Matte när den är som bäst

Musiken från Mission Impossible-filmerna strömmar ur högtalarna. På bänkarna är allt material framdukat och namnskyltar utplacerade. Sofia Persson öppnar dörren till klassrummet och en minut senare sitter alla elever i klass EK21EB vid rätt plats och riktar blicken mot tavlan, där en filmaffisch med Tom Cruise projiceras.

– Ni känner stämningen, va?

Sofia Persson hälsar klassen välkommen till ”Mission Impossible Math”.

– Det går ut på att du och ditt team ska lösa ett matematiskt problem. Målet är att ni ska hitta olika lösningsstrategier, prata matematik och lära av varandra. Förhoppningsvis ska vi göra det ”impossible” till ”possible”.

Bakom den dramatiska inramningen finns ett genomtänkt lektionsupplägg som skapats av matematiklärarna inom ett Blivaprojekt. Bliva står för behovsdrivet lärande med innovativa verktyg och arbetssätt och finansieras med EU-medel. På Bromma gymnasium bestämde sig matematiklärarna för att göra filmer med matematiska uppdrag till eleverna, där varje uppdrag har en koppling till det centrala innehållet i kursen.

Lärarna i peruk och fjäderboa

Innan uppdraget presenteras får alla elevgrupper prata ihop sig och sätta ett gemensamt mål. Samarbete och nyfikenhet på varandras tankar är minst lika viktigt som det matematiska innehållet. Sedan är det dags att se lärarnas film.

Den välbekanta loggan för Melodifestivalen dyker upp och Loreens vinnarlåt ”Euphoria” dundrar i gång. Sedan börjar matematiklärarna dansa på skolgården iklädda peruk, fjäderboa och glittrande kläder. En av dem föreslår att de ska skapa en plats för dans.

– En Melloruta! ropar alla.

– Men hur ska vi göra?

– Kolla, där ligger ett snöre ...

Sist presenteras uppdraget: att göra en så stor ruta som möjligt med hjälp av ett 30 meter långt snöre och en mur. Efter klippet får eleverna ställa frågor.

– Hur lång är muren?

– Det är okänt, svarar Sofia Persson.

”Ni har satt x på långsidan”

Dags för eleverna att lösa problemet. En grupp inser blixtsnabbt att det går att ta reda på den maximala arean med hjälp av en andragradsfunktion. De räcker upp handen och visar sin lösning för Sofia Persson inom några minuter.

– Nu har ni löst det algebraiskt, så nu får ni i uppgift att hitta en alternativ lösningsstrategi.

I alla grupper pågår samtal om matematik. Olika strategier prövas, ekvationer formuleras och revideras, lösningar granskas. Hur blir parabeln? Var kommer vi att hitta den maximala arean? På symmetrilinjen … Den räknar vi ut med pq-formeln. Eller nollpunktsmetoden.

Sofia Persson går runt i klassrummet, lyssnar, ställer frågor och ger ledtrådar om det behövs. En grupp har skapat en andragradsfunktion men kört fast.

– Ni har satt x på långsidan, men vad händer om ni sätter x på kortsidan?

Plötsligt lossnar det.

Att skapa ett tryggt klassrum där eleverna tränas i att hjälpa varandra har varit en av flera insatser för att höja resultatet i matematik på Bromma gymnasium. För två år sedan fick Sofia Persson en företelärartjänst på skolan med just det uppdraget. Hon kom då från cirka 20 års arbete på fristående gymnasieskolor. Tillsammans med sina kolleger har hon också lyckats höja resultatet. De närmast föregående åren hade en relativt stor andel av eleverna på samhällsvetenskapsprogrammet blivit underkända på matematikkursen. Nu når 98 procent av eleverna minst ett E i betyg.

”Alla står bakom det här”

I höstas fick Sofia Persson utmärkelsen Årets gymnasielärare i Stockholms stad för att ha ”utvecklat matematikundervisningen så att både intresset och måluppfyllelsen i ämnet har ökat”.

– Jag delar den här utmärkelsen till hundra procent med kollegerna. Det vi har skapat står alla bakom, säger hon.

