Med skärpt blick på varandra
Sörgårdsskolan i Vällingby utvecklar det kollegiala lärandet genom auskultationer där lärarna parvis observerar undervisningen i varandras klassrum. ”Detta är ett sätt att stärka våra resultat som ska vara både observerbara och mätbara”, säger försteläraren Malin Bergdahl.
Sidans innehåll i korthet:
- Sörgårdsskolans arbete med FoU-projektet ”Kunskapsutveckling genom förstelärare” har varit framgångsrikt.
- Skolan har haft i uppdrag att utveckla och ta fram synliga tecken på hur undervisningen fungerar.
- Det kollegiala lärandet har stärkts genom att lärarna observerar undervisningen i varandras klassrum.
- En tid efter varje sådan lektion har lärarna ett schemalagt, fördjupat samtal med varandra.
Projektet heter ”Kunskapsutveckling genom förstelärare” och syftet är bland annat att skapa belägg för framsteg i elevernas kunskapsutveckling som annars kan vara svåra att styrka.
– Vi har fått utbildningsförvaltningens uppdrag att utveckla och ta fram synliga tecken på hur undervisningen fungerar, säger Malin Bergdahl.
Sörgårdsskolan är en F–6-skola och utgör tillsammans med lågstadieskolan Björnbodaskolan en egen skolenhet med tillsammans drygt 500 elever. Båda skolorna ingår i projektsatsningen med observationer, men än så länge var för sig. Malin Bergdahl är tillsammans med skolornas övriga förstelärare ansvarig för satsningen som de anpassat efter deras lokala förutsättningar.
– Om vi skriver i verksamhetsberättelsen att studieron har förbättrats eller att vi har gemensam lektionsstruktur, vill vi kunna stödja det med konkreta exempel, förklarar Malin Bergdahl.
Observerar varandra
Hon och hennes förstelärarkolleger har tillsammans med alla skolans lärare förberett observationsstrukturen noga med utgångspunkt i boken ”Lektionsdesign” av Helena Wallberg. Under vårterminen var det dags att omsätta planeringen i praktik och alla lärare har parvis gjort observationer i varandras klassrum under flera lektioner. Lärarparen har inte valts ut slumpvis utan tanken är att matcha dem så att färska lärare jobbar ihop med mer erfarna och att de gärna också undervisar på olika stadier.
När vi besöker skolan är det mellanstadieläraren Hanna Wallberg som följer lågstadieläraren Monica Granlöfs lektion. Hanna sitter längst bak i klassrummet med ett anteckningsblock. Hon ska framför allt studera övergångarna mellan olika moment och hur smidigt och tydligt de fungerar.
Lektionen handlar om hur ord med ng-ljud stavas på olika sätt och det sker med övningar, både individuella, parvis och gruppvis, enligt en utarbetad modell som eleverna är hemtama med.
”Stor nytta som nyexad”
Medan Monica går igenom förutsättningarna reser sig Hanna upp för att bättre kunna se hur eleverna reagerar på lärarens instruktioner. Varje moment har tydlig början och tydligt slut, och för att fånga elevernas uppmärksamhet, eller markera att tiden är slut, börjar Monica klappa händerna. Eleverna faller in i handklappningen och alla är snabbt samlade och koncentrerade igen.
Efter lektionen stämmer Hanna Wallberg och Monica Granlöf av med varandra, men det fördjupande samtalet är schemalagt till ett senare tillfälle. Det är då de kommer att sätta ord på vad de lärt sig och på vilket sätt metodiken de studerat kan användas i den egna undervisningen.
– Jag som är relativt nyexad har stor nytta av att få komma till någon annans klassrum och se hur en mer erfaren lärare arbetar, säger Hanna Wallberg.
Samtal i storgrupper
Monica Granlöf säger att nyttan är ömsesidig. Det är stimulerande också för henne som jobbat längre att få nya impulser från en generation som har en annan utbildning och ibland andra arbetssätt. Det blir ett lärande för båda, konstaterar hon.
Nu under hösten fortsätter projektet med ytterligare reflekterande samtal i storgrupper. Då ska alla skolans lärare får ta del av varandras erfarenheter, både som undervisande lärare och som observatör. Då formas också en robust lektionsstruktur som alla känner sig delaktiga i.
– Vi vill att alla ska använda och inspireras av kollegernas sätt att arbeta och vi har konferenstid varje tisdag för uppföljningar med lärarna. Det är svårt att hitta tiden men den är nödvändig, säger Malin Bergdahl.
Marianne Hühne von Seth
Skribent
Originalpublicering i LÄRA 3/2024