Med nyfiken blick och vässat intellekt

Klockan är prick nio och Anders Jonsson välkomnar eleverna i klass NA22NA in i klassrummet på Anna Whitlocks gymnasium. På bänkarna ligger lappar med deras namn, så att de snabbt kan hitta sina platser och sätta sig. Rubriken för lektionen: Från ”smittad av bögpest” till ”leva med hiv”. 

– Ni ska få fundera på hur man hanterar en hälsofråga som poppade upp i samhället för 40 år sedan. Hur pratar man om att ha hiv? Vad innebär det i olika tider och olika delar av världen?

Kursen global utveckling handlar om bland annat hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter. Den är framtagen av lärare med olika ämneskompetenser och ingår i tre olika program, där vissa delar är gemensamma och andra kopplade till de olika programmen. Naturvetarklasserna fördjupar sig just nu i globala hälsofrågor. 

– Tanken är att de ska få jobba med komplexa frågor där det inte finns några enkla svar. Perspektivtagande baserat på vetenskaplig grund är viktigt, säger Anders Jonsson, som är lärare i kemi och biologi.

”Alla kunde smittas!”

Lektionspasset är långt och eleverna arbetar i mindre grupper. De väljer diskussionsfrågor från en lista och tar sedan del av material som belyser hiv och aids, bland annat statistik och videoklipp om hiv i Zambia, Sydafrika och Sverige. En grupp tittar på ett svenskt tv-inslag från 1980-talet. Eleverna reagerar när programledaren säger att aids drabbar ”narkomaner, prostituerade, bisexuella” och frågar om aids angår ”oss vanliga människor”. 

– Jag kollade upp att homosexualitet ansågs vara en sjukdom fram till 1979. 

– Men det är klart att alla kunde smittas! 

En annan grupp ser en intervju med Jonas Gardell om romanen ”Torka aldrig tårar utan handskar”. 

Anders Jonsson kan ta ett steg tillbaka medan eleverna fördjupar sig i materialet. Under sina 38 år som lärare har han sett yrkesrollen förändras. Från början handlade det mer om förmedling av kunskaper. Numera betraktar han sitt yrke som att gå vid sidan om eleverna i ett landskap. 

– Mitt landskap är kemins och biologins. Jag har varit där många gånger, men när jag går där med elever är det något annat. Jag vet något om stigen men ser också nya saker tillsammans med dem. Ibland säger jag: Nu får du springa åt sidan på egen hand, så stannar jag kvar här. Det är en undervisning som ställer stora krav på lärarens ledarskap, ämneskunskaper och didaktiska kompetens. 

Missionär i Burundi

Anders Jonsson var själv en duktig elev i skolan. Han växte upp i Jönköping med tre yngre syskon. Mamma Eva var hushållslärare och pappa Kurt militär och senare tjänsteman på länsstyrelsen. Hemmet var inte akademiskt men präglades av vetgirighet och ordentlighet. 

– Vi höll på mycket med frågesporter, uppslagsverk och att lära sig grejer. 

Under skolåren var det flera lärare som gjorde avtryck. Den första var mellanstadieläraren Marion Petterson som hade varit missionär i Burundi. 

– Det var oerhört exotiskt och spännande och jag tyckte väldigt mycket om henne. Hon var min första kontakt med Afrika, säger Anders Jonsson som senare kom att skapa sin egen relation till kontinenten genom studier och många resor. 

På gymnasiet läste han naturvetenskaplig linje och minns särskilt två lärare. 

– Birgitta Weman var lärare i biologi och så kunnig. Hon hade doktorerat, men det visste jag inte vad det var. Hon fördjupade mitt intresse för biologi och naturvetenskap. En annan lärare som inspirerade mig var min svensklärare Annmarie Eklind. Hon gjorde ämnet spännande, fångade oss elever och väckte mitt intresse för skrivande och läsning.

