Utforskande spiraler höjer nivån

– Är ni redo för SO? Nu kör vi! 

Sabine Hanser står framför klass 3B på Hästhagsskolan i Farsta. 

– Vi ska jobba med något som heter forntiden. Jag funderade på hur jag skulle lära ut det och behöver er hjälp. Är det någon som vet vad forntiden är? 

Stenåldern, bronsåldern och järnåldern, enas klassen om, och att ”forn” betyder gammal. En elev berättar om sjukdomar som fanns för länge sedan, en annan om olika djur. Snart är det dags för diskussioner i mindre grupper. Till sin hjälp har eleverna frågor: Vad behöver de lära? Hur ska de lära sig och hur ska de presentera sitt lärande? 

– Jag vill veta alla förslag! Hur tänker ni? 

Teater om forntiden

Eleverna diskuterar och kommer med idéer. Spela Kahoot, sätta upp en teater om forntiden och bygga en stenåldersby är några förslag. Klass 3B är vana vid att prata om lärande. 

– De har kloka tankar om hur de vill lära och kan sätta ord på vad de behöver för att lära sig, säger Sabine Hanser som är förstelärare på skolan och vägleder kolleger i ”Den utforskande spiralen” som skolan arbetar utifrån. 

Det är ett kollaborativt arbetssätt som bygger på forskning om lärande. Utbildningsförvaltningens forsknings- och utvecklingsenhet (FoU) följer arbetet, handleder och utbildar förstelärarna i att leda i kollegialt lärande. Spiralen omfattar sex faser: skanna, fokusera, undersöka antaganden, lära, agera och följa upp. 

– Det kan låta flummigt, men det handlar om att våga utmana antaganden om sin verklighet innan man bestämmer vad man ska ändra. Det behöver ta tid, det är ingen ”quick fix”, berättar Patrik Sjöberg, rektor på skolan och den som införde arbetssättet för sex år sedan. 

Ingen lista att bocka av

Han brukar förklara det genom att lyfta fram vilka perspektiv, ord och begrepp som används. I samtal med elever är han till exempel noga med att inte fråga vad de har gjort på en lektion. I stället frågar han vad de har lärt sig. Och vad händer om en lärare tänker att hen planerar elevernas lärande i stället för att planera sin undervisning? 

– Blir det någon skillnad om jag tänker på det ena eller andra sättet? 

De olika faserna är ingen checklista som ska bockas av. Spiralen är ett ramverk, något att hålla sig i som genomsyrar mycket av skolans utvecklingsarbete. Arbetssättet bygger på att alla i organisationen är lärande och att lärandet är ett utforskande. Patrik Sjöberg tror att det kan vara provocerande i tider som nu när röster höjs för att lärares auktoritet ska stärkas.

– Men det handlar inte om att läraren ska abdikera från sitt ledarskap eller från sin lärarroll utan om att bli medveten om elevernas lärande och bli mer träffsäker som didaktiker.

”Tror de vuxna på dig?”

Relationsskapande och tillit är en viktig del. Emellanåt får elever svara på frågorna ”Kan du namnge två vuxna personer på skolan som tror att du kommer att lyckas i livet? Hur märker du det?”. 

– Vi frågar för att säkerställa att alla elever har vuxna i skolan som tror på dem, vilket är en förutsättning för lärande. Svaren visar vilka ledarhandlingar som gör att elever känner sig trygga.

En annan central del i ”Den utforskande spiralen” är att inte gå för snabbt fram utan att i stället noga ta reda på vad exempelvis dåliga matteresultat beror på. Att förändra undervisningen behöver inte vara lösningen.

– Vi måste backa och ta reda vad som verkligen ligger bakom. När ser vi att det går bra? När är det eleverna inte lär sig? Kanske tror vi att det beror på att alla mattelektioner ligger sist på dagen. Då behöver vi ta reda på om det stämmer och fokusera på vad vi kan göra. Vi får inte heller glömma bort vårt eget lärande i förändringsprocessen. 

Högre samtalskvalitet

”Den utforskande spiralen” ger en högre kvalitet på kollegiala samtal. Det framhåller både Patrik Sjöberg och försteläraren Sabine Hanser. 

– Vi utmanar varandra att föra diskussioner om pedagogik och lärande på en hög nivå som gör att vi reflekterar, säger Sabine Hanser som har märkt att det också ger en bättre känsla i klassen och en ökad förståelse mellan eleverna. 

– De är medvetna om sitt eget lärande och vilka förutsättningar alla har, att alla är olika och det finns en fin respekt för det. De utgår ifrån att de är här för att lära tillsammans. 

Hon berättar om ett grupparbete då en elev hjälpte sin klasskamrat som hade svårt att skriva: ”Du är ju jättebra på att rita. Om du ritar så skriver jag vad du säger.” 

– De vill väl och tar vara på varandras olika kompetenser. Det bidrar till förutsättningar för lärande som i sin tur ger ringar på vattnet.