Eleverna berättar för framtiden

En liknande insamling gjordes 1942, och det är med utgångspunkt i den som de nu har arbetat med projektet. Klassläraren Desirée Örnbrand föll direkt för ”Mitt liv”. Det fanns ett tydligt bakgrundsmaterial att ta stöd av, men framför allt såg hon hur mycket som gick att koppla till elevernas lärande.

– Som SO-lärare gillar jag kopplingen bakåt i historien, och det var därför viktigt för mig att förankra arbetet i 1942. Vi utgick från andra världskriget men pratade också om vad man arbetade med på den tiden och hur samhället såg ut. Det gick att knyta till många olika ämnen, och det ledde till enormt många tankar om hur vårt samhälle ser ut i dag, säger hon.

Desirée Örnbrand ser flera typiska tidsmarkörer när hon jämför de äldre texterna med dem som hennes klass skrivit.

– År 1942 var familjen viktig. Det är den fortfarande, men i dagens berättelser märks också teknikens roll i vardagen, små detaljer som att de väcktes av mobilen och att de avslutade dagen med att kolla Tiktok.

”Killen hjälpte sin far”

Eleverna fick berätta om en valfri dag och Viktor Andrić valde en som innehöll fotbollsträning, medan hans klasskamrat Nerea Criado Lugn ville skriva om en tisdag, eftersom hon går på ridning då. Båda två har reagerat på skillnader i dagens språkbruk jämfört med de äldre texterna. Nerea Criado Lugn kallar 1942 års språk annorlunda och mer poetiskt. Viktor Andrić håller med:

– Det var helt annan slang än vi använder i dag, och de skrev ”mor” och ”far” i stället för ”mamma” och ”pappa”. Det var också stor skillnad mellan killarnas och tjejernas olika sysslor. En kille skrev att han hjälpte sin far på gården och tjejerna att de städade och lagade mat, säger han.

Materialet kommer delvis att användas i forskningssyfte. Men för eleverna kittlade också tanken på att människor – såväl deras egna barnbarn som okända personer – kommer att kunna läsa deras berättelser för att få en bättre bild av hur unga människors vardag såg ut under 2020-talet.

”Åkte man bil på 2020-talet?”

– De kanske blir häpna och säger att så där kan det väl inte ha varit. De kommer att fråga om man verkligen åkte bil på 2020-talet, för i framtiden kanske de i stället kan teleportera sig, säger Nerea Criado Lugn och skrattar.

Både hon och Viktor Andrić tyckte att det var en rolig uppgift. De hade lite svårt att komma i gång men sedan gick det av bara farten, så att de nästan skrev för långt.

Även Desirée Örnbrand noterade ett stort engagemang i klassen. Eftersom det var viktigt att elevernas röster skulle komma fram genom berättelsen, bestämde hon sig för att inte vara alltför petig när hon rättade deras alster.

– Visst hjälpte jag till med stavning och formuleringar om någon behövde, men jag kände att texterna skulle spegla dem och att de skulle få berätta fritt.

Ny inblick i barnens vardag

”Mitt liv” blev viktigt även för föräldrarna. Många fick en ny inblick i hur en vardag ser ut för deras barn, och det var också något som de kunde prata om hemma vid middagsbordet. En förälder gjorde till och med en klippbok med sitt barns berättelse och visade upp på jobbet.

– Det här betydde något för många, och det gav eleverna en känsla av att vara delaktiga i samhället. Det finns ett stort värde i att veta att man gör något som är viktigt även för andra och för framtiden, säger Desirée Örnbrand.

Projektet kommer att fortsätta fram till början av 2023, och det är fritt fram för fler klasser att delta. Men även om klass 6D inte kan vara med igen så ser Desirée Örnbrand nya sätt att fortsätta på samma tema i klassrummet:

– Jag tänker att de skulle kunna göra i stort sett samma sak, men på engelska och utan att skicka in sina texter.