”Lärare? Aldrig i livet!”

Gräsplätten i Björns Trädgård har förvandlats till en skog. Det krävs en rejäl dos fantasi för att uppleva en fyrkantig grönyta med några träd intill Medborgarplatsen som en skog, men eleverna i klass 1B på Katarina Norra skola har inga problem att leva sig in i dagens äventyr. Mitt i deras skog står läraren Oscar Mikaelsson utklädd till ett skogsväsen. 

– I dag ska vi lära oss om karta och kompass! 

Koner står utställda i fyra riktningar och Oscar Mikaelsson förklarar de fyra väderstrecken. 

– Om jag säger norr ska ni springa till de gula konerna. Om jag säger söder är det raka motsatsen. 

Hans utstyrsel är hopsatt av en oljerock, gröna stövlar, en mössa som följde med ett tevespel och en gammal palestinasjal. Men bladgirlangen är köpt särskilt för detta. Oscar Mikaelsson kan möjligen framstå som en ovanlig idrottslärare, men utifrån hans egen historia är scenen logisk. Åtminstone delvis. 

Träffades i Libanon

Den börjar i Kärrtorp, där han gick på Skarpnäcks skola. 

– Jag var inte med de sportiga killarna utan tillhörde nördgruppen. Vi höll på med fantasi, dataspel, Pokémonkort och sådana grejer. När jag var åtta år började jag på scouterna. 

Varannan helg var det läger eller hajk. Som nioåring åkte han på sitt första storläger utan föräldrarna. 

– Jag låg och grät i tältet men hade ändå superkul. Fokus hos scouterna är inte prestige, utan man är ute och träffar kompisar, lär sig om sig själv och naturen och blir självständig. 

Han säger att scouterna räddade honom från att bli ”en som bara sitter framför datorn och är helt asocial”. 

– Utan scouterna hade jag 100 procent hamnat där. 

Föräldrarna hade en bakgrund som yrkesmilitärer och träffades på FN-tjänstgöring i Libanon. 

– Min dröm var att följa i deras fotspår. Jag ville göra lumpen och bli FN-soldat men gillade inte fysisk ansträngning. 

”Grabbarna var taskiga” 

I skolan undvek han idrottslektionerna så mycket han kunde. 

– Jag hittade på alla ursäkter som fanns. Det var jobbigt och jag kände mig tjock och klumpig. Allt kändes tungt och jag hade ingen bra självkänsla. 

Allt som förknippades med idrott blev jobbigt. Lukten av idrottssal. Tävlingsmomentet. Omklädningsrum utan vuxna. 

– Grabbarna var hårda och taskiga. Det var mycket kroppsfokus, minns Oscar Mikaelsson. 

Efter grundskolan gick han på Spånga gymnasium där han läste naturvetenskapsprogrammet med naturguidning som inriktning. 

– Det var mycket som scouterna. Vi klättrade i berg, paddlade kajak och utforskade grottor. 

Sedan åkte han till Holland för att studera psykologi. Det fanns så mycket att försöka förstå, bland annat om vänner som inte mådde bra. 

– De hade diagnoser eller tänkte annorlunda och mådde skit över det. Och så var det min lillebror och hans svårigheter. Han har flera diagnoser, bland annat en intellektuell funktionsnedsättning. 

Klarade inte statistiken

Kraven i Holland var stenhårda. När Oscar Mikaelsson efter två års studier inte klarade en tenta i statistik fick han packa ihop och åka hem till Sverige. Han var 20 år och undrade vad han skulle göra med sitt liv. 

Lärare, föreslog pappa Lennart. 

– Jag sa aldrig i livet, för jag visste ju hur elaka vi hade varit som tonåringar. Men sedan tänkte jag okej, jag kan jobba med småbarnen. Det kan funka. 

Han började som lärarvikarie. Första dagen fick han en bunt papper i handen och skickades in i ett klassrum för att undervisa i engelska. Men så hamnade han på fritis och kände direkt att han skulle kunna göra skillnad. Så småningom blev det ett längre vikariat i en liten undervisningsgrupp på en skola i Beckomberga. 

– En gång fick jag en bok i pannan av en elev så att det rann blod, men det var fanimej det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. 

Nu blev plötsligt lärarutbildningen intressant. Planen var att plugga till fritislärare för att sedan bli specialpedagog. Grundlärarprogrammet med inriktning fritidshem har tre ingångar: musik, idrott och bild. Oscar Mikaelsson hade ingen större talang för vare sig musik eller bild. 

– Men idrott, tänkte jag, där kan jag använda mina scoutkunskaper för att gå utbildningen. Jag skulle ju ändå aldrig jobba med det. 

Idrottssalen som aktivitetsplats

På Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) upptäckte han att det fanns en ambition att utbilda en ny sorts idrottslärare. 

