Skolbiblioteket – ett rum att växa i

Prick klockan elva öppnar skolbibliotekarie Astrid Falk dörren till skolbiblioteket och dagens drop-in-tid. Några pojkar i klass 1C tågar målmedvetet in med var sin trave böcker i famnen. Hon sätter sig vid lånedatorerna för att hjälpa till, men det behövs knappt. Världsvant blippar eleverna sina böcker och stegar fram till rätt hylla för att ställa tillbaka dem.

Under sina snart åtta år på Bandhagens skola har Astrid Falk byggt upp ett biblioteksrum och en verksamhet som bidrar till att göra eleverna till kompetenta biblioteksbesökare och ivriga läsare. Hon lär eleverna redan från förskoleklass att välja, reservera, låna, återlämna och ställa tillbaka böcker på rätt hylla.

Roy Thorén i klass 1C lämnar tillbaka tre böcker, bland annat första delen i serien Norrsken av Malin Falch. Han får hjälp att kolla om nästa bok i serien finns inne, men den är utlånad.

– Den går att läsa på Polylino, säger Astrid Falk.

– Jag vill läsa pappersboken!

– Då ställer jag dig i kö.

Läsa instruktioner på skärm

Astrid Falk förklarar att det finns två syften med att eleverna sköter lånen själva.

– Det ena är självklart pedagogiskt. De tränar på saker som att läsa instruktioner på skärm, använda datorer, alfabetisk ordning och logik. Dessutom hittar man böcker man vill läsa när man ställer tillbaka böcker i hyllorna.

Det andra syftet handlar om att Astrid Falk behöver hantera sitt eget uppdrags begränsningar.

– Jag arbetar 100 procent men hinner ändå inte med. Därför måste jag få alla på skolan, både elever och personal, att ta ansvar för böckerna. Då kan jag lägga tid på lektioner och läsprojekt. Skolbibliotekariens roll har utvecklats och vi ska undervisa i högre grad än tidigare, men tyvärr utan att förutsättningarna förändrats nämnvärt.

Under regelbundna besök med klassen får eleverna lära sig hur biblioteket fungerar.

– När förskoleklassen kommer får de först bara låna bilderböcker. Det är ett väldigt enkelt system. Om det är ett A på boken ska de hitta en låda med ett A och lägga boken med framsidan framåt. Sedan introducerar jag börja-läsa-hyllan.

”Rummet lotsar eleverna”

För de yngsta är biblioteksrummet avdelat med en gardin, så att de inte ska lockas bort till hyllorna med för svåra böcker. Börja-läsa-böckerna står vid entrén och är märkta med två blå prickar på ryggen. Eleverna kan träna på att ställa dem åt rätt håll utan att behöva tänka på bokstavsordning, som kommer i takt med ökad svårighetsgrad på hyllorna.

– Förut visade jag hela biblioteket när de kom hit första gången, men det här är ett rum man ska växa i. När förskoleklassen kommer har jag dragit för gardinen, sedan öppnas rummet sakta men säkert upp likt den romanska kyrka Tomas Tranströmer diktade om. Jag gör det med lite dramatik. Det ska vara spännande att upptäcka något nytt, säger Astrid Falk.

Begränsningar kan fungera läsfrämjande. Astrid Falk har lagt mycket tid på att gallra och skapa en luftigare möblering. Tidigare sökte sig elever gärna till hyllor för de äldre eleverna eftersom det verkade mer intressant.

– Nu lotsar rummet eleverna rätt. Det här har fått stor betydelse för läsutvecklingen. Förut var det mycket fellån, men det har minskat.

Förutsättningen för att systemet ska fungera är att alla böcker och hyllor är märkta. Det tar tid. När bilderböckerna skulle märkas fyllde Astrid Falk en vagn i veckan och fick hjälp av kollegerna att märka böckerna i fikarummet.

– Bibliotekarier är bra på att se potentialen i systemet. Vi vet att det är värt att lägga tid på att märka böcker. När jobbet väl är gjort sköter det sig självt.

