En person ler och håller upp boken Sveriges Rikes Lag.
Mathias Liljhammar undervisar i juridik på Midsommarkransens gymnasium. Foto: Ulrica Zwenger

Han vill ge eleverna juridik för livet

Med hjälp av konkreta fall, goda relationer och katten Janne vill han få eleverna att se juridiken som ett användbart verktyg i livet. Mathias Liljhammar är uppskattad lärare i juridik på Midsommarkransens gymnasium.

Sidans innehåll i korthet:

  • Gymnasieläraren Mathias Liljhammar vill få eleverna att se hur juridiken kan komma till användning i livet.
  • Han försöker göra ämnet intressant genom konkreta fall och händelser som ligger nära eleverna.
  • Mathias Liljhammar betonar hur viktiga relationerna är för att främja elevernas lärande.
  • Att bli lärare var ”ingen dröm direkt”, men nu trivs han och kan inte tänka sig ett monotont nio till fem-jobb.

Skadestånd eller inte? Det är frågan som eleverna i klass EK21B ska ta ställning till denna lektion på kursen affärsjuridik. I sju dråpliga exempel råkar Janne och Jenny ut för bland annat stolkastning, nötallergi och spräckt skalle. Vid det här laget vet alla i klassen att Janne är Mathias Liljhammars katt, en långhårig orange skönhet som tagit mänsklig gestalt och figurerar i alla exempel på juridikkurserna.

Mathias Liljhammar är arbetslagsledare för ekonomiprogrammet och undervisar i juridik, vilket är långt ifrån hur hans lärarkarriär började. Han växte upp i Sundbyberg och Solna och tog studenten från mediaprogrammet på dåvarande Hässelby gymnasium 2007.

– Sedan flyttade jag till Borlänge och pluggade psykologi på Högskolan Dalarna. Det var det ämne jag tyckte bäst om.

Efter två år var han ”klar med Borlänge” och återvände till Stockholm. Då blev det psykologilärarutbildningen på Stockholms universitet, där han kunde tillgodoräkna sig poängen i psykologi. Och att bli lärare? Ingen dröm direkt, men det funkade.

– Jag kunde se mig själv som lärare och blev mer och mer bekväm med tanken på att jobba med det. Jag ville jobba med något där jag kunde vara mig själv.

Självvald klädkod

Redan före examen 2014 hade han fått jobb inom vuxenutbildningen, där han blev kvar ett tag. Han har även arbetat fyra år på en fristående gymnasieskola med klädkod: kostym.

– Det var lite opersonligt, på möten satt alla där i sina kostymer. Men vi var ju lärare. Jag hade alltid svart kostym med svart skjorta.

Hösten 2019 började han på Midsommarkransens gymnasium, och klädkoden är numera självvald: svarta jeans och svart t-shirt med tryck. Just i dag: Judas Priest.

Numera trivs han bra i läraryrket och kan inte se sig själv på ett monotont nio till fem-jobb.

– Här blir dagen vad relationerna gör den till. Om klassen har en bra dag så har vi kul. Det gillar jag.

Stämningen i klassrummet är vänlig och avslappnad. Ingen benhård disciplin, men ändå fokus på uppgiften. Mathias Liljhammar vill att skoltiden ska vara givande för eleverna. Då krävs engagemang från läraren, men också äkta relationer.

– Relationer är viktigt för elevernas bästa och för att främja deras lärande. Det funkar inte om man inte är genuin.

Uppmuntrades av arbetsgivaren

Det var en tidigare arbetsgivare som uppmuntrade Mathias Liljhammar att söka till Lärarlyftet för att läsa juridik. Under tre terminer läste han in 90 högskolepoäng vid sidan av heltidsarbete.

– Det var hyfsat intensivt, men jag kände att det passade mig. Jag vill få saker gjorda på en gång.

I klassrummet försöker han göra ämnet intressant genom konkreta fall och händelser som ligger nära eleverna.

– Utifrån kan man tycka att det är trist med associationsrätt och bolagsformer. Det är en utmaning som jag går i gång på. Ju mer man kan koppla det till praktiska fall som ligger nära eleverna, desto mer spännande blir det.

Han minns flera skickliga lärare från den egna skolgången, bland andra Björn Hildman som undervisade i matematik och naturkunskap på Råsundaskolan.

– Han jobbade mycket med relationer och var samtligt oerhört skicklig och ganska hård. Det blev lättare att förstå en tillsägelse när man hade byggt upp relationen. Han var väldigt engagerad men inte uppjagad på lektionerna. Det smittade av sig.

