”Antisemitismen ett stort problem – även i skolan”

Studien handlar om såväl skolpersonalens som elevernas upplevelser av antisemitiska uttryck och incidenter i skolmiljön, och utifrån resultatet drar Kristin Wagrell slutsatsen att synen på antisemitism är ganska förenklad.

– Antisemitism är ett stort samhällsproblem, men kunskapsnivån är låg. Det gäller naturligtvis inte bara lärare utan samhället i stort. Många av de lärare jag har intervjuat är väldigt duktiga och engagerade pedagoger men saknar den djupare förståelsen för vad antisemitism är, och då blir det svårare att agera när något sker, säger hon.

De intervjuer som är en del av studien visar att antisemitiska incidenter i skolmiljön framför allt har handlat om skämt, och ibland klotter, som rör Förintelsen. Det kan handla om heilande och skämt om Hitler, gliringar och nedsättande kommentarer om judar, och detta skapar ofta stress hos elever med judisk bakgrund.

– En av de intervjuade berättade att han kände sig ansatt och att han ofta måste försvara sig inför de andra eleverna. Han kände att han måste stå upp för sig själv och för familjens historia som Förintelseöverlevande. Det är inte ett ansvar som ska läggas på en tonåring.

”Inte lika viktigt”

Vad är det då som gör att det finns problem med antisemitism i skolorna? Kristin Wagrell menar att det i grunden handlar om okunskap.

– Många skolor har svårt att tydligt koppla samman antisemitism med Förintelsen, trots att det är det största folkmordet som vi har haft i modern tid med efterverkningar än i dag, säger hon.

En annan orsak kan vara att det finns en rädsla för att beröra ämnet på djupet, att läraren vet att det förekommer rasism och antisemitism på skolan men inte hur man ska hantera det.

– Man kan arbeta mycket med värdegrund när det gäller till exempel homofobi och rasism, men eftersom det kan vara svårt att få ett helhetsgrepp om antisemitismen, är det lätt att man prioriterar bort frågan.

– Om man inte har judiska elever i klassen som skulle kunna utsättas så blir det inte lika viktigt, särskilt inte när det är mycket annat som ska hinnas med, och jag tror inte heller att särskilt många rektorer tycker att frågan tillhör kärnverksamheten. Men jag tycker att det är viktigt att skolan förstår att antisemitism berör oss alla, eftersom det är en större fördomskultur som också påverkar samhället.

Avfärdas som pojkstreck

Det finns också exempel på att judiska elever har lyft fram händelser som bekymrat dem, samtidigt som lärarna inte ansåg att det handlade om stora problem.

– Det finns en attityd att vissa skämt bara är pojkstreck och att det är något man växer ur. Det är svårt att utifrån sådana situationer avgöra om någon har antisemitiska åsikter eller om intentionen är att skoja, men det väsentliga är egentligen vad det får för effekt på de judiska eleverna, säger Kristin Wagrell.

Hur utspritt problemet är på skolorna är svårt att svara på utifrån den här undersökningen. Men Kristin Wagrell menar att man måste ha respekt och förståelse för den judiska minoritetens rädsla för antisemitism, även om oron ibland uppstår utan att något specifikt har hänt.

– Föräldrarna behöver veta att det finns skolpersonal som förstår problemet och som gör någonting åt det, ifall något skulle hända. Det är ganska ovanligt att antisemitiska incidenter på skolorna anmäls, och för att den som utsätts ska vilja göra det så måste det också finnas ett starkt förtroende mellan föräldrar till judiska elever och skolorna i Stockholm.

För att skolan ska kunna motverka antisemitism och öka kunskapen bland både lärare och elever bör all personal involveras, tycker Kristin Wagrell, och inte bara vissa ämneslärare.

– Man måste förstå att frågan inte bara berör samhällskunskap eller historia, utan att någon kan fälla en kommentar även på naturkunskapen eller i korridoren, och då måste man vara redo att bemöta den.

”Fler känner sig berörda”

Hon vill därför se fortbildning för all skolpersonal men konstaterar att det är ett ansvar som i första hand bör ligga på utbildningsförvaltningen centralt, i andra hand på skolans rektor.

– Det kan man inte lägga på den enskilda läraren, utan förvaltningen har ett stort ansvar att kommunicera hur viktigt det här är.

Men naturligtvis kan även enskilda lärare arbeta för att sprida kunskap i klassen. Flera organisationer erbjuder material, studiebesök och evenemang som rör Förintelsen, däribland Forum för levande historia, Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och föreningen Zikaron som föreläser om Förintelsens öden och även kan bidra med kontakter. Och Judiska museet har nyligen uppdaterat undervisningsmaterialet Medborgarspelet, ett webbaserat, interaktivt spel som framför allt handlar om den judiska minoriteten i Sverige och berör frågor om antisemitism. Det har ett medborgarrättsperspektiv som ganska många elever kan känna igen sig i, även om de inte är judar, tror Kristin Wagrell.

– Det väcker frågan om hur det är att vara ”den andra” i ett samhälle och tar upp svårigheten att bli medborgare. Flera lärare har sagt att om de pratar antisemitism får de ofta frågan om varför de inte också tar upp till exempel islamofobi, och det här spelet lyfter fram själva minoritetsperspektivet så att fler känner sig berörda.