”Kändes nästan heligt”

Astrid Falk var ingen storläsare som barn. Hon växte upp i Järfälla och var ”mer en sporttjej än en pluggtjej”. Ändå har böckerna och biblioteken alltid funnits där. Hon minns ett besök på Stockholms stadsbibliotek med pappa Bosse i sexårsåldern.

– Vi kom in i rotundan och han visste exakt vart han skulle gå. Jag var så imponerad av att han kunde hitta rätt bland böcker och balkonger. Det gjorde ett starkt intryck på mig.

Ett annat minne är från högstadiet. Klassen var på utflykt och passerade Humlegården, när SO-läraren tog med dem in på Kungliga biblioteket.

– Vi måste ha gått in i den inre forskarläsesalen, för jag minns att vi stod på en balkong och tittade ner, såg på de gröna bibliotekslamporna. Där fick jag erfara det magiska som kan uppstå när många människor sitter och läser koncentrerat. Jag minns rummet som nästan heligt.

Efter tvåårig social linje på Tensta gymnasium fick Astrid Falk praktik och så småningom ett vikariat på Läsesalongen i Kulturhuset. Arbetet varvades med resor och studier på komvux. Plötsligt kom ett erbjudande från Sundbybergs stadsbibliotek.

– Jag fick en fast tjänst som kombinerad folk- och skolbiblioteksassistent. Efter några år kom jag fram till att jag ville vidareutbilda mig. Skolbibliotekarieyrket kändes självklart, men jag visste att det kunde bli svårt att få heltidstjänst. Kanske borde jag prova ett annat yrke?

”Viktigt att ha dialog med lärarna”

Lösningen blev att utbilda sig till både lärare och bibliotekarie, samtidigt. Studierna tog längre tid än planerat, men till slut blev hon klar, bortsett från magisteruppsatsen i biblioteks- och informationsvetenskap.

– Jag tänkte att jag kunde jobba deltid som bibliotekarie och deltid som lärare. Nu kan jag inte tänka mig att splittra mig på två så krävande roller. Det är sorgligt att det fortfarande finns så få bra heltidstjänster i skolbiblioteken.

Att sätta skolbiblioteksverksamheten i centrum på skolan har tagit lång tid, men nu har det lossnat. I år är skolbiblioteksutveckling en del av skolans enhetsmål. Skolan har fått en rektor som förstår värdet av en lokal skolbiblioteksplan och att möjligheter till samarbete mellan kolleger måste skapas.

– För att skolbiblioteket ska nå sin fulla potential krävs att verksamheten byggs i dialog med lärare och fritidspedagoger. Svårigheten är att få till gemensam planering. Med den lokala skolbiblioteksplanen tror jag att vi nu äntligen har hittat den sista pusselbiten, säger Astrid Falk.

Storläsande pojkar i ettan

Under drop-in-tiden är det tydligt att det finns en lokal läskultur på skolan. Elever från olika årskurser kommer in, använder sig av biblioteket och småpratar. Några plöjer faktaböcker om historia, en grupp flickor hjälper en nyanländ elev att hitta böcker på engelska och en flicka ställer tillbaka böcker i hyllan.

– Det handlar mycket om min pedagogik här i rummet, att jag har byggt upp biblioteket så att det är möjligt att hitta. Jag tror att drop-in-tiden är en viktig nyckel till läslusten, och man behöver minst en person som jobbar i biblioteket för att kunna ha öppet.

De storläsande pojkarna i årskurs 1 är ett nytt fenomen. De kommer ofta till biblioteket, tipsar varandra om böcker och har en läsglädje som smittar.

– Det handlar om att bygga en läskultur. Det händer inte över en natt, säger Astrid Falk.

En av pojkarna är Konstantinos Mavroeidis Calles i klass 1C.

– När jag är ledig gillar jag att läsa. Det är bättre än andra saker. Om det inte fanns ett bibliotek i skolan skulle jag aldrig mer gå hit. Det måste finnas ett bibliotek. Jag måste vara här!