Årets lärare vill vara mjuk

Det är samling i förskoleklassen på Husbygårdsskolan. Läraren Anna Rydberg har satt sig med eleverna på mattan, medan hennes kollega Riitta Munnukka går igenom dagens schema på tavlan. Plötsligt börjar en flicka snyfta tyst.

Anna Rydberg gör ett tecken och snart sitter flickan uppkrupen i sin lärares knä, med huvudet lutat mot hennes axel. Vuxenhanden stryker försiktigt över flickans hår och lugnet infinner sig. Scenen sker under tystnad och utan att lektionen störs, med en lågmäldhet som tycks känneteckna Anna Rydbergs yrkesutövning.

Hon har alltid trivts i skolan. När hon slutade tredje klass hemma i Kristinehamn i Värmland grät hon så att hon fick näsblod. Hemma var böcker och högläsning viktigt. Pappa läste ”Emil i Lönneberga” och mamma läste ”Saltkråkan” och ”Barnen i Bullerbyn”.

– Mamma hade inte gått så mycket i skolan men tyckte att böcker var det viktigaste som fanns.

Anna Rydberg plockar fram ett barnsdomsminne.

– På sommarkvällarna satt mamma och läste en bok från bokklubben och käkade äpple. Först läste hon för mig, sedan läste hon själv. Och när jag blev sjuk gick hon till biblioteket och fyllde kassar med böcker.

Kanelbullar, tårtor och sambusa

Samma läsglädje förmedlar Anna Rydberg i dag till sina elever. Klassen delas in i tre grupper. Anna Rydberg stannar kvar med sin grupp i klassrummet. De ska läsa ett kapitel ur läseboken ”Lyckostjärnan” av Mats Wänblad. Hela klassen har redan tittat på en bild och gissat vad det ska handla om. Ett monster tror de flesta, eftersom två lysande ögon syns i garderoben.

Nu visar Anna Rydberg bilden igen. Eleverna får säga vad de tänker om den, innan det blir dags att gå igenom några av orden de kommer att stöta på.

– Bageri, säger Anna Rydberg. Vad är ett bageri? Vad gör man på ett bageri?

– Man bakar!

– Vad kan man baka?

Eleverna rabblar upp kanelbullar, tårtor, sambusa och andra bakverk.

– Och xalwo, säger en flicka. Det är en efterrätt som kommer från Somalia och man kan göra den hemma. Det är som slajm, men det är inte slajm.

– Om vi har föräldrafika kan din mamma göra det, säger Anna Rydberg.

– Man kan baka muffins också, säger en annan elev.

Rösten laddad med spänning

Det råder en trivsam stämning i cirkeln på golvet. Alla är uppmärksamma, deltar i samtalet och lyssnar på varandra. Anna Rydberg ställer frågor och fördelar ordet. Hon ger eleverna mycket utrymme att tala. De går igenom vad en magnet är och vad det betyder att strumpor korvar sig. Till sist blir det dags att läsa, och berättelsen heter mycket riktigt ”Ett monster i garderoben”.

– Jag vet inte om ni kommer att kunna sova i natt om jag läser den här berättelsen. Lyssna noga nu, säger Anna Rydberg.

Två flickor kramar genast om varandra och tittar storögt på sin lärare. Anna Rydberg använder sin egen röst skickligt. Hela lektionen talar hon lugnt och tyst, men under högläsningen laddas rösten med all den spänning som ligger i berättelsen. Den knirkar när dörren i boken gör det och viskar när någon i boken gör det. Eleverna spetsar öronen och lyssnar uppmärksamt en lång stund. Men till slut blir det för mycket för en pojke, som börjar krypa iväg på mattan.

– Nu måste du sitta still, för annars stör du de andra. Vill du sitta hos mig? frågar Anna Rydberg.

– Nej, svarar pojken och sätter sig på sin plats igen.

”Från ett kramigt hem”

Ofta räcker en blick eller en rörelse för att återupprätta lugn och ro. Anna Rydberg är nära sina elever, lägger ofta en hand på en axel, kramas eller rör vid någons bakhuvud.

– Jag kommer från ett kramigt hem där vi var nära varandra. Min mamma tog gärna tag i kassörskan för att tala om hur bra blomkålen var. Jag tror det är viktigt att man vågar ta i varandra.

