När slöjd och språk går hand i hand

Solen strömmar in genom de stora fönstren på Askebyskolan och värmer upp klassrummen. Slöjdlektionen för årskurs 2 har börjat och de båda pedagogerna hälsar eleverna välkomna i salarna för trä- och metallslöjd respektive textilslöjd, som ligger vägg i vägg med dörrarna öppna. 

I träslöjdssalen brummar det lågt från fläktarna till de många maskinerna som står på standby och i textilslöjden ligger färgglada tyger, trådrullar och garnnystan placerade på bord och hyllor i väntan på att få användas.

– Nu kör vi samling, säger Ben Östberg, trä- och metallslöjdslärare, och eleverna ställer sig framför den stora tavlan på väggen.  

Med hjälp av bildstöd för slöjdord och verktyg tydliggör den dagens lektion – men också vad eleverna gjorde förra lektionen. Varje lektion börjar med en återkoppling, vilket samtidigt blir ett språkpass där slöjdorden repeteras. Ben Östberg frågar eleverna vad man gör med ett sandpapper, något de använt under förra lektionen, och tipsar om att det rätta ordet börjar på s.  

Rätt ord är ”slipa”

Eleverna småpratar och ger förslag: sanda föreslår någon. Ben Östberg uppmanar till lite fler funderingar och så kommer plötsligt rätt ord: slipa. Eleverna får också fundera på skillnaden mellan slät och taggig, ord som förekom på förra lektionen, då de bland annat använde en fil.   

– Reflekterandet och diskuterandet är centralt i undervisningen, säger han och berättar att denna veckas slöjdord är såglåda, och att lektionens praktiska arbete består i att med hjälp av den såga till en sju centimeter lång träbit. 

Gruppvis går eleverna till snickarbänkarna, där Ben Östberg förberett två ytterligare uppgifter kopplade till språk och slöjd, ett diagram och en parövning. Vid såglådan finns tydliga stegvisa instruktioner som eleverna måste läsa och förstå. 

– Det handlar inte bara om att läsa ett ord, de måste verkligen förstå vad exempelvis en vinkelhake är. Här är bildstödet till stor hjälp, men det krävs också ordning och reda i klassrummet. Eleverna ska snabbt kunna hitta rätt verktyg, så därför är alla lådor, hyllor och maskiner tydligt uppmärkta med bildstöd. 

Sax, nål, tråd – och språk

Han betonar att minst lika viktigt för lärprocessen är att ha koll på elevernas förförståelse, var de befinner sig i vardagsspråket. 

– Vet vi inte det, kan vi inte ta oss vidare. Om eleverna inte vet vad slipa och slät är, kan jag inte direkt lämna ut ett sandpapper och säga slipa träytan slät, säger Ben Östberg. 

Läraren i textilslöjd Marita Juntti har också startat sin lektion och hunnit presentera veckans slöjdord: mönster och form. Eleverna ska lära sig vad exempelvis randigt, blommigt och kamouflage är. 

– Just nu syr årskurs 2 en ”filur”. Tanken är att eleverna ska träna på att använda sax, nål och tråd parallellt som vi tränar språket. 

Marita Juntti har jobbat länge på Askebyskolan och tycker att elevernas språkkunskaper är bättre nu än för några år sedan. 

– När alla ämnen på skolan, inklusive de praktiska, är tydligt inriktade på språkutveckling ger det resultat. 

”Kunskapen stannar kvar”

En avgörande förbättring, anser de båda, är att eleverna har slöjdarterna varannan vecka i stället för som tidigare terminsvis.

– Jag märkte att eleverna var som nybörjare när de kom tillbaka efter en termins uppehåll. Nu växlar eleverna veckovis mellan slöjdarterna och kunskapen stannar kvar på ett bättre sätt, säger Marita Juntti. 

Samarbetet lärarna emellan har också lett fram till att de en dag i veckan arbetar med läsårsteman tillsammans med skolans bibliotekarie och en dramalärare från Kulturskolan. I år är temat Hela människan. 

– Just nu jobbar vi till exempel med folksagor i treorna, säger Marita Juntti, och Ben Östberg berättar att eleverna gör rekvisitan till en pjäs i slöjden. 

Försämrad finmotorik

Men nu behöver Adam Rashwan hjälp med att klistra en triangel på sin filur. Marita Juntti kommer med klistertuben och berömmer hans triangel. 

– Jag gillar det blommiga tyget bäst, säger han. Svårast var det att klippa en cirkel. 

Marita Juntti ser stora fördelar med att eleverna får jobba praktiskt i slöjden. Under sina yrkesår har hon sett hur finmotoriken och de praktiska handlagen, som att koordinera båda händerna, generellt sett blivit sämre hos eleverna. 

– Många är liksom tafatta när det gäller det praktiska och saknar även språket för det. Elever kan exempelvis säga saxa i stället för klippa. Därför är vårt ämne betydelsefullt som motvikt till alla skärmar och den digitala världen som ofta dominerar elevernas liv, säger hon. 

– Här får eleverna utveckla sin kreativa förmåga, skapa något som går att ta på och visa upp och få känna att de lyckas. Det om något växer man av, konstaterar Marita Juntti och lotsar ut eleverna via det hon kallar exitpasset. 

Tränat på former och mönster

På ett bord ligger tyger klippta i trianglar, cirklar, fyrkanter med mera. Alla de former och mönster som eleverna tränat på under lektionen. Hon uppmanar sedan eleverna att välja en av formerna och säga vad den heter. 

– Bra, nu tog ni rätt, en blommig triangel, utbrister hon och i den andra slöjdsalen har Ben Östberg precis gett Sara Kahn beröm för att hon skrivit in ännu ett slöjdord i reflektionsboken.

– Vi avslutar alltid på samma sätt i respektive klassrum, med att eleverna skriver vad de gjort under lektionen i sin reflektionsbok. Även det bidrar till elevernas språkinlärning, konstaterar Ben Östberg och ber en av eleverna att trycka på den röda stoppknappen till huvudströmbrytaren, så att fläktarna och maskinerna tystnar.