Hon guidar till andra världar

Klockan är halv tio och konserten kan börja. Catherine Frostander Henningsons svensklektion på Skanskvarnsskolan, alltså. Hon har hälsat i hand på alla elever i klass 4A och de har ställt sig bakom sina bänkar. Stämningen är fylld av förväntan och det där med konsert är en liknelse som inte är gripen ur luften. 

I fjol tog hon emot Svenska Akademiens prestigefyllda Svensklärarpris och i nomineringen beskriver en kollega hennes sätt att lära ut sitt ämne så här: ”Att se Catherine undervisa är jämförbart med att se en osedvanligt skicklig dirigent.” I så fall är eleverna kören, kan man tänka, som hon med sina tydliga instruktioner guidar och peppar. 

– Är vi redo? ropar hon ut.

– Ja! svarar klassen.

– Är vi jätteredo?

– Ja!

– Vad börjar vi med när vi börjar en svensklektion?

– Tyst läsning!

”Nu gör vi en egen saga”

Eleverna tar fram sina läseböcker, bland titlarna: ”Bröderna Lejonhjärta” och ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”. 

– I dag ska ni efter att ni läst skriva ner ett ord, en tanke eller en känsla som fångar det ni läst.

När tiden är ute ringer en timer. Två ”sekreterare” skriver upp orden som eleverna säger på den vita tavlan: Åskvigg! Cancer! Midnatt! Nyfiken! Bankrån! Storasyster! Djävulshund!

Hon ger nästa instruktion: 

– Vad gör vi nu med detta? Jo, en egen saga där orden är med, som så här: Jag var väldigt spänd för det hade varit bankrån, då blev jag nyfiken, och den där djävulshunden, den hade cancer … och det var midnatt … vad hände då?

Skratt bland bänkarna. 

– Det är du som äger sagan, glöm inte det! 

Eleverna sätter i gång att skriva sina berättelser två och två. Sedan högläsning av det skrivna. 

– Nu kör vi så det ryker! Lyssnarposition! Raka i ryggen! Nu är vi så spända på att höra! 

”Tyst läsning räcker inte”

När lektionen är slut kan man undra: Vad är det vi besökare har varit med om? Catherine Frostander Henningson, som undervisar i svenska och engelska i årskurserna 4–6, tar täten och vi passerar långa korridorer och slår oss ner i ett avskilt rum på andra sidan skolan. 

– Det jag har kommit underfund med är att enbart tyst läsning inte räcker som träning och pedagogisk metod. Eleven avläser visserligen orden men det är lätt hänt att tankarna är på annat håll. När vi däremot tillsammans kommenterar och reflekterar kring det lästa, och på ett aktivt sätt använder texten, som på dagens lektion, då blir det både roligt och lärorikt. Lyssnare och berättare delar samma ögonblick. 

Utmärkelsen, som hon tog emot på Bokmässan 2025, ges till lärare ”som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen”. 

– En sådan ärofylld uppskattning betyder otroligt mycket. Jag har hela tiden varit mån om att utvecklas i min undervisning och jag känner mig stolt och tacksam för att jag fått ett sådant erkännande efter ett långt yrkesliv.

Hur kommer det sig att du fått Svensklärarpriset, tror du?

– Jag tror att det är för att jag lyckas få med alla elever i lärandet, att jag lyckas entusiasmera dem och har ett demokratiskt arbetssätt som får dem att lära, skriva och läsa och ta sig an litteratur.

– Jag jobbar med värme, kärlek och tydlighet och har höga krav på mina elever. Här går det inte an att strunta i sin läxa. Och jag är tydlig i mina instruktioner om vad som gäller, det gör att de känner sig trygga, vilket i sig ger möjlighet till framsteg. De behöver inte fundera på vad det är som ska göras eftersom riktlinjen är så tydlig, och det genererar lust inför läsning och skrivande. 

Bara fysiska böcker läses

Hon förklarar grunden för läslusten närmare:

– Att läsa tillsammans skapar nyfikenhet: ”Vad läser du?” kan de fråga varandra. Man tvingar inte fram nyfikenhet, man väcker den. Greppet jag kallar ”rundan”, som i dag när de fick läsa upp orden som läsningen väckt, ökar också intresset och nyfikenheten. Vi har också en läsläxa varje dag, och så är vi med i tävlingen Den stora läsutmaningen förstås!

– Det gäller ju också att du själv som lärare läser mycket. För min del extremt mycket, minst en ungdomsroman i veckan och även mycket vuxenlitteratur. Om man ska kunna leka på det här sättet med eleverna så måste man ha djupet och kunskaperna först. Jag läser också själv under de tysta läspassen och ber eleverna tipsa mig om böcker.

Varför är läsningen så viktig?

– Litteraturen ger dem möjlighet att besöka olika platser och tider och vistas i olika sociala rum. Den ger dem nycklar till ett rikt språk, så att de kan uttrycka sig och förmedla sina tankar. Jag vill lära dem för livet. 

Hon berättar om ett projekt där de arbetat med samtidspoesi från tävlingen Ortens bästa poet och också äldre klassisk poesi. 

– Man måste guida dem till andra världar, så att de kan kliva ur sin egen sfär. 

Och när det gäller diskussionen om ”skärm eller pärm” är hon bestämd med vad som ger bäst resultat: Det är uteslutande papper och penna och läsning av fysiska böcker som gäller i undervisningen. 

– Man tänker bättre med pennan i hand och lär sig bättre när man läser på papper, det har ju också forskningen visat. 

En skog av tummar i luften

Skanskvarnsskolan har redan ett mobilförbud, så den nya lagen som träder i kraft den 1 juli kommer inte att göra någon större skillnad här. 

– Vi har en mobilfri skola och det är jag jättenöjd med. Nu finns inget som stjäl elevernas uppmärksamhet och vi slipper allt tjafs. Här är det fokus på undervisning och lektioner, och jag är väldigt tydlig med sådant. Jag är väldigt tydlig med allt.

Hon skrattar och så är den här förmiddagen på Skanskvarnsskolan i Årsta slut. Kvar i minnet dröjer sig lektionen vi fått vara med på och eleven Samuel som sa: ”Jag tycker att det är roligt att vi får välja vilka ord vi vill, i stället för att skriva av meningar från en dator.” Bänkkamraten Bibbi som visade sitt exemplar av ”Mio min Mio”. Harald som läste upp sin och kompisens saga om ”en djävulshund som hade rånat banken”. Utvärderingen i slutet där eleverna blundande fick visa tummen upp eller ner, som svar på svenskläraren Catherine Frostander Henningsons frågor:

– Har du gjort ditt bästa i dag? Har du lärt dig något nytt?

Och en skog av tummar och till och med fötter for upp i luften.