Många av eleverna söker den sortens närhet, och ger gärna sin lärare spontana kramar i korridoren, kapprummet och på skolgården.

– De är små och det märks att de söker sig till kramar. De vill hålla handen. Jag tror de mår gott av det fysiska, så den biten var svår under corona. Det är skönt att det börjar bli normalt igen.

Anna Rydberg uppmuntrar alla att bli lärare. Hon har aldrig söndagsångest utan tycker att det är kul att gå till jobbet. Men från början hade hon inte alls tänkt bli lärare utan läste ekonomisk linje på gymnasiet. Efter det var hon au pair i London en tid och därefter utbildade hon sig till fritidspedagog i Karlstad. 1991 flyttade hon till Stockholm och började arbeta i Husby.

Lyfter hellre fram kollegerna

Och i Husby har hon stannat kvar, utbildat sig till förskollärare och sedan till lågstadielärare. De senaste 20 åren har hon arbetat på Husbygårdsskolan.

– Det är en otroligt mysig stämning på skolan. Vi är tajta och det är ett hjälpsamt klimat. Vissa i kollegiet har varit här sedan 1985, och kollegerna ställer alltid upp.

Anna Rydberg fick utmärkelsen Årets grundskollärare i Stockholms stad 2021, bland annat för att hon skapar ”ett skolklimat med trygga och bekräftade elever och klasser”. Själv vill hon hellre lyfta fram sina kolleger och tycker att utmärkelsen är lika mycket deras.

– Vi lyfter fram och stöttar varandra i arbetslagen och har en väldigt uppmuntrande skolledning.

I klassen har hon ett tätt samarbete med förskolläraren Riitta Munnukka och barnskötaren Rim Hourie. Anna Rydberg kommer att följa klassen upp till årskurs 3, vilket gör att hon lär känna eleverna väl.

– Jag kan se hur de börjar ta skolan på allvar. Med tiden känner man att de är trygga – de törs ställa frågor eller göra fel. Då har vi fått till gruppklimatet.

”Vuxna är inte mer värda”

Ett sätt att göra det är att bjuda på sig själv, menar Anna Rydberg. Att berätta lite om sitt eget liv, men även visa att man är intresserad av elevernas tillvaro.

– Det är också viktigt att man inte tycker att man är mer värd för att man är vuxen. Deras värde är lika stort.

På dagens lektion talar hon exempelvis om rädsla, och eleverna får berätta vad de är rädda för. Sedan avslöjar Anna Rydberg att hon också är lite mörkrädd – ”fast jag är så gammal”. Det är ett respektfullt samtal där allas erfarenheter har samma giltighet.

Eleverna ska känna att de vuxna vill dem väl. Men de ska också våga ifrågasätta.

– I går hade vi till exempel ett samtal med ett barn som tyckte att vi hade höjt rösten. Tänk att våga ifrågasätta vuxnas handlande fast man bara är sex år!

Anna Rydberg värdesätter kontakten med vårdnadshavarna. Hon lämnar ut sitt mobilnummer och har tät kontakt med föräldrarna. De får ringa eller skicka sms både på kvällar och helger.

– Det är helt okej att de skickar ett sms en lördagskväll och frågar om matsäck. En gång var det en mamma som ringde från BB för att berätta att bebisen hade kommit! Jag tror det är viktigt med lite vardagsprat, att skoja och skratta tillsammans.

Känner sig bortskämd

Men det allra bästa med yrket är mötet med eleverna.

– Den värmen som man möter från barn! Man är ganska bortskämd som får ha det så på sin egen arbetsplats. När jag ser små sexåringshänder som håller i en penna och ska forma bokstäverna, eller när de får ihop bokstäverna till ett ord … Det är en wow-grej och det tycker jag fast jag har jobbat så länge.

När eleverna börjar på mellanstadiet kommer de ofta tillbaka för att hälsa på sin gamla lågstadielärare. Det händer även att Anna Rydberg träffar äldre elever i Husby centrum.

– Det är kul att träffa elever som kanske går på gymnasiet nu. För några veckor sedan såg jag en kille som stod och pratade med sina kompisar. Han lösgjorde sig för att ge mig en kram.