”Viktigt att fånga upp barnen tidigt”

Trollhättan skulle senare följas av mord och mordförsök på skolor i andra delar av landet, där den senaste tragedin inträffade på Malmö Latinskola i våras då två lärare mördades. Som kriminalreporter, numera på Dagens Nyheter, har Åsa Erlandsson fördjupat sig i flera av attentaten och intervjuat många för att försöka förstå vad som kan utlösa sådana skoldåd – och vad som kanske skulle kunna förhindra dem.

− Jag tror inte att det helt går att skydda sig mot våldsverkare inne i skolorna, men jag kan konstatera att många skolor inte har haft beredskap och att skolans personal inte har haft någon utbildning i hur de ska agera, säger Åsa Erlandsson.

Hon pekar på flera faktorer som skulle kunna minska riskerna för dödligt våld i landets skolor. 

– I Sverige har vi varit sena med att låsa skolor och på andra sätt försvåra för utomstående att ta sig in, men nu pågår diskussioner om att skalskydda skolorna och inte minst ge all skolpersonal enhetliga verktyg att hantera en våldssituation om den trots allt skulle uppstå.

”Behöver förebygga utanförskap”

Men det allra viktigaste för att förhindra skolattacker är att redan i förskolan fånga upp barn som senare skulle kunna hamna i riskzonen och sätta in åtgärder för att förebygga ensamhet och utanförskap, menar Åsa Erlandsson.

Hon vill inte själv ta ställning till skalskydd eller utbildningar men tycker att det är orimligt att det spretar så mycket som det har gjort i Skolsverige. Vissa skolor är låsta, andra vidöppna. En del huvudmän köper in utbildningar, andra inte. 

− Det är dags att göra det enhetligt.

Om och när skolpersonal utbildas är det rimligt att även eleverna får information och deltar i övningar, tycker hon.

− När jag arbetade med min senaste bok, om terrordådet på Drottninggatan, intervjuade jag en lärare i Kalifornien som berättade att där tränar man med barn i förskoleåldern, på deras nivå.

Unga män som lever i en bubbla

I USA är skolskjutningar en realitet som alla måste förhålla sig till och där har man en annan syn på barnens förmåga att hantera information.

– Hos oss finns en utbredd rädsla i vuxenvärlden att barn ska bli rädda. Men skolorna har årliga brandövningar och det tycker barnen är naturligt. Jag tror att det även går att ha övningar och utbildning kring attentat med barn om det sker på rätt nivå.

Åsa Erlandsson har kartlagt gärningsmännen och vad som är signifikant för dem. Det är nästan alltid en pojke eller ung man som på något sätt lever i en bubbla. Han är ensam, aggressiv och ofta våldsfixerad, han tillbringar mycket tid på nätet där han spelar våldsamma spel och på obskyra sajter kan lufta sina åsikter utan att bli ifrågasatt.

− Men det är för enkelt att peka ut dataspel som utlösande, det krävs givetvis fler risk- och sårbarhetsfaktorer, säger Åsa Erlandsson.

Gärningsmän under radarn

Samtidigt som hon sett att gärningsmän kunnat gå under radarn trots att skolan sett signaler, har det någon annanstans i Sverige gjorts massiva insatser för att stoppa en destruktiv utveckling. Utan resultat.

− Jag har sett fall där skolan har ansträngt sig för att nå fram till en ung man som ändå gick till attack, och jag har sett ett fall där gärningsmannen fullständigt gick under radarn.

Åsa Erlandsson menar att med ökade befogenheter för socialtjänsten hade unga med riskbeteende kunnat fångas upp.

− Vi har i Sverige ett glapp mellan frivilliga insatser och tvångsåtgärder.

Inkluderingstanken som varit tongivande i många år behöver också ses över, anser Åsa Erlandsson som har tittat på hur Trollhättanmördaren Anton Lundin Petterssons skoltid såg ut.

− Anton gick i en klass med många utagerande elever. Han som var tyst blev inte sedd när det fanns andra krävande elever som tog lärarnas uppmärksamhet, säger Åsa Erlandsson.