Oaktsamhet eller uppsåt?

Efter en stunds eget arbete är det dags att gå igenom de olika exemplen och avgöra om det kan bli skadestånd eller ej. Mathias Liljhammar har avsatt 20 minuter till sju exempel, så det gäller att hålla tempot. På tavlan skriver han några begrep att hålla reda på: adekvat kausalitet, culpa eller dolus och olyckshändelse.

Han repeterar att adekvat kausalitet innebär att sambandet mellan en orsak och en händelse måste vara tillräckligt starkt. Sedan ber han en elev förklara culpa eller dolus.

– Oaktsamhet eller uppsåt.

I det första exemplet har Janne kastat ut en stol genom fönstret och skadat Jenny. Sambandet mellan vad Janne gjort och Jennys skada är starkt. En elev säger att stolkastningen är att betrakta som oaktsamhet.

– Ja. Men om Janne har stått och väntat på Jenny och siktat, så ändras det till uppsåt och kan kanske betraktas som misshandel, säger Mathias Liljhammar.

En lärare och två elever sitter vid en dator och diskuterar med varandra.
Mathias Liljhammar och eleverna Liam Rajicic och Alva Barrios i EK21B diskuterar hur man kan bedöma skadeståndsansvaret. Foto: Ulrica Zwenger


”Bra att inte ha tunnelseende”

Med varje exempel blir situationen något mer komplex. Är det uppsåt att hoppa fram från en buske och skrämma någon? Räcker det att plinga som varning om man riskerar att köra på någon med cykel? Och får Jenny skylla sig själv när hon går fram och klappar Jannes hund, som sedan biter henne?

– Det var väl det där med strikt ansvar? säger en elev.

– Precis. Hundägare är alltid ansvariga för sina hundar enligt lagen om tillsyn över hundar och katter. Han har alltid ansvar på grund av det strikta ansvaret, slår Mathias Liljhammar fast.

Efter lite drygt 20 minuter är alla exempel avhandlade och eleverna får en kort rast. De har två prov senare på dagen, så han kommer att låta dem få tid till eget arbete i slutet av lektionen, efter en kort genomgång av processrätt och tvister.

– Några kommer att plugga inför provet vilket de kanske kommer att gynnas av. Att inte ha tunnelseende i mitt ämne utan visa att jag förstår och är medveten om deras situation och försöker underlätta, det tror jag skapar positivitet.

Koppla ämnet till verkligheten

Långt fram i klassrummet sitter Sam Sajadi Nia, som har siktet inställt på naturvetenskapligt basår och sedan läkarutbildningen.

– Men jag har lätt för juridik, så det är lite av en backup. Mathias är bra och har tid att förklara om man har frågor, säger han.

Klasskamraten Simon Bergstedt tycker att fler lärare borde koppla sitt ämne till verkligheten.

– Mathias är väldigt duktig på att få med folk. Han visar hur man kan använda sig av juridik i verkligheten, vilket man saknar i många andra ämnen. Man måste sätta in det i ett verklighetsperspektiv så att man får en målbild.

Själv vill han studera ekonomi och kanske driva eget företag.

– Jag har fattat lite tycke för juridik. Det är bra att ha med sig, säger han.

Mathias Liljhammar vill förmedla till eleverna att juridiken inte handlar om att tycka.

– Man kan tänka vad man vill om rättvisa, men när man talar om juridik är det lagboken som gäller. Det kan vi inte påverka med våra åsikter, utan då måste vi rösta fram nya politiker. Jag försöker få dem att se juridiken som ett verktyg.

”Janne och knarket”

Och så var det katten Janne. Varför figurerar han i alla exempel? Delvis är det ett sätt att slippa fundera på namnval varje gång en uppgift konstrueras.

– Jag har löst det genom att prata om min katt Janne. Men det är också något som växer fram och det är roligt att bygga hans karaktär.

Genom alla missöden som Janne råkar ut för under tre år blir han till sist en person för eleverna.

– Sista uppgiften i trean är ”Janne och knarket”. Då har det gått utför. Han blir tagen för våld mot tjänsteman, har en massa narkotika och har varit dömd tidigare. Det är ett avancerat brottmål och syftet är att diskutera hur han hamnade där. Hur kan vi tillsammans göra så att människor inte hamnar där? säger Mathias Liljhammar.

Annelie Drewsen

Skribent

Originalpublicering i LÄRA 2/2023

Uppdaterad