Han skapar nya former för lärande

Fem, fyra, tre, två …

Läraren Andrey Shupliakov räknar ner och startar spelet Monster Brawl med ett klick på sin surfplatta. Som avslutning på dagens lektion ska eleverna i klass 6V på Nya Elementar samla kristaller genom att göra matematikuppgifter på sina surfplattor. Alltså: mängdträning inför det nationella provet. I de olika spelen ligger cirka 35 flervalsfrågor hämtade från tidigare prov.

– Ni kommer att vara frestade att gissa, men gör inte det utan be om hjälp om ni fastnar, säger Andrey Shupliakov.

I handen har han en miniwhiteboard och står redo att rycka in. En flicka ber om hjälp med att omvandla procent till bråk. En förklaring skissas upp, frågan besvaras och jakten på kristaller fortsätter. Ytterligare en elev räcker upp handen.

– Vet du vad ”produkt” är? frågar Andrey Shupliakov.

– Nej.

– Det är ju multiplikation, så det här är en begreppsfråga.

Blicken gnistrar till hos honom när eleverna förstår. Under kavajen klappar hjärtat för att alla ska vara inkluderade i skolan, och en väg dit går via spel. På ytan kan det verka handla om trender, men för Andrey Shupliakov gick vägen till klassrummet bokstavligen via en spelbutik.

Kände sig aldrig hemma

Drivkrafterna i yrket går dock att spåra ännu längre tillbaka, i en uppväxt där han inte kände sig riktigt hemma någonstans. Han kom till Sverige från Ryssland med sina föräldrar som fyraåring och började så småningom på Johannes skola i Stockholm.

– Det var på ett sätt hemma och ett annat sätt i skolan. Det var väldigt förvirrande.

Föräldrarna förväntade sig att han skulle ägna sig åt musik. Mamma Olga var lärare och spelade piano, pappa Oleg fiolspelande professor på Karolinska institutet. Sonen började så småningom på Adolf Fredriks musikklasser och därefter blev det naturvetenskapsprogrammet med musikinriktning på Kungsholmens gymnasium. Känslan av att inte passa in fanns kvar under hela skoltiden.

– Jag var lite egendomlig och visste inte hur man skulle vara socialt. Jag gick på väldigt svenska skolor, samtidigt som jag tillhörde en minoritet. Jag försökte passa in men kände mig lite … awkward.

Efter gymnasiet åkte han till London ett halvår – ”för att läsa engelska och finna mig själv”.

– Där var alla mina kamrater från olika länder och jag kunde för första gången känna en tillhörighet. Det var definitivt en ögonöppnare. Som vuxen kunde jag landa i att det är okej att vara annorlunda, eller till och med bra.

Sju år på KTH

Tillbaka i Sverige följde han ändå en utstakad väg som inte riktigt var kalibrerad mot den egna viljan. Den här gången hamnade han på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) där dagarna fylldes av differentialekvationer, hållfasthet och automatiseringsteknik.

– Jag gick där i sju år, säger Andrey Shupliakov och suckar djupt.

Han tog en paus i studierna och arbetade i stället i en liten spelbutik på Regeringsgatan. Det är där livet tar en oväntad vändning. Butiken är specialiserad på brädspelet Warhammer, där spelarna målar sina egna figurer. Många barn och ungdomar, ofta i mellanstadieåldern, söker sig dit.

– Alla spel är på engelska och de kunde knappt engelska, så vi blev lite som mentorer. Jag coachade dem och väckte deras intresse. Det fanns en tillhörighet där och det var så roligt –och en sådan kontrast mot KTH!

Parallellt hade han även ett uppdrag som karatetränare på en kampsportsklubb i Hägersten.

– Jag tog hand om gruppen med sexåringar och det var också en bidragande faktor till att jag blev lärare. Att se barn utvecklas socialt och kunskapsmässigt är det bästa som finns.

Knuffen från mamma

Den sista knuffen i rätt riktning kom från mamma Olga, själv lärare och numera biträdande rektor. Hon berättade att det fanns en kompletterande utbildning för att bli lärare.

– Den passade mig som hand i handske. Jag tog examen från Mälardalens högskola för sex, sju år sedan. Mamma blev överlycklig att jag gick i hennes fotspår.

Andrey Shupliakov har arbetat på Nya Elementar sedan examen och fick nyligen andra pris i Guldäpplet, en utmärkelse som lyfter fram lärare som använder digitala hjälpmedel i undervisningen.

I motiveringen nämndes bland annat att han ”skapar nya former för lärande och kombinerar digitala och analoga verktyg på ett innovativt sätt”. Utöver att använda digitala verktyg i klassrummet har han en egen kanal på Youtube – Räkna med Andrey – där han publicerar filmklipp med förklaringar. Eleverna kan titta på genomgångar hemma, men det händer även att han visar sina egna filmklipp på lektionstid.

– Det kanske verkar konstigt, men eleverna kan tycka att det är lite jobbigt att stirra på en lärare hela dagen. De blir mer fokuserade när de ser mig framför en green screen, och om de råkar dagdrömma kan de titta igen.

”Plattan används för lite”

Han är glad att eleverna har surfplattor, eftersom det innebär att de kan använda kameran.

– Den används alldeles för lite i skolan. Eleverna kan filma, spela in ljud och fotografera. De visar sina kunskaper på flera sätt.

Risken för distraktioner finns det numera bra lösningar för att hantera. Andrey Shupliakov demonstrerar två verktyg som låter honom ha full koll på elevernas skärmar samt begränsa vissa appar eller funktioner för enstaka elever eller hela grupper.

– Jag kan också visa upp en elevs skärm för alla om någon har en smart lösning. Det älskar jag att göra!

Eleverna har även läroböcker och Andrey Shupliakov betonar att språket förstås är viktigt.

– Om de inte har läsförmågan är de rökta i matematik. Vi läser texter och har traditionell undervisning också.

”Jag är ett kemimonster”

Som många andra tycker han att det svåraste i yrket är att räcka till och hjälpa alla elever på rätt nivå. Det är anledningen till att han nu studerar till speciallärare på halvtid vid Stockholms universitet.

– Jag är så lycklig att jag får gå den här utbildningen. Inkludering är så viktigt. Människor i allmänhet vill känna tillhörighet, men om man har svårt i skolan är det lätt att hamna utanför. Som speciallärare ser jag fram emot att förebygga det.

Lektionen är snart slut och klass 6V har övat matematik med hjälp av ett par olika spel. Stämningen är uppsluppen och på väg ut konstaterar några elever att det var lite stressigt.

– Precis som på nationella provet …

– Fast roligt också!

Kollegan Anton Sandberg Magnusson, som ska ha nästa lektion, kommer in i klassrummet och berättar att han har gjort ett ”escape room” om naturvetenskap i appen Numbers.

– Jag har spelat in en röst när jag är ett kemimonster. Det blev bättre än jag trodde, säger han och skrattar.

Andrey Shupliakovs blick fylls av nyfikenhet.

– Åh, du måste visa mig sedan!