Eleverna jagar ord och skapar poesi

Pola Gaura sträcker sig upp till översta bokhylla och drar försiktigt fram en lapp med ordet ”aldrig”. Zoia Maryniuk böjer sig ner och får nästan krypa vid det nedre hyllplanet för att hitta den vita lappen där det står ”dansa”.

I skolbibliotekarie Karin Thörnfeldts minimala bibliotek på Blackebergsskolan blir det nästan trångt när fyra ivriga elever klänger runt bland bokhyllorna i jakt på ord. Medan eleverna finkammar hyllorna för att hitta så många som möjligt av orden som Melissa Ejwertz, lärare med inriktning mot fritidshem, har gömt, står hon själv med klockan i handen. Och efter några minuter utbrister hon: 

– Stopp! Tiden är ute.

Inga böner om mer tid hjälper. Lapparna placeras på bordet. De får räcka till att skapa poesi. Eleverna vrider och vänder och sorterar bland sina ordfynd: saknad, längta, dansa, aldrig, kär, sandkorn …

– Snälla, kan vi inte få några gratisord, vädjar Aram Kargar Mamoli.

Melissa Ejwertz ger med sig och delar ut små ord som ”är” och ”men”, samtidigt som hon påminner eleverna om att poesi inte nödvändigtvis måste rimma. 

Välkommen repris

Slutligen enas eleverna om två meningar som känns poetiska och kanske lite tänkvärda. Melissa Ejwertz fäster dem på ett tomt A4-papper: ”Dansa aldrig glad, då blir du kär” och ”Ett saknat sandkorn är rött”. 

– När eleverna tillsammans får skapa poesi med ett begränsat antal ord börjar de hjälpas åt och skapar på så sätt också relationer till varandra. Sådant ger självförtroende, säger Karin Thörnfeldt. 

– Det blir heller inte så personligt och svårt som om man skulle be dem skriva om sig själva, tillägger Melissa Ejwertz. 

För de elever som dyker upp i skolbiblioteket vid vårt besök blir det en välkommen repris på en aktivitet från i våras när de gick i årskurs 2. Då deltog nämligen Karin Thörnfeldt, Melissa Ejwertz och teaterpedagogen Anna Skilberg i Mediotekets satsning ”Berättande bilder – talande böcker” för att stimulera elevernas läsintresse och språkutveckling och för att stärka samarbetet mellan skolbibliotek och fritidshem. 

De tre gick på inspirationsträffar på Medioteket och fick bland annat lära sig hur ordlösa böcker kan öppna möjligheter både till språkutveckling och skapande aktiviteter. 

Köp och svälj

Just leken med ord och poesi är inspirerad av boken ”Den stora ordfabriken” som mest består av bilder och är berättelsen om ett land där människan nästan inte talar och där alla ord måste köpas och sedan sväljas för att kunna uttalas.

Pedagogerna valde att arbeta med ett litet antal elever: några nyanlända med annat modersmål än svenska och några som behöver lässtöd.

– Från förskoleklass valde vi att ta med elever som ofta var tysta i den större gruppen och för dem presenterade vi boken ”Resan”. Eftersom bokens omslag avslöjar en del om innehållet, klädde jag in den i rött omslagspapper, berättar Karin Thörnfeldt.

I ”Resan” berättas, utan ord, om ett ensamt barn som har tråkigt, men med hjälp av en röd krita ritar sig in i en magisk fantasivärld. 

– Färgen går också som en röd tråd genom hela boken, säger Anna Skilberg som tillsammans med Karin Thörnfeldt ansvarade för den lilla gruppen från förskoleklass.

Svårt med hela krokodilen

De konstaterar att äventyrsdramat ”Resan” med sina fantastiska bilder inspirerar eleverna från förskoleklass till att öva på språket genom att berätta vad de ser och vad som händer. I boken finns också fantasifulla moment, bland annat en stängd dörr där eleverna kan fundera på vad som finns bakom dörren.

På ett dubbelvikt papper fick eleverna också rita dörren, som sedan gick att öppna, och på andra sidan kunde de rita och skriva och berätta vad de själva trodde dolde sig där bakom. 

– Några elever i gruppen kunde bara engelska, men när de fick jobba i lugn och ro kom också svenskan, berättar Anna Skilberg.

Melissa Ejwertz, som också är bildlärare på mellanstadiet, tar ett annat exempel på hur man kan lyfta elevernas ordkunskaper. 

– Om jag ber mina elever rita en krokodil så blir hälften bara sittande och tycker att de inte klarar av uppgiften. Men om jag visar en bild på bara en krokodilsvans och frågar: ”Vad är det här?”, då blir det enklare att fortsätta. Då tar de hjälp av sin fantasi och kan beskriva en fortsättning både i bild och ord. De tror på sin egen berättelse. 

”Alla ville spela musen”

Den klassiska fabeln ”Lejonet och musen” är en bildberättelse som fungerade väl på eleverna i förskoleklass. Den beskriver hur musen först blir jagad och råkar väcka lejonet som lätt skulle kunna döda musen men väljer att släppa den fri. Senare kan musen hjälpa lejonet genom att gnaga hål på nätet som lejonet blivit fångat i. 

– Det var många nyanlända elever med i arbetet med texten som avslutades med att vi dramatiserade berättelsen och då fick också de elever som kanske var blyga i klassrummet en ny roll i sammanhanget. Men alla ville spela musen, berättar Anna Skilberg och avslöjar att det slutade med att Karin Thörnfeldt fick spela lejonet. 

Maria Ronnås är samordnare och skolbibliotekskonsulent på Medioteket och har tillsammans med kollegan Jenny Karlsson tagit fram idématerialet ”Berättande bilder – talande böcker”. I en första omgång 2019 var sju av Stockholms stads skolor med i satsningen. I omgången förra läsåret deltog 14 skolor. 

– Vi har velat sprida lässtimulerande metoder med bilderböcker för elever under de tidiga skolåren. I idématerialet har vi valt ut några böcker och fokuserat på metoder som använder estetiska uttrycksformer och olika former av textsamtal och berättande. Men sedan har deltagarna själva valt hur de vill arbeta. 

”Bättre med en termin”

Mediotekets rapport visar att satsningen har ökat samarbetet mellan skolbibliotek och fritidshem och dessutom varit populärt bland eleverna. I rapporten berättar också en av rektorerna att skolans fritidshem har startat flera läsgrupper med fokus på elevernas språkutveckling, vilket har resulterat i att eleverna i förskoleklass har knäckt läskoden. Enligt rapporten har det varit en stor utmaning för deltagarna att få planeringstid tillsammans och även tid att genomföra aktiviteterna. 

– Vi har planer på en ny omgång av satsningen. Men en slutsats är att det kanske vore bättre med en kortare satsning på en termin i stället för ett läsår. Då blir det lättare att hålla fokus. Många skolor har haft stora planer som inte blivit uppfyllda. Samtidigt är det viktigt att se allt som faktiskt blivit gjort och känna stolthet över det, säger Maria Ronnås.