Bra sätt att få i gång läsningen

Klass 6A på Hästhagsskolan i Farsta läser Katarina von Bredows bok ”Allt som inte syns”. Medan Johanna Sjögren Eklund, mellanstadielärare och förstelärare, läser högt rör hon sig runt i klassrummet, låter röstläget följa stämningen, skrattar, viskar och stannar upp för att förklara eller kommentera något. 

– Hon måste vara ganska skakad om hon ser ut så … Här tror jag att Ester har väldigt ont … Här märker man att han fortfarande är lite rädd, eller hur? 

Eleverna följer med i högläsningen med pekfingret. Den lyssnande tystnaden bryts av rasslet när 26 elever simultant vänder blad. En nysning kvävs, någon lutar sig tillbaka och pekfingrarna vandrar vidare längs raderna. 

– Där stannar vi i dag. ”Skitgubbe” blir sista ordet, säger Johanna Sjögren Eklund och slår ihop sin bok. 

Intensivläsning i fem veckor

Men eleverna ska stanna kvar i texten resten av lektioner. De arbetar med något som här kallas läsgalopp och som togs fram som en del av skolans utvecklingsarbete. Under två år har skolan fått stöd av Annica Gärdin och Richard Hultén från utbildningsförvaltningens FoU-enhet. De har föreläst och lett workshoppar om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. 

Första steget var att sätta språkliga mål i alla ämnen, därefter var fokus på ordförrådet och att ge eleverna tillfällen att samtala om kunskapsstoffet. 

– När vi sedan undersökte vad eleverna behövde hjälp med så ansåg 100 procent av lärarna att vi behövde jobba med läsning i alla ämnen, förklarar Johanna Sjögren Eklund. 

Upplägget blev att arbeta intensivt med läsning under fem veckor. Varje dag skulle alla elever på hela skolan göra läsgaloppen i något ämne. Det innebär att under en lektion göra flera aktiviteter kopplade till läsningen: förförståelse, högläsning, parläsning, parsamtal, individuellt loggboksskrivande och samtal i grupper eller i helklass. 

”Jätteutveckling av förståelsen”

För de praktisk-estetiska ämnena justerades upplägget för att passa instruerande texter. Modellen bygger på forskning av bland andra Barbro Westlund, Pauline Gibbons och Jim Cummins och togs fram av Annica Gärdin och Kristina Ansaldo på FoU-enheten. Den har tidigare provats på två andra skolor, då med andra namn. 

För Johanna Sjögren Eklund som undervisar i både svenska och NO blev veckorna med intensivläsning en ögonöppnare. 

– Jag såg hur viktigt det är att låta eleverna prata med varandra både före och efter läsningen. Jag såg också hur otroligt viktig förförståelsen och högläsningen är. Det har gynnat dem som förut haft svårt att förstå texter. 

För att hinna med har hon prioriterat texter som introducerar nya ämnesområden och begrepp. 

– Där kan vi se en jätteutveckling av förståelsen. 

”Det var taskigt!”

Dagens lektion inleddes med att hon gick igenom handlingen och eleverna fick gissa vad som skulle hända i kapitlet. Efter den gemensamma högläsningen väntar parläsning. Paren är fasta och ett trivsamt sorl uppstår när eleverna turas om att läsa samma text som de precis lyssnat på. För somliga är det tillräckligt att öva på läsflytet, medan andra läser med stor inlevelse. 

– Vi har parat ihop dem så att de är trygga med varandra, förklarar Johanna Sjögren Eklund. 

Hon går runt mellan bänkarna, riktar örat mot en låg röst och nickar uppmuntrande. En pipande signal markerar att tiden är slut. Då är det dags att diskutera texten och formulera frågor till huvudpersonerna. Livliga diskussioner uppstår snabbt. 

– Det var lite skumt att hon tyckte att det var bra att mamman drog … 

– Ja, det var taskigt! 

– Jag har en fråga till Joel! Ska han verkligen riskera sin relation med sin pappa bara för Esters skull? 

– Jag veeet! 

Resonerat och verbaliserat

Ljudvolymen stiger i takt med engagemanget för bokens huvudpersoner. Men så blir det dags att skriva i loggboken och tystnaden återvänder. Bara andetag, en ensam pennvässare och diskreta viskningar hörs. Under en lektion sker flera växlingar – i fokus, ljudnivå, tempo. På 60 minuter har alla elever lyssnat, läst högt, diskuterat och skrivit loggbok. De har resonerat och verbaliserat sina tankar, och alla är engagerade i berättelsen. 

För lärarna har upplägget ibland verkat tjatigt, men eleverna har inte uttryckt det. Tvärtom har de ibland frågat efter läsgaloppen. Johanna Sjögren Eklund tror att det beror på att både texterna och uppgifterna är varierade. De möter både skönlitteratur och läromedelstext. Hon säger att hon fått nya insikter om texterna i de egna ämnena och att hon analyserar texternas kvalitet med större noggrannhet. 

– Vi har sett över våra läromedel och upplever att de tryckta läromedlen är bättre än de digitala. På högstadiet tyckte många lärare att det är dumt att ha frågor i direkt anslutning till texten, för då tittar eleverna på frågorna först och försöker bara hitta svaren på dem i texten. 

Hon betonar också att läsningen alltid utgår från texter som ändå behöver användas i ämnet. I stället för att förenkla behöver lärarna planera mer för läsningen i sina ämnen. 

”Ämneslärarna är ovana”

– Eleverna behöver bli säkra på hur man kan ta till sig olika sorters texter. Det här är ett bra sätt att få i gång läsning i alla ämnen. De flesta är överens om att det är viktigt, men jag tror att många ämneslärare är ovana vid högläsning, säger Johanna Sjögren Eklund. 

Hon får medhåll av Annica Gärdin som har mött åtskilliga lärare som ser att eleverna har svårt att förstå ämnestexterna. 

– Då kan man välja mellan att förenkla – till exempel genom att låta dem ”slippa” läsa läroboken, visa en powerpoint och berätta – eller stötta läsningen. Vårt fokus har varit att stötta lärare så att de kan undervisa med målet att eleverna ska klara av att läsa åldersadekvata ämnestexter. 

– Eftersom det här inte självklart har ingått i ämneslärarutbildningen behöver vi lära oss och testa hur man kan göra tillsammans. Det är viktigt att eleverna lämnar grundskolan med en förmåga att läsa sig till kunskap. Om de kan det så är de väl rustade för gymnasiet, säger Annica Gärdin.