”Poesi är att göra saker med språket”

Det är Erik Lindman Matas andra besök i klass 4A på Elinsborgsskolan. Han skriver ett ord på tavlan. 

– Det är långt och svårt. Är det någon som vet vad det betyder eller kan gissa? 

En flicka räcker upp handen. 

– Har det något med text att göra? 

Hon är på rätt spår. Ordet är allitteration och Erik Lindman Mata förklarar det genom att jämföra med rim, något som alla i klassen känner till. 

– Allitteration är liksom tvärt om. Att det låter likadant i början. Och nu ska vi skriva några allittererande rader. 

Han väljer ordet katten och snart har eleverna fyllt på med kanten, karies och Katja. Men hatten, som någon föreslår, får inte vara med. 

– De låter ju inte likadant i början, men de rimmar. Katten och hatten. 

P som i poesi

Många elever räcker upp handen och vill föreslå ord. Snart blir det svårare. Stavning och ljud är ju inte riktigt samma sak. Allittererar kiosk och kock? Gröna och hjärna? Körsbärspaj och shawarma? När alla verkar hänga med ska eleverna i mindre grupper skriva rader med allitteration, vika pappret och påbörja en ny rad innan de skickar vidare. Medan pappret skickas runt växer en dikt fram. 

I fem grupper sitter fjärdeklassarna och smakar på språkljud. Erik Lindman Mata och skolbibliotekarie Lovisa Thelander går runt och hjälper till. Gorilla, grönsaker, groda. Ögon öppnar öron. Ensam, ekar. 

Poetens besök sker inom projektet ”P som i poesi”. Det riktar sig till skolor i socioekonomiskt utsatta områden och drivs av Författarcentrum Öst. Målet är att både lärare och elever ska närma sig poesin på ett lekfullt sätt. Erik Lindman Mata vill framför allt att eleverna ska få skriva. Under hans första besök skrev de bland annat collagedikter, en teknik som används av poeter som Johan Jönson. 

”Jag var ganska nervös”

– De får tre pappersremsor var och ska skriva färdigt meningar som jag påbörjat. Sedan blandar vi alla lappar och delar in eleverna i grupper, där de sätter ihop lapparna och limmar upp dem på ett papper, förklarar Erik Lindman Mata. 

Skolbibliotekarie Lovisa Thelander har arbetat med poesi tillsammans med eleverna inför poetens besök. 

– Jag var ganska nervös och tänkte att det skulle vara svårt, men så var det så himla roligt. Mitt fokus var att poesi är fritt, både till form och innehåll. 

När Lovisa Thelander läste högt ville eleverna vara med och läsa. Dikterna hämtade hon från de två antologierna ”En bro av poesi” och ”Tid för poesi”. Dessutom läste hon en dikt av Mona Monasar som finns på en litterär skylt i Tensta centrum. 

– Sedan var det en elev som improviserade en dikt om en ostbåge. Jag satte upp den på väggen och nu har jag fått jättemånga dikter om annat snacks och godis. Eleverna märkte att poesi är tillgängligt, säger Lovisa Thelander. 

Eleverna vill inte sluta

Efter en kvart ska klass 4A läsa upp sina dikter, men somliga vill inte sluta skriva. Så småningom tystnar tjattret och en röst i taget läser upp några rader. Ett pärlband av allitterationer fyller klassrummet, från mun till mun, bord till bord. Viskande, prövande, skrattande. 

– Apan andas. 

– Hunden hoppar högt. 

– Ledsen lodjur lampa. 

Den sista stunden av lektionen ägnas åt att skriva korta dikter på tavlan. Erik Lindman Mata återvänder till rim och introducerar rimscheman, som eleverna sedan får hjälpa till att fylla i. Många vill föreslå ord. Poeten skriver, suddar, prövar och ändrar. Fyra korta rader bildar snart en dikt, som snabbt byter skepnad genom att några ord översätts till andra språk. 

– Poesi är att göra saker med språket. Många poeter tar sig olika slags friheter och det kan bli en styrka, säger Erik Lindman Mata.