Böckerna gjorde henne till lärare

Mobilerna samlas in och eleverna slår sig ner vid bänkarna på Tellusborgsskolan i Midsommarkransen. Klassen har läst berättelsen ”Några veckor i september” ur läromedlet ”Fördel” och ska göra en tidslinje över viktiga händelser. 

– Ni ska få lappar och lägga dem i tur och ordning. Först ska ni jobba själva och sedan ska ni sätta er tillsammans och se om ni har gjort likadant, förklarar Emelie Cañadas. 

Hennes instruktioner är korta och tydliga, varje ord utmejslat med kirurgisk precision kring lektionsstoffet och elevernas språkförmåga. Inga förenklingar, inga utfyllnadsord. Innan eleverna börjar arbeta på egen hand går hon igenom några exempel på tavlan. 

– Vilken kommer först? 

– ”Micki börjar i Lindas klass”, läser en elev. 

– Ja, då ska ni sätta den på plats ett. 

Traumatiska händelser

Emelie Cañadas är lärare i svenska som andraspråk och utsågs nyligen till Årets lärare inom grundskolan i Stockholms stad. I motiveringen står bland annat att hon har en ”stor professionalitet och personlig värme” samt att hon är ”ett utmärkt exempel på en riktigt undervisningsskicklig lärare”. 

– Det var jätteroligt. Ibland känns det som om man är i sin egen lilla verkstad, så det är kul att veta att ens rektor ser vad man gör och beskriver det på ett så fint sätt. 

De senaste tolv åren har hon undervisat nyanlända elever. Trygga relationer och empati är allra viktigast, menar hon. Många elever har traumatiska händelser bakom sig. Somliga bär på ångest eller posttraumatisk stress. Även barn till arbetskraftsinvandrare kan ha uppslitande erfarenheter bakom sig. 

– Föräldrarna har ofta kommit först och barnen kanske inte har bott tillsammans med dem på många år. De lämnar alla sina kompisar, samtidigt som de ska vara tonåringar i ett nytt land. Det är tufft. 

Alla ämnen från första dagen

Tellusborgsskolan har en organisation för arbetet med de nyanlända eleverna som skiljer sig från många andra skolors. Eleverna går i förberedelseklass och får undervisning i alla ämnen från första dagen. I början kommer ämneslärarna till förberedelseklassen och undervisar, vilket gör att de lär känna eleverna redan före övergången till vanlig klass. 

– Dessutom har de erfarenhet av att undervisa nyanlända elever. Övergången är minst lika svår för lärarna som för eleverna, säger Emelie Cañadas, som har tät kontakt med ämneslärarna. 

Utöver att undervisa alla nyanlända elever i svenska som andraspråk är hon mentor för alla i förberedelseklassen, vilket just nu är ett 20-tal elever i årskurs 7–9. 

– Några går hela skoldagen i förberedelseklassen, men de flesta är ute i sina klasser i några ämnen. 

Hon är kritisk till att så många nyanlända elever direktintegreras, vilket blivit vanligare. 

– Förut trodde man på språkbad, att människor lär sig språk bara genom att höra det. Men det stämmer inte. Det är jättesvårt för eleverna att bli direktintegrerade, särskilt i högstadiet. 

”Jag måste ha ett jobb”

Emelie Cañadas är uppvuxen i Sollentuna med två språk i familjen: svenska och spanska. Men det var litteraturen som gjorde att hon blev lärare. 

– Litteratur är mitt stora intresse. När jag hade skrivit min magisteruppsats i litteraturvetenskap kom jag på att jag måste ha ett jobb också. Då tänkte jag att jag kunde bli lärare, för då kan man jobba med litteratur varje dag. 

Efter lärarexamen i svenska och religionskunskap arbetade hon i några olika skolor, och fick så småningom grupper i svenska som andraspråk. Efter kompletterande studier i ämnet sökte hon jobb i förberedelseklass där hon blivit kvar. Litteraturen har fortsatt att vara viktig, både i och utanför yrket. Med eleverna läser hon allt från sagor till den lättlästa versionen av ”Anne Franks dagbok” eller ”Onsdag kväll strax före sju” av Mats Berggren. 

– En annan bok de älskar är ”Kärlek är ett substantiv”. Den handlar om tonåringar och det blir lite pinsamt ibland. Det är roligt. 

Googlar all mat hon läser om

Den egna läsningen har under en period mest varit inriktad på böcker från Nigeria. Det började med alla Chinua Achebes böcker och därifrån har läsningen förgrenat sig till fler författarskap. Chigozie Obiomas ”Fiskarmännen” tillhör favoriterna, liksom Sefi Attas böcker. 

– Man premieras som läsare om man läser in sig på ett lands litteratur. Vissa saker återkommer, som att äldre personer är sanningssägare eller ett öde som inte går att komma ifrån. Jag älskar dramatiska, ödesmättade berättelser. 

Läsningen ger också kulturella referenser som kan vara värdefulla i klassrummet. 

– När jag får elever från Västafrika känner jag till maten, eftersom jag googlar all mat jag läser om. Jag tror att sådan interkulturell kompetens är viktig, att man är nyfiken på andra kulturer för att kunna se likheter. 

Emelie Cañadas utstrålar ett lugn, trots att hon är navet kring vilket elevernas hela skolgång kretsar. Hennes dörr står alltid öppen – bokstavligen. Arbetsrummet är också ett klassrum dit eleverna alltid är välkomna. 

– Det är alltid elever runt mig. Jag äter alltid lunch med dem och är med dem på rasterna. Man måste ta varje tillfälle att prata och bygga relationer för att de ska bli trygga och lära sig. 

Elva språk i gruppen

Det är krävande men ger också mycket tillbaka. 

– Vi har väldigt roligt tillsammans. Det är det bästa med jobbet. Att få vara med på deras resa från att inte kunna någon svenska alls till att kunna utrycka sina drömmar och tankar om livet. 

Precis lika välkomna är kollegerna och hon kallar modersmålslärarna för ”sina närmsta kolleger”. 

– Vi träffas ofta och jag mejlar varje vecka. Nu ska vi börja läsa ”Anne Franks dagbok” på svenskan och då kommer de att söka fakta om henne på sina modersmål. 

Eleverna kommer från hela världen och just nu finns sju olika skriftspråk i gruppen: arabiska, bengali, kyrilliska, hindi, latinska, thai och det etiopiska alfabetet. 

– Vi har även fyra språk som saknar skriftspråk: dinka och maban från Sydsudan, kigegere från Kongo-Kinshasa och tooro från Uganda, säger Emelie Cañadas som alltid försöker lära sig några ord på elevernas språk. 

Fyra minuter om slutet

I klassrummet börjar eleverna bli klara med sina lappar. De jämför lösningarna med varandra. Till sist går Emelie Cañadas igenom övningen på tavlan, genom att hela tiden lämna ordet till eleverna. 

– Vad tror ni? Håller du med? Tycker ni också det? 

Relationer och reaktioner i texten diskuteras. Den ena meningen leder till den andra och snart är hela händelseutvecklingen klarlagd genom nio meningar i följd. Som avslutning ska eleverna ta fram sina skrivböcker. 

– Nu får ni fyra minuter att skriva om den här frågan: Vad tyckte ni om slutet? 

Emelie Cañadas tar fram sin mobil och sätter timern på fyra minuter. Eleverna tar fram sina pennor och börjar skriva.