Så vad har de gjort? Det första steget var att analysera läget och lista vilka förändringar som skulle krävas. Det blev en rad förslag, som kortare lektioner, lektionsdesign och att arbeta med elevernas matematiska självförtroende. En konkret insats blev att erbjuda handledning i matematik efter skoltid, något som Sofia Persson hade arbetat med på sina tidigare skolor.

– Min chef var skeptisk och trodde inte att eleverna skulle komma efter skoltid, men jag var övertygad, säger Sofia Persson.

Hon fick rätt. Numera är eleverna välkomna på matematikhandledning varje tisdagseftermiddag.

– De kommer vecka efter vecka och vi fyller minst två salar. Inför prov kan det vara fyra salar.

Ett sammansvetsat gäng

Handledningen är för alla elever oavsett vilket betyg de siktar på. Ibland ges även riktat stöd, till exempel efter prov.

– Vi har gemensamma prov i matematik och om vi ser att det är en klick elever i varje klass som behöver hjälp så kan en lärare ta hand om dem under handledningen.

Mattelärarna är ett sammansvetsat gäng som ser ”alla elever som allas elever”. Vid terminsstart presenterar sig hela gruppen på ett foto och eleverna uppmuntras att ta kontakt med vem som helst av dem. Lärarna delar också på ansvaret för handledningen, men tar tid från andra möten för att hinna med.

– Vi jobbar på att det ska läggas in i våra tjänster. Handledningen är en avgörande faktor för att eleverna ska klara kurserna.

En annan nyhet på Bromma gymnasium är mattecoacherna, elever i årskurs 3 som frivilligt handleder elever i de lägre årskurserna.

– Vi hade 16 mattecoacher förra året och till varje handledning kom tre, fyra stycken. Vi träffas en kvart innan, fikar lite och har en kort genomgång.

”De utmanar mina tankar”

Sofia Persson tror att coacherna är en förklaring till att så många elever kommer på handledningen.

– Det höjer också matematikens status. Mattecoacherna är våra stjärnor och skolans stolthet. De säger också själva att de får en personlig utvecklig och lär sig mer matte av att hjälpa andra.

För Sofia Persson är mötet med eleverna viktigare än ämnet i sig och hon kallar läraryrket ”det roligaste som finns”.

– Eleverna utmanar mina tankar varje dag och gör mig till en bättre lärare. Att bygga relationer till var och en är en viktig del av mitt ledarskap.

När det är en kvart kvar på lektionen har alla grupper hittat lösningar på hur stor Mellorutan kan bli. De flesta verkar nöjda med sin insats och kan bocka av sina gruppmål. En grupp går fram till tavlan och skriver sin lösning. När de presenterar sitt svar – 112,5 kvadratmeter – applåderar hela klassen.

– Vänta, vänta, säger en elev. Hur visste ni att extrempunkten var där?

Och så fortsätter samtalet.

Eleverna lär sig för livet

Flera elever konstaterar att det var en annorlunda lektion – både rolig och klurig. När de lämnar klassrummet syns idel glada miner, trots att ämnet ofta uppfattas som svårt eller tråkigt.

– Det är mycket känslor i matematik. Eleverna tänker att de är dåliga och att det inte är någon idé att försöka. Men jag går i gång på att försöka vända den trenden och skapa ett självförtroende hos alla elever, säger Sofia Persson.

En känsla av gemenskap kring ämnet är också en förklaring till de förbättrade resultaten.

– I dag hade vi till exempel ett gemensamt prov då alla elever i årskurs 1 skrev samtidigt. Det blir en anda runt matematiken och en trygghet för alla elever att vi lärare har ett så nära samarbete.

Ytterligare ett grepp för att få eleverna att lyckas bättre är att erbjuda ”andra chansen” efter ett prov.

– När de får tillbaka det rättade provet får de jobba med uppgifterna som de inte har löst i grupper. Då märker de ofta att de lyckas. De lär sig för livet i stället för att bara skriva ett prov och gå vidare.