Kunde ha blivit språklärare

Intresset för språk och litteratur var nästan lika stort som för naturvetenskapen, och i efterhand tänker Anders Jonsson att han lika gärna kunde ha blivit språklärare. Men efter lumpen och inhopp som lärarvikarie i Jönköping började han studera biologi vid Göteborgs universitet. Efter ett par år bytte han till ämneslärarprogrammet, blev kvar i Göteborg efter examen och träffade sin make Peter Fredriksson, som också började som lärare och sedan har haft höga chefspositioner inom utbildningsväsendet. 

– Mycket skolprat har det blivit genom åren. Peter har framför allt gett mig förståelse för skolan utifrån ett system- och organisationsperspektiv.

År 1997 gick flyttlasset till Stockholm. Anders Jonsson började arbeta på Kungsholmens gymnasium, där han blev kvar nästan 20 år. Under åren har han drivit samarbeten med skolor i afrikanska länder och gjort resor dit tillsammans med kolleger och elever. 

– När man möter en kollega i till exempel Zambia eller Rwanda försöker man närma sig den personen och erfarenheten, men man får också fundera över vem man själv är. Det är bland de finaste ögonblick jag har haft, när vi har pratat om det vi upplevt och försökt förstå.

”Evolutionen måste finnas med”

I Afrika finns även något annat som lockar – det vilda djurlivet. Anders Jonsson får glitter i blicken när han talar om sina möten med gorillor i Rwanda, Uganda och Kongo. Allra första mötet var i Uganda, en bit in i regnskogen. 

– Då sa vår guide: Vi ska vara tacksamma, för det är inte vi som tittat på gorillorna, det är gorillorna som tagit emot oss. 

I fascinationen för gorillorna och de andra primaterna förenas fotointresset med naturvetenskapen. Från aporna är steget inte långt till att tala om evolutionen. 

– Biologi är det enda ämne där livets evolution tas upp. Den måste finnas med och vara ett genomgående tema i allt man gör inom ämnet. 

Förmågan att kunna urskilja vad som är väsentligt och omistligt i ämnet, men också att kunna urskilja vad som är viktigt för just den grupp och de individer man undervisar, är viktigt för en lärare. Även relationerna till eleverna går via ämnet och lärandet. 

Bildning ett centralt begrepp

– Då blir det självklart vad man talar om när man möts. Det kan vara allt ifrån hur en molekyl i fotosyntesen fungerar till om man ska äta kött eller inte. När man upptäcker det, då uppstår magin. Det handlar om individuell utveckling genom bildning. 

Bildning är ett centralt begrepp på Anna Whitlocks gymnasium, där Anders Jonsson har arbetat sedan skolan slog upp portarna 2018. Han beskriver bildning som både underkastelse och frigörelse. Att förhålla sig till en tradition och att ha möjlighet att bryta sig ur ledet. 

– Jag tror på en skola för bildning, att människor växer genom bildning. Inte som en katalog av fakta, utan som en form av personlig utveckling som innebär att man förstår att man aldrig blir färdig. Att fortsätta utvecklas genom nya frågor, nya erfarenheter och nytt lärande. I det ingår att ha ett ansvarigt förhållningssätt till sina egna handlingar. 

Han säger att det svåraste med att vara lärare är att hantera att världen ser ut som den gör, med fem stora kriser som påverkar både skolan och elevernas framtid. 

– Det är kris för klimatet, den biologiska mångfalden, demokratin, sanningen och människovärdet. Man måste visa på hopp och att framtiden inte är skriven i sten, utan att det är vi som formar den tillsammans.

Nyfiken blick och vässat intellekt

Den sista stunden på lektionen delar grupperna med sig av vad de har diskuterat. Anders Jonsson leder samtalet med nyfiken blick, varm vänlighet och vässat intellekt. Det märks att han fångat elevernas intresse. 

– Vi har väldigt djupa samtal. Man får reflektera över hur världen ser ut och hur man vill vara, säger Isabel Tolstoy. 

– Jag är överraskad över hur engagerad man blir, säger Vendela Envall. 

Inför utmärkelsen Årets lärare i Stockholm stad 2024 intervjuades några av Anders Jonssons elever om hans undervisning. En av dem sa: ”Man blir inbjuden att vara människa.” 

– När jag hörde det blev jag väldigt rörd. Sådan vill jag vara. Jag vill bjuda in andra att få vara människor.