Mästare på att bygga relationer

I en gul trävilla på en lugn gata strax intill Spånga centrum arbetar Sara Lundin. Tillsammans med tre kolleger undervisar hon ett fåtal elever på Spånga grundskolas regionala särskilda undervisningsgrupp (RSU). De kommer från skolor i Spånga, Hässelby och Vällingby efter att rektor ansökt om plats. Placeringen är tänkt att vara tillfällig och eleven är därför fortsatt inskriven i sin gamla skola.

Orsakerna till att eleverna börjar här varierar. De flesta har någon form av neuropsykiatrisk diagnos, men det är inget kriterium. För somliga beror det på problematisk skolfrånvaro. 

– Ofta handlar det om att skolan inte har hittat rätt verktyg för eleverna. Många elever har gått i särskild undervisningsgrupp, men det har inte funkat. Andra skolor har inte det och då söker man hit, förklarar Sara Lundin.

”Högstadieelever är bäst”

Hon är utbildad SO-lärare för årskurs 4–9 och har under sin lärarkarriär arbetat på olika skolor och på alla stadier. Allra bäst trivs hon på högstadiet. 

– Högstadieelever är bäst. De är vetgiriga, nyfikna och har ofta ett intresse för samhällsfrågor på ett annat sätt än yngre elever. 

Även läroplanen är mer intressant på högstadiet, inte minst i historia.

– Det är många stora skeenden, från att vi blir bofasta till den industriella revolutionen och 1800-talet. Att väva samman allt är spännande med tanke på den värld vi lever i. Att få dem att förstå varför världen ser ut som den gör. 

Sara Lundin har arbetat på Spånga grundskola i åtta år och var med och startade RSU-gruppen för fyra år sedan. Här finns åtta platser och tanken är att eleverna ska stanna en till fyra terminer. I vissa fall blir de dock kvar tills de slutar grundskolan. Andra går vidare till en central särskild undervisningsgrupp.

Hela dagen tillsammans

Miljön är avskalad och ändamålsenlig. Skolmaten kommer från närliggande Spånga grundskola, men serveras vid ett runt bord i villans kök. Där finns även en smörgåsgrill som går varm. Elever och personal tillbringar hela dagen tillsammans, från nio på morgonen till två på eftermiddagen. Skoldagen är komprimerad med få raster. Undervisningen sker i två klassrum, ett på nedervåningen och ett en trappa upp. 

– Vi har vanliga lektioner med färre elever och med möjlighet till fler anpassningar, förklarar Sara Lundin.

Av hänsyn till eleverna får LÄRA inte vara med på några lektioner, men Sara Lundin berättar att hon i dag har arbetat med demografi och befolkningsmönster i en grupp och förberett den andra gruppen inför ett prov i samhällskunskap. 

– Vi repeterade och pratade om huruvida de vill göra provet muntligt eller skriftligt. Alla ville göra det muntligt.  

”Hon får med sig alla”

Ofta har eleverna här en historia av att hamna i konflikter och ett lågt förtroende för skolan sedan tidigare. Att bygga upp det igen kan ta tid. Kollegan Kattis Johansson beskriver Sara Lundin som ”en mästare på goda relationer”. 

– Hon får med sig alla. Vad som än händer i ögonblicket är hon snabb på att hitta en lösning och hantera situationen. Hon vet vad hon ska säga till elever där och då. Hon gör rätt i varje läge. 

Själv är Sara Lundin kritisk till debattörer som förespråkar en mer auktoritär skola. 

– Det är inte det som är nyckeln till att lyckas med undervisningen. Den här ”no excuses-metoden” som politikerna pratar om känns som min raka motsats. Det ska absolut vara ordning och reda, men det är jag som lärare som behöver greja den på egen hand. 

Hon menar att studiero och ordning bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan lärare och elever. Om inte det finns spelar ämneskunskaperna liten roll. 

”Alldeles för stora grupper”

– Jag måste ha en god relation med mina elever och fördelen är att vi är med dem hela dagen. Vi hänger från att de kommer på morgonen och käkar frukost eller sitter och snackar i soffan. Vi har stenkoll.

Sara Lundin har även arbetat i ordinarie klasser med betydligt fler elever. Hon tycker att gruppstorleken generellt borde vara mindre i skolan. 

– Det finns så många bra och skickliga lärare som inte får förutsättningarna att göra det de är bäst på, på grund av alldeles för stora grupper. Jag tror att alla elever och lärare skulle må bra av det, även högpresterande elever.

I oktober tog Sara Lundin emot utmärkelsen Årets lärare inom grundskolan i Stockholms stad. Prisutdelningen ägde rum i Prins Eugens galleri i Stadshuset med musik, snittar och mingel. 

– Det var pirrigt och fantastiskt vackert! 

Vill resa till Rwanda

Utöver blommor och ett diplom innebär priset en summa pengar till fortbildning. Sara Lundin har ännu inte bestämt vad det ska gå till, men hon har en dröm. 

– Jag skulle vilja resa till Rwanda på grund av folkmordet 1994, på samma sätt som man reser till Auschwitz-Birkenau. Eller till Kambodja av samma anledning. 

Men först ska hon fira priset tillsammans med sina elever. För juryn för Årets lärare berättade de att Sara Lundin alltid är glad och hjälpsam och ”vill att vi ska bli bättre”. En elev sa: 

– Hon gör så att man lär sig mer. Det finns inget Sara kan bli bättre på. 

På fredag blir det fika och eleverna har önskat vaniljmunkar. 

– De blev överraskade och glada när jag berättade att jag blivit Årets lärare. Jag känner mig också stolt. Det är fint att få ett sådant erkännande, en bekräftelse på att jag faktiskt gör något som är ganska bra.