– De älskade oss som hade en annan bakgrund. Jag började experimentera med hur man kunde få det kul och fick mycket gehör från både kursare och lärare. 

Trots att idrottssalarna luktade som förr, minskade ångesten gradvis. Under sin VFU testade Oscar Mikaelsson tillsammans med sin handledare sådant som att förvandla idrottssalen till en djungel för att göra hinderbanan mindre avskräckande. Om det är krokodiler som lurar på golvet blir aktiviteten något annat än att bara hänga i romerska ringar. 

– Det var där det förändrades för mig, när man inte tänker på det som en idrottssal utan en aktivitetsplats där man kan göra roliga saker. 

Efter examen började han arbeta som fritislärare på Katarina Norra skola. Det var för tre år sedan, och sedan en och en halv termin undervisar han även i idrott och hälsa i årskurs 1 och 2. I januari tog han emot priset som Årets peppare av prins Daniel för sin unika förmåga ”att skapa rörelseglädje genom lek, äventyr och kreativ pedagogik”. 

Kände bara igen Duplantis

Kollegan Camran Bakhtiar Hanson följde med honom till Idrottsgalan. 

– Han blev starstruck. Jag har ingen koll på Idrottsverige och hade ingen aning om vilka de var, utom möjligen Armand Duplantis.  

Efter prisutdelningen med rungande applåder blev det en pratstund med prins Daniel, som tillsammans med kronprinsessan Victoria tagit initiativ till Generation Pep. Organisationen vill ge barn i Sverige ett aktivt och hälsosamt liv och står bakom utmärkelsen Årets peppare. 

Oscar Mikaelssons sätt att undervisa har delvis formats av åren i scouterna. Det bygger också på ett pedagogiskt koncept som kallas äventyrspedagogik och som utvecklades av Sven-Gunnar Furmark vid Luleå Tekniska universitet. 

– Det handlar om att använda fantasin för att få eleverna att öva olika förmågor och kunna lösa ett större problem. Det kan vara utomjordingar som måste hitta hem, och eleverna måste då ladda deras skepp med bränsle genom att forsla vatten från hink till hink, eller lösa matteproblem för att hitta vägen till en stjärna. Det har jag tagit med mig till idrotten, men det funkar i alla ämnen, förklarar Oscar Mikaelsson. 

Skogstema och magi

Den fantasifulla inramningen ska avdramatisera idrottsämnet. 

– De elever som redan är engagerade i rörelse behöver inte det. Men när jag klär ut mig och bjuder in till fantasidelen får jag även med mig eleverna som inte rör sig annars. Fokus hamnar utanför det jobbiga. 

Hans utstyrslar skapar också förväntan hos eleverna och fungerar lika bra på fritis. 

– När jag kommer in med spexiga outfits vet de att något kommer att hända. Dessutom är det roligare att ha en idrottslärare som ser ut som en pirat än som om han kommer från Sats. 

Medan ettorna just nu har skogstema möter tvåorna magi i idrottssalen. Då tar Oscar Mikaelsson på sig häxhatten. 

– Då kör vi pulsträning och pratar om kroppens magi, om hur hjärtat pumpar. När jag ropar trollformeln ”puls” ska de hitta sin egen puls. 

Ett annat sätt att skapa en äventyrlig inramning är portaler. 

– Man kan bygga en öppning och säga att när ni går igenom den är ni inte längre på Katarina Norra. Det ger också ett tydligt avslut. Under tiden ska det finnas en röd tråd där de övar på vissa färdigheter. 

”Fotboll fyller ingen funktion”

I stället för att öva på att göra en kullerbytta uppmuntras till exempel eleverna att rulla bort från snöjätten. 

– Efteråt kommer de och säger ”jag klarade mig”. Då kan jag säga ”du klarade det för att du gjorde en så fin kullerbytta”. 

Ettorna i Björns Trädgård bekantar sig med karta och kompass för att nästa lektion leta efter gömda skatter på samma plats. Lektionen innehåller även mycket rörelse, utan att eleverna tänker på det. I en timme rusar de fram och tillbaka mellan norr och söder, träd och klätterställning, trappor och koner. Lektionen avslutas med en språngmarsch tillbaka till skolan med Oscar Mikaelsson i täten. 

Han är glad för utmärkelsen och nyfiken på vad den ska föra med sig. Samtidigt vill han fortsätta att prova nya saker i sin undervisning. Men det finns ett inslag i idrotten han hoppar över helt. 

– Fotboll fyller ingen funktion. Det finns så många normer, traditioner och gammalt bagage som jag inte tycker hör hemma i en idrottssal. Det finns mycket bättre sätt än fotboll att öva samarbete och koordination.