Bildämnet hjälper dem att förstå

Det är inte alltid som eleverna på ESS-gymnasiets individuella program vill prata i klassrummet. Men inombords kan det bubbla ordentligt. På bildlektionerna hjälper skapandet dem att processa, förstå sig själva och uttrycka sig.

– Vi är en skola med specialpedagogisk profil vilket innebär att våra elever är i stort behov av anpassningar och stöd, förklarar bild- och matematikläraren Zaria Zardasht.

Tillsammans med kuratorn Ronnie Spångberg har hon sedan vårterminen 2024 kombinerat ämnet bild med lärverktyg från ”Det syns inte”, som Stockholms stad har licensierat för alla sina skolor. Verktyget bygger på dramatiseringar av vanliga dilemman och på vetenskapliga fakta om hur hjärnan fungerar. Syftet är att minska psykisk ohälsa bland unga.

– Konst är en metod för att hjälpa eleverna att må bra. Just våra elever har ofta funktionsvariationer. Vi har därför kompletterat ”Det syns inte” med vårt eget sätt att arbeta med bild och eleverna är väldigt hjälpta av metoden, berättar Zaria Zardasht.

Hus med olika rum

Hon upplever att materialet inte riktigt är skapat för de problem och de sätt att se på verkligheten som finns hos hennes elever.

– Tanken är att flera lärare på skolan ska använda materialet, men först ville vi prova det. Och med vårt sätt att arbeta fungerar det bra – vi får ofta en helt magisk atmosfär i klassrummet!

På bänkarna framför henne ligger målningar i mustiga färger – de flesta föreställer ett hus med olika rum. En teckning har ett jättestort Netflixrum intill ett mindre rum med skolböcker. Ett annat är fyllt med vänner. Målningarna är en del av temat ”Ta kontroll över din uppmärksamhet”, som är en av sex moduler i lärverktyget. Huset representerar hjärnan, bilden med de olika rummen hjälper eleverna att föreställa sig hur hjärnan fungerar. Uppmärksamheten är själva dörren in till huset.

När eleverna skapar sina bilder processar de samtidigt alla de tankar och känslor som har väckts under arbetet med temat.

– Det hjälper mycket. Vi gör bilderna utifrån vad som distraherar oss själva, det blir mer personligt och enklare att förstå, förklarar eleven Nasil Kalender.

Julia dansar på deadline

Hon använder det hon lär sig genom ”Det syns inte” i sin egen vardag.

– Förra gången pratade vi om ångest och vad som händer i hjärnan när man känner ångest. Och vad som är bra för hjärnan, som att inte vara på mobilen så mycket innan man går och lägger sig.

Kompisen Liv Eckerbom instämmer:

– Det blir mer förklarat, och det är bevisat av forskningen. När mamma bara säger ”håll inte på med mobilen” så hjälper det inte. Men nu inser man själv varför man inte ska det.

Det senaste temat inleddes med en film om Julia, som dansar på deadline och har problem med att fokusera. Till filmen hör frågor som ska diskuteras i klassrummet. Zaria Zardasht och Ronnie Spångberg tar alltid den delen tillsammans.

– Att vara två är grymt. Vi kommer in på saker som kan vara svåra, och det är samtalet mellan mig och Zaria som modellerar för ungdomarna hur man kan prata med varandra om det som är jobbigt. Det hänger mycket på dynamiken mellan oss två, förklarar Ronnie Spångberg.

”Hur skulle du känna då?”

Ofta blir frågorna till klassen hängande i luften. ”Hur skulle du känna i en sådan situation?” kan sätta i gång många och starka processer inombords, och eleverna behöver få tid att bearbeta dem innan de kan svara.

– En del svarar kort på vissa frågor, en del börjar anteckna några ord. Vi väntar. Kommer inget mer? Då pratar Ronnie med mig, och jag lever mig in i rollen. Sedan blir det lättare att få med dem, berättar Zaria Zardasht.

På de följande bildlektionerna kommer fördjupning och skapande, där eleverna fäster en del på papper av allt som bubblar inuti. Här är Zaria Zardasht bollplank för dem och hjälper dem att gå in i situationer där de får pröva temat:

– Vi skapar trygghet, så vi kan puffa fram eleverna till en plats där de vågar känna och ge uttryck för vad de känner. Även där kan de fastna. Då ställer jag frågor: ”Vad tänker du nu?”, ”Hur brukar du göra när du pluggar?”. På det viset får de tillgång till sina distraktioner.

Under arbetets gång har både Zaria Zardasht och Ronnie Spångberg märkt en stark utveckling hos eleverna.

”Kuratorn har fått mycket att göra”

– Jag kan säga att kuratorn har fått mycket att göra! De här eleverna har öppnat sig för tankar och känslor på ett sätt som de inte gjort tidigare. De vågar ta plats och bokar tider för att få prata mer med mig, berättar Ronnie Spångberg.

Eleven Navanya Saravana Kumar uppskattar samtalen:

– Att prata med vuxna hjälper mig att förstå mig själv bättre. Jag har så många känslor samtidigt och förstår dem inte alltid. Om jag pratar med vuxna kan jag reda ut hur jag känner själv.

Också när det gäller själva studiesituationen har projektet hjälpt henne.

– Har man en funktionsvariation som påverkar uppmärksamheten blir det ännu svårare med studierna. Då är det viktigt att man lär sig känna igen de problem man har så att man kan rikta uppmärksamheten dit man vill.

Under våren hängde alla bilder på Folkets Hus i Vällingby, och tidigare har de visats på Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby.

Kul att de inte bara hamnar i en låda, menar Nova Johansson, som är en av de elever som uttrycker sig bäst i bild.

– Jag tycker det är väldigt roligt att vi får visa upp våra kreationer!