte bidra till mer plastavfall”

För att kunna locka fler elevgrupper till klubben är planen att ha olika teman varje månad. ”Form och design” drar vissa elever, medan ”Programmering och data” lockar andra. 

– Även om det fortfarande är fritt att jobba med vad man vill så vet ändå eleverna inom vilket område de kan få extra mycket stöttning, säger Mattias Johansson. 

Klubben håller till i skolans tekniksal. 3D-skrivaren som klubben köpt in med projektpengar används även i den ordinarie undervisningen. Men även om det är möjligt att tillverka olika saker är det inte alltid man bör göra det. Återbruk genomsyrar arbetet i klubben. 

– Det är viktigt att diskutera vad och varför vi tillverkar saker. Vi ska inte skapa onödiga prylar som bidrar till ännu mer plastavfall. Däremot kan vi använda 3D-skrivaren till att skriva ut reservdelar så att vi kan reparera trasiga delar i stället för att köpa nytt. Frågor om upphovsrätt är också viktiga. När färdiga modeller skrivs ut med 3D-skrivaren, vem är då skapare, resonerar Anders Gölstam. 

Kommer nästan varje vecka

Niorna Wiggo Jordan och Rickard Johansson började på teknikklubben redan i sjuan. Deras teknikintresse väcktes efter ett Erasmusprojekt med en resa till Portugal respektive Rumänien där de arbetade med teknik och miljöfrågor. De går till klubben nästan varje vecka. 

– Det är kul att hänga med kompisar, hålla på med datorer och testa teknik. Det är också bra att kunna ta med uppgifter från tekniklektionerna och göra klart här, tycker Wiggo Jordan.  

Klubben har ökat deras intresse för teknik. 

– Att programmera och 3D-printa har varit roligt. Kunskapen är väldigt användbar, tycker Rickard Johansson.