Naturligt lärande om våra lövträd
Till Naturens hus i Bergianska trädgården kommer skolklasser för att lära sig om naturen med flera sinnen. Lektionerna är ämnesövergripande och ger både kunskap och glädje. Vi följde med några tredjeklassare från Kungsholmens grundskola dit.
Sidans innehåll i korthet:
- Elever från Kungsholmens grundskola besöker Naturens hus i Bergianska trädgården för att lära sig mer om svenska lövträd.
- Undervisningen sker utomhus där eleverna bland annat letar efter träd och undersöker löv från olika arter.
- Eleverna får använda flera sinnen och lektionen kombinerar naturkunskap med svenska och matematik.
- Besöket ger eleverna både nya kunskaper och en starkare relation till naturen, samtidigt som det skapar gemenskap och positiva minnen.
– Björk, rönn, äppelträd ...
Eira Ekrin i klass 3D på Kungsholmens grundskola rabblar glatt alla nio trädarter hon kan medan hon viftar med ett lönnlöv som hon just har plockat. Klassen är på besök hos Naturens hus i Bergianska trädgården och har fått i uppgift att välja ett löv från något av de träd som finns på den udde där de har lektionen. Eira bestämmer direkt att hon ska ha just lönn, eftersom hon alldeles nyss lärde sig något nytt om trädet.
– Jag visste inte att man gör lönnsirap av lönn, utan jag trodde att det heter så mest för att det låter kul. Lönnsirap är jättegott! säger hon.
Hennes klasskamrat Sixten Djurklou Fröberg berättar att han kunde fem olika arter inför besöket och att han nu har lärt sig många fler. Men lönn kunde han redan tidigare.
– Vi har en lönn på gården hemma, och jag tycker om när löven blir alldeles röda på hösten. I dag ville jag ta ett hassellöv eftersom jag vet att man gör Nutella av det, men jag hittade inget, säger han och väljer i stället ett eklöv.
”Extra värdefullt att komma hit”
Naturens hus är en del av Vetenskapens hus som med olika lektionsteman vill väcka elevers nyfikenhet på naturvetenskap. Dagens tema är ”svenska lövträd”, och inför besöket har klassen förberett sig genom att prata om träd. De har fått skriva ner vilka lövträd de känner till och kommer att få göra samma sak efteråt, för att se sin egen utveckling och vad de har lärt sig här. Löven de just har plockat får de ta med tillbaka till skolan.
Kungsholmens grundskola ligger mitt i stan, och närområdet innehåller inte så varierad flora. Därför ser förkunskaperna också väldigt olika ut.
– Vissa elever kunde många arter, andra kunde namnet på bara något träd och tyckte också att det var svårt att förstå skillnaden mellan lövträd och barrträd, berättar läraren Evelyn Virgo.
Men det beror också på vilken tillgång de har till träd och natur på sin fritid, tror hon.
– Vi har ju närliggande parker som vi besöker, men vi har inte naturen inpå skolgården. Därför är det extra värdefullt för dem att komma hit. Både för lärandet och för att de då får en känsla av att naturen är en plats också för dem. Om de har upplevt naturen genom skolan blir det lättare att ta sig ut på fritiden tillsammans med föräldrarna.
Även träden har släktingar
Hanna Karlsson och Malena Peldan från Naturens hus lotsar vant klassen till de lövträd som finns i närheten. De visar ett schema över hur olika träd är släkt med varandra, men framför allt handlar det om upptäckarglädje när klassen springer runt och letar efter ”trädet vars frukter ser ut som kottar” – klibbal – och ”Vasaskeppsträdet” – ek. När alla har hittat rätt får de lära sig mer om vad som utmärker just de träden.
– Jag tror att det är bra att de får lära sig i en miljö som inte är deras klassrum och se hur världen är utomhus. Man kan lära sig så mycket mer än bara genom böckerna, säger Hanna Karlsson.
Det blir en ämnesövergripande lektion. Förutom naturkunskapen får de in ämnet svenska genom att eleverna får skriva en kort text om sitt löv. Även matematiken får en viktig roll när Hanna Karlsson ger klassen ytterligare ett uppdrag.
Nu ska de gemensamt lösa fyra ekvationer där siffrorna är utbytta mot träd. Ask + björk = x. För att lyckas behöver de först leta upp träden och se vilken siffra som skylten invid trädet visar. De hjälps åt att rapportera siffrorna till Malena Peldan som noga noterar dem på sin skrivtavla. Ask får en tvåa, björk en fyra, och så är den första ekvationen löst.
Kakaoträd och skattkista
De tar också en sväng in i det tropiska växthuset, både för att hitta siffran vid kakaoträdet och för att prata om regnskogen. Ekvationernas lösning går till hänglåset på en skattkista där innehållet knyter an till dagens lektion och även ger en kort historielektion. Rörelsen har de fått på köpet.
– Som biologer vill vi att de ska bli inspirerade av ämnet. Det är så viktigt att bevara vår miljö, och vi vill att också den yngre generationen förstår att det är viktigt och får en relation till naturen, säger Malena Peldan.
Hon håller upp en burk med pärlor framför eleverna. Antalet pärlor motsvarar antalet trädsorter som finns i Sverige, och eleverna börjar gissa. 14? 37? Till sist når de fram till siffran 45.
I nästa burk finns många fler pärlor. Kanske 5 000 tror någon. Eller 7 000? Efter många gissningar kommer de fram till att det ligger 20 000 pärlor i burken, där varje pärla motsvarar en trädart i regnskogen.
– Det här blir något som de kommer att minnas på ett annat sätt än när vi bara sitter inne i klassrummet. Det blir en mer varierad undervisning när de får titta, känna och jämföra, säger Evelyn Virgo.
”Kunskap som sitter kvar”
Både Eira Ekrin och Sixten Djurklou Fröberg är ofta ute i naturen, och de älskar att klättra i träd. De tycker att det är roligt att hela klassen får komma hit.
– Då får vi känna på naturen lite mer än vad vi brukar, och så är det kul att vara på utflykt, säger Eira Ekrin.
Men det är inte första gången de är här. Naturens hus har flera olika temalektioner och i fjol fick klassen komma hit och håva efter smådjur i en damm. Evelyn Virgo ser att besöken här inverkar på lärandet på flera sätt.
– När man ska lära sig om naturen är det bra att vara just i naturen. De får en helt annan upplevelse här eftersom de lär med alla sinnen och med hela kroppen. Det blir kunskap som sitter kvar, inte bara vad de lärde sig utan också sammanhållning, gruppkänsla och gemenskap. Det blir ett positivt och fint minne att se tillbaka på.
Johanna Lundeberg
Skribent
Originalpublicering i LÄRA 3/2026