”Orden är grunden till allt”

Utsikten är hisnande. Utanför raden av fönster i klassrummet högt upp på Södra Latins gymnasium breder staden ut sig med sina takåsar, kyrktorn och en väldig lyftkran. Ett bygge pågår där ute och det gör det också här inne. Ett viktigt och envetet sådant, med ord som byggstenar för att nå slutresultatet: att behärska ett språk som i många fall till en början varit helt främmande.

Lena Wilhelmsson är lärare i svenska som andraspråk och hennes råmaterial är gjort av papper och fyllt med pedagogiskt stoff: en skönlitterär bok som hon läser tillsammans med klassen, enligt metoden hon arbetat fram. ”En grundpelare i hennes undervisning är det målmedvetna arbetet med att stärka elevernas ordförståelse”, står det i motiveringen till den ärofyllda utmärkelse hon fick i fjol: Svenska Akademiens svensklärarpris.

Efter att LÄRA har fått hänga med på en lektion är det lätt att förstå varför.

”Det här kommer att passa”

Eleverna har en mängd olika bakgrunder från en rad olika länder. Ungdomsromanen som de just nu läser heter ”Yani” och är skriven av Nora Khalil, uppvuxen i Alby.

– Jag lyssnade på hennes Sommarprat i radio, där hon berättade om vägen fram till boken, och kände att den måste jag läsa, gick genast och köpte den och tänkte direkt att det här kommer att passa i mina klasser.

På vilket sätt?

– Den handlar om elever som går i nian, det är ungefär samma situation som för mina elever, de går ju här för att klara grundskolebetyget, de är i olika åldrar med olika grundförutsättningar men behöver alla få godkänt för att kunna ta sig vidare till något annat program i gymnasieskolan eller till en annan utbildning, till exempel inom komvux eller på folkhögskola.

– Sedan är det blandningen av kärlek och vardagsdramatik som är så vanlig för elever i den åldern, oavsett bakgrund. Mycket igenkänning kort sagt, och så finns den som tv-serie som vi tittar på parallellt, som stöd och förstärkning.

Hon lyfter också fram problematiken som finns i boken när det gäller att kunna bli en del av samhället, och att den innehåller slanguttryck som hon tidigare inte känt till.

Plockar ut nyckelord

– Då får eleverna, som har erfarenhet och kunskap om det, lära mig saker! Rätta mig och förklara vad uttrycken betyder, och det blir en så härlig konversation. Det är klart att de växer när läraren inte sitter inne med alla svar. Så tycker jag om att jobba, vi i lärarlaget här lyfter alltid fram språken som eleverna har med sig: ”Aha, hur säger man det på ukrainska?”.

Lena Wilhelmssons pedagogiska metod när det gäller att använda skönlitteraturen, går att utläsa av det som står på den vid det här laget rätt så fullskrivna whiteboardtavlan. Inför varje lektion plockar hon ut nyckelord och meningar ur kapitlet i den aktuella boken som hon tänker sig som nycklar till förståelsen att diskutera kring och som hon skriver upp på tavlan för att ta upp innan läsningen tar vid, för att på så sätt undanröja hinder.

Det kan vara vardagliga fraser: ”Att inse något, vad betyder det? Jo, att förstå.” Eller namnet på en känd fotbollsspelare som nämns i boken. Vilket under lektionens gång genererat en rad ord på tavlan att prata om: passning, frispark … Men också mer avancerade begrepp som feminist: ”Vem var det nu i boken, som kallar sig det och varför då?”. Alltsammans med syftet att reda ut för förståelsens skull.

”Lämna dem aldrig ensamma!”

Hon delar ut ett papper till eleverna som är indelade i grupper och förklarar varför det är viktigt att de arbetar minst två och två.

– Då måste de använda svenskan sinsemellan, vilket har ett pedagogiskt värde i sig.

Uppgiften blir nu att fylla i bokens huvudpersoners karaktärsdrag. Blyertspennorna raspar medan de fyller i kolumnerna efter bästa förmåga.

– Kolumner, det är det här, säger Lena Wilhelmsson och pekar på papperets vertikala streckindelning, i den oavbrutna pedagogiska dialog som pågår lektionen igenom.

Apropå den ofta omtalade ”läskrisen” och lärarkollegiets uppgift för att häva den, inskärper hon:

– Man får aldrig lämna eleverna ensamma med sin läsning! Oavsett om det handlar om elever som har svenskan med sig eller dem som inte mött språket förut. Eleverna jag har här ger jag sällan läsläxor, utan kapitlen vi ska gå igenom läser jag högt varje lektion medan de följer med i sina böcker. Man kan aldrig räkna med att de ska läsa på egen hand i ensamhet, även om jag förstås uppmanar dem att repetera det vi läst.

Lingvistisk superpedagog

Utöver sin kompetens som lärare i svenska som andraspråk är hon också svensklärare. Och lärare i franska, ett språk där hon dessutom författar läroböcker. En lingvistisk superpedagog alltså, med 35 års undervisningserfarenhet.

– Jag trodde först att jag fick priset för lång och trogen tjänst, jag hade just sprungit en löparrunda och satt mig ner på gräsmattan, glad över att ha klarat distansen, när det ringde i mobilen ...

Hon berättar om andra skönlitterära böcker som hon och lärarlaget använder i andraspråksundervisningen, som Mary Shelleys klassiker ”Frankenstein” i lättläst version. Och hur den kunnat öppna för frågor om ont och gott, och om vilket ansvar man har för sina handlingar.

Men vad är det som skönlitteratur kan bidra med i undervisningen?

– Det är något som händer i kroppen när man läser en bok, det blir reaktioner! Och så följden av det, att eleverna tycker något personligen, då har jag nått fram till någonting, att de får med sig känslorna, på riktigt blir engagerade. Den effekten är väldigt svår att uppnå på samma sätt med en faktatext om Sverige. Och när man är engagerad blir det ju så mycket roligare att lära sig saker.

– Då greppar eleverna efter ord för att uttrycka sin känsla, de vill kunna förmedla något och då finns intresset för språket där.