En rektor utöver det vanliga

− Varför kommer vi till jobbet? Jo, för att eleverna ska nå kunskapsmålen för sin utbildning och utvecklas som personer, säger Raija Ikonen.

För snart tio år sedan kom hon till en skola med gott rykte och en stabil personalgrupp. Men resultaten nådde inte upp till riksgenomsnittet.

− Jag ville göra en bra skola bättre, och det innebar att resultaten måste höjas, och sedan förbli stabilt höga.

För att nå dit måste skolan vara lyhörd för elevernas behov och skapa varaktiga relationer till dem, anser hon. Detta har varit en tacksam uppgift just på Enbacksskolan, som är en F–9-skola där eleverna går hela sin skoltid.

− Elever och personal hinner lära känna varandra, vilket är ovärderligt, säger Raija Ikonen.

Eleverna fick bidra till det nya

På andra skolor är det vanligt att personalen och skolledningen drar upp riktlinjerna i ett förändringsarbete. Men på Enbacksskolan är utgångspunkten att eleverna ska vara med i den processen och bidra till att bygga nytt.

− När jag började här hade vi exempelvis många och krångliga ordningsregler som skapade ständiga konflikter.

Lösningen blev att slänga ut de föråldrade reglerna och skapa nya, tillsammans med eleverna. Dagens trivselregler är fem till antalet och de är korta och de ska följas. Den viktigaste är: ”Visa hänsyn mot allt och alla.”

− Det bästa jag har gjort är initiativet att intervjua skolans elever. Hur vill de att vi ska vara? Vad är ett bra bemötande i deras ögon, och vad är ett dåligt?

Ett 40-tal elever från olika årskurser och klasser intervjuades parvis av någon av sina lärare och en del av svaren blev oväntade ögonöppnare. Ett dåligt lärarbeteende är att skälla ut en elev inför hela gruppen. En bra lärare är intresserad av att lära känna sina elever och pratar med dem i korridorerna. En bra lärare är personlig och lika mycket medmänniska som lärare.

Hon syns varje dag

Intervjuerna filmades och analyserades under en studiedag. Resultaten utgjorde sedan grunden för ett nytt synsätt.

− Men det var inte alltid lätt att ändra på förhållningssätt som funnits länge utan att någon tänkt på om de var rätt eller fel.

I dag hjälps alla åt genom kollegialt lärande, personalgruppen påminner helt enkelt varandra när det behövs. Ett arbetssätt som bygger på ett stort förtroende för varandra, och det förtroendet finns, enligt Raija Ikonen.

Förtroendet finns också mellan lärare och elever, liksom mellan skola och föräldrar. På Enbacksskolan förekommer sällan hot eller trakasserier mot personalen, varken från föräldrar eller elever – och hon blir förvånad när hon får frågan.

− Nej, nej, nej – tvärtom. Föräldrarna här uppskattar det vi gör och säger det också. Jag tror att det beror på att vi är så synliga och öppna med hur vi arbetar, att man känner att vi vill eleverna väl.

Raija Ikonen lever som hon lär och är själv en del av vardagen bland eleverna på skolan. Varje dag syns hon i korridorerna, tillgänglig för alla, både planerat och spontant. När vi är på besök slinker hon in i en lästräningsgrupp i årskurs 2 och slår sig ner vid bordet och börjar prata med några barn om vikten av att läsa och förstå innehållet.

”En drivkraft utan dess like”

I motiveringen till utmärkelsen Årets rektor 2020 framhålls också hennes ”exceptionella engagemang för elever, personal och hela närområdet” och att hon har skapat ”ett positivt klimat utöver det vanliga”.

Förstelärare Anna Tisljarec är arbetslagsledare i årskurs 1–3 och den som i dag har hand om lästräningen. Att Raija Ikonen är en ovanlig rektor är Anna den första att skriva under på, och som lärare gäller det att leva upp till chefens högt ställda krav.

– Raija har en drivkraft utan dess like. Jag sitter i ledningsgruppen och är alltid lika fascinerad vid årets slut. Saker och ting har fullföljts, vi tar oss alltid från A till B, säger Anna Tisljarec.

Hon framhåller också att jobbet blir roligt och utmanande med en rektor som ständigt provar nya saker och ser till att utvecklingen på skolan hänger med den senaste forskningen.

− Men hon är också krävande och som medarbetare är det en utmaning att leva upp till förväntningarna, säger Anna Tisljarec och skrattar.

Poliser på besök

Allt är dock inte idyll. Skolan ligger i ett utsatt område där arbetslöshet och utanförskap har skapat grogrund för gängkriminalitet och sociala problem, sådant som drabbar även barnen. Det ställer stora krav på stöd och flexibilitet både i undervisningen och nätverket runt den enskilda eleven.

− För att optimera kunskapsutvecklingen har vi ett trelärarsystem. Vi har ingen klassindelning utan alla elever ingår i en årskurs med 40–45 elever där de tre lärarna själva utformar undervisningen med en flexibilitet mellan storgrupp och små grupper, förklarar Raija Ikonen.

Skolan ser som en självklar uppgift att vara en del av närsamhället och se till att eleverna får en förankring inte bara på skolan utan också ute i samhället. Det innebär att rektorn inte bara är synlig för elever och medarbetare utan också i närsamhället där Enbacksskolan gjort sig känd som en samarbetspartner i stort och smått.

Utanför rektorsexpeditionen träffar vi två poliser på besök från lokalpolisområde Järva som har täta kontakter med alla skolor i Tensta, både när det har hänt något och när det handlar om förebyggande arbete.

– Enbacksskolan är en av våra mest engagerade skolor. Här erbjuds till exempel pulsträning på morgnarna för att eleverna ska rensa ut adrenalin och kunna samla sig inför skoldagen, berättar polisen Rana (som inte vill ha sitt efternamn i tidningen).

”Språkutvecklingen är det viktigaste”

För Raija Ikonen är det viktigt att eleverna också får möta samhället utanför familjen och skolan. Som under Järvaveckan, som startade som en folklig, lokal variant av Almedalsveckan.

– En SO-lärare kläckte idén att arrangörerna skulle kunna erbjuda eleverna praoplatser under Järvaveckan, något som också blev verklighet.

Raija Ikonen känner att skolans utåtriktade roll är uppskattad. Hon visar ett handskrivet tackkort som anlände en dag i början av pandemin tillsammans med ett fat med bakelser: ”Tack för att ni gör en så stor skillnad för barnen och ungdomarna i vårt område. Varma hälsningar, era grannar.”

Hon tror att hennes egen bakgrund har påverkat mycket i hennes ledarskap. När hon växte upp i norra Karelen med finska som modersmål var synen på skola och samhälle annorlunda än i Sverige. Ansvarstagande och att göra sitt bästa är grundvärderingar som följt henne genom livet.

− Jag flyttade till Sverige som 19-åring och utbildade mig först till tolk. Jag vet alltså själv vad det innebär att vara tvåspråkig och kan relatera till elevernas språkutveckling, som är det allra viktigaste för att lyckas med sina studier.

Med tolkuppdragen följde många utblickar i det svenska samhället och Raija Ikonen insåg att läraryrket intresserade henne mer. Efter lärarhögskolan och en utbildning till lågstadielärare dröjde det inte längre förrän hon siktade mot en roll som skolledare.

− Det är då man kan påverka och förändra helheten och det var ju det jag ville.