Våga prata om elevernas klimatkänslor

Det talas ofta om ungdomars klimatångest, men klimatet väcker en lång rad känslor och därför är det lämpligare att tala om klimatkänslor. Det menar psykologen Frida Hylander som i höstas föreläste för kuratorer och psykologer på Medioteket i Liljeholmen. 

I publiken satt Jacqueline Treschow som är kurator på Hägerstenshamnens skola och regelbundet möter elever med klimatrelaterade känslor. 

– Ofta beskriver de oro och katastroftankar om framtiden, men också en stark känsla av maktlöshet och hjälplöshet. 

Frida Hylander gjorde en gedigen genomgång av klimatpsykologi utifrån det aktuella forskningsläget och inledde med att slå fast att klimatkrisen är ett faktum. 

– Man behöver inte diskutera om klimatkrisen finns eller inte. Forskarna är säkra på att det är människorna som orsakar den och läget är akut. 

Ofta en sund reaktion

Klimatkänslor hänger ihop med andra omvärldskänslor, som ofta är en sund reaktion på verkliga kriser och hot. Men hur mycket ungdomar påverkas av klimatkänslorna varierar. I en metastudie där 170 000 vuxna från 27 olika länder ingick fann man några faktorer som gjorde människor mer sårbara för jobbiga klimatkänslor: att vara ung, kvinna, ha vänsterlutande politiska åsikter och att tänka mycket på framtiden. Negativa klimatkänslor kan leda till sämre välmående, men de kan också få människor att agera. 

Frida Hylander poängterade att man inte behöver bli av med de jobbiga känslorna för att kunna känna hopp och tillförsikt. 

– Som vuxen är det viktigt att ha med det när vi möter unga människor. Vi vill gärna trösta och ta bort det jobbiga, men det behöver vi inte. Ibland är det bättre att låta det jobbiga finnas där. 

Frida Hylander har mött lärare som är rädda för att väcka ångest hos eleverna genom att ta upp klimatkrisen. 

– Det är precis tvärtom. Undvikande att benämna och erkänna problem skapar mer jobbiga känslor och kan även spä på besvikelsen över vuxenvärlden. 

”Vi kan börja med beteendet”

Ett viktigt fynd från studier är att kollektivt agerande för klimatet kan fungera som ett skydd mot klimatrelaterad depression och nedstämdhet. 

– Vi behöver inte alltid vänta in rätt känslor, tvärtom kan vi börja med beteendet och låta känslan följa efter, förklarade Frida Hylander. 

De handlingsalternativ som lyfts fram ligger dock ofta på individnivå, som att sopsortera, äta vegetariskt eller släcka lampor. 

– Vad skulle hända om vi börjar titta på hur vi kan påverka sociala nätverk, organisationer och samhället vi lever i? Hur kan vi gå från att vara ensamma i att försöka hantera klimatkrisen till att vara tillsammans i det? 

Frida Hylander tog som exempel att handla kläder på second hand, vilket ligger på individnivå. Konkreta steg mot att agera tillsammans kan vara att ordna en klädbytardag, starta ett slow fashion-projekt och bilda en grupp som protesterar mot fast fashion. På den högsta nivån kan det handla om att driva igenom ett slängförbud i EU-parlamentet. 

Så kan skolan hjälpa elever

Åhörarna fick fundera på hur skolan kan hjälpa elever att röra sig mer åt tillsammanshållet i sitt agerande för klimatet. Många förslag dök upp. Att skriva debattartiklar, se över sopsorteringen på skolan eller driva klimatsmarta UF-företag. Att arbeta mot matsvinn och för vegetarisk mat. Att starta en bilpool eller gångtåg till skolan på morgonen. 

– Även ganska små barn tycker om att vara med och påverka. Det är fantastiskt för eleverna att känna att de kan påverka skolan – det finns också härliga klimatkänslor! sa Frida Hylander. 

Under föreläsningen presenterade hon en modell för att hantera jobbiga klimatkänslor. Den kallas för glassmodellen, eftersom den kan visualiseras som en glasskål med tre kulor i. De tre kulorna står för ”återhämtning”, ”agera tillsammans” och ”hantera känslor”. Skålen som de vilar i symboliserar socialt stöd och gemenskap. 

– Alla delar behövs, men skålen är kanske viktigast, sa Frida Hylander. 

”En arena för kunskap och hopp”

Många i publiken var nöjda efteråt och kurator Jacqueline Treschow tog intryck av hur stark skyddsfaktor kollektiva handlingar kan vara. 

– Skolan kan vara en arena för både kunskap och hopp. Utöver faktakunskap om klimatfrågan behöver vi skapa utrymme för samtal om lösningar, där elever får möjlighet att engagera sig tillsammans med andra och bedriva påverkansarbete. 

– Skolan kan fungera som ett demokratiskt forum där samverkan är en nyckel – mellan elevhälsoteam, pedagoger och föräldrar, sa Jacqueline Treschow.