Ordförrådet blev både bredare och djupare

– I dag ska vi fortsätta med de knasiga dikter ni har skrivit, men det är ett ord vi behöver prata lite mer om, säger Anna Norlin.

– Skrymsle! ropar flera elever i kör.

– Är det någon som kommit på hur man kan använda det?

”Skrymsle” är ett typiskt så kallat nivå 2-ord, alltså ett ord som varken tillhör det grundläggande ordförrådet eller det ämnesspecifika. Det är just sådana ord som två lärare inriktat sig på i forsknings- och utvecklingsprojektet Att äga sitt ordförråd.

Anna Norlin är förstelärare med språkutvecklande uppdrag på Grimstaskolan i västra Stockholm och undervisar i svenska som andraspråk på högstadiet. Tillsammans med lågstadieläraren Jessica Fidani Kemmler på Ålstensskolan har hon under två år undersökt hur man kan arbeta med ordförrådet med utgångspunkt i skönlitterära böcker.

Lång episk dikt

Deras studie tar avstamp i språkforskning som visar att den socioekonomiska miljön påverkar hur många ord barn hör under sin uppväxt, vilket leder till ett word gap, alltså en klyfta i elevernas förståelse av ord. För att överbrygga den klyftan behöver skolan arbeta kompensatoriskt och undervisa explicit om ord. Projektet är avslutat och de två lärarna har presenterat sina resultat på konferenser, men i undervisningen lever strategierna vidare.

På dagens lektion arbetar eleverna i klass 8A på Grimstaskolan med dikter som de har skrivit utifrån utvalda fokusord hämtade från ungdomsboken ”Jinx” av Margaret Wild. Boken är en lång episk dikt som gestaltar huvudpersonen Jen, med smeknamnet Jinx, och hennes närstående. Texten är luftig och sparsmakad, samtidigt som den innehåller många ord och dramatik på liv och död. Eleverna läser texten hemma, vilket gör att lektionstid kan ägnas åt språkutvecklande aktiviteter utifrån läsningen.

Drygt två tredjedelar av klassen läser svenska som andraspråk, medan resten följer kursplanen i svenska. Undervisningen sker mestadels i samma klassrum och Anna Norlin undervisar tillsammans med Annika Lööw, som är svensklärare.

Knepigt med skrymsle

På tavlan står veckans fokusord: rasande, skärvor, ansvarsfull, skumma och brutal. Och så skrymsle, det knepigaste av dem alla. Trots att eleverna redan har arbetat med orden behövs fler förklaringar och repetitioner. Anna Norlin står framför tavlan och pekar mot skåpet intill dörren.

– I skrymslet bakom det där skåpet …

Annika Lööw går fram och visar skrymslet.

De två lärarna fortsätter att ge exempel, skriver upp ordets böjningsformer på tavlan och anger vilken preposition som ska användas: i ett skrymsle. Till sist frågar Anna Norlin klassen varför man inte bara säger ”en liten plats”. Hon ber dem fundera över skillnaden mellan att ”hitta något på vinden” och att ”hitta något i ett skrymsle på vinden”.

– Vinden kan vara stor, men ett skrymsle är mer ett litet trångt utrymme, säger en elev.

– Ja, och med de här specifika orden blir det tydligare vad man menar. Det blir lättare för läsaren att förstå, och det är vitsen med att kunna många ord, säger Anna Norlin.

Få ord åt gången

Sättet att arbeta med ordförrådet bygger på några principer, bland annat att jobba med få ord åt gången samt att eleverna är aktiva och gör orden till sina egna. Under FoU-projektet arbetade lärarna med två böcker vardera i sina

respektive elevgrupper. Den första var Astrid Lindgrens ”Ronja Rövardotter”, som passade både i lågstadieklassen på Ålstensskolan och högstadieklassen på Grimstaskolan.

– Vi valde ut ord som var relevanta och konstigt nog hittade vi precis samma ord. Sedan gjorde vi olika arbetsuppgifter med dem, berättar Anna Norlin.

På lågstadiet var övningarna mer lekfulla, som att dramatisera eller rita orden. På högstadiet fick eleverna i stället arbeta med sådant som springdiktamen eller olika samarbeten i grupp. I den andra omgången av studien läste klasserna olika böcker. På Grimstaskolan blev det Sofia Nordins ”En sekund i taget”, medan Ålstenseleverna läste ”I skymningslandet” av Astrid Lindgren.

Förbättrad ordförståelse

För att mäta effekten av undervisningen gjordes för- och eftertest. Resultaten visar att eleverna fick en förbättrad förståelse av fokusorden, men studien säger ingenting om hur länge effekten varar. För Anna Norlin var det mest intressanta dock att hon fann fler nivå 2-ord i elevernas egna texter.

– Det är själva syftet, att de ska förstå poängen med att använda den typen av ord. En hel del av eleverna har gjort det.

Hon menar att det handlar om motivation. De flesta elever är språkligt kompetenta i sin vardagliga miljö, men i situationer som kräver en djupare språkförståelse räcker orden inte alltid till.

– Att få dem att vilja använda ord som de inte behöver när de pratar med kompisar är en stor sak. Varför är det bra att kunna beskriva saker mer precist? För en del elever är det en jätteupplevelse.

Med veckans fokusord har eleverna fått skriva kollektiva dikter genom att vika ett papper och skriva rad för rad, utan att se hela dikten. Nu delas de in i grupper för att bearbeta en av dikterna.

Arbetet gav aha-upplevelser

Snart uppstår ett nyfiket sorl av upplästa diktrader. Klassrummet blir ett laboratorium där ordens betydelser granskas, prövas och tänjs. ”Ett skrymsle i skräcken” – oj, det var djupt! ”Ansvarsfull som en björn” – men vilken björn är ansvarsfull? Kan skrymsla vara ett verb? Då och då ett skratt.

I en grupp sitter tre killar och läser sina dikter högt med mjuka röster, tindrande ögon och mustaschprydda leenden. ”Det var skärvor som var kvar. Jag var helt rasande.”

Innan lektionen är slut får alla grupper läsa upp sin dikt. I vissa grupper blir det fnitter. Andra läser självsäkert, somliga mer försiktigt och en del elever tycks vara aspirerande spoken word-artister.

Anna Norlin berättar att flera elever har fått aha-upplevelser under arbetet med ord.

– Det blir en lust när de upptäcker det sköna i att någon annan förstår precis vad de menar. Man märker att de använder orden. Det är beviset.