Tre personer står och studerar en touchpad som registrerar en persons lärare.
Läraren Håkan Elderstig (mitten) studerar tillsammans med Rima Ekk och David Karlström hur hans rörelsemönster såg ut under en lektion. Ju rödare fläck, desto längre tid har han uppehållit sig på platsen. Rörelserna registreras med hjälp av den sändare som hänger runt halsen. Foto: Ulrica Zwenger

Lärarna kartlägger sina egna rörelser

I ett forskningsprojekt har lärare med hjälp av modern teknik kunnat analysera hur de rörde sig i klassrummet. Syftet var att utveckla deras undervisning. Stockholm Science and Innovation School såg flera fördelar och fortsätter nu att använda tekniken även efter projektet.

Sidans innehåll i korthet:

  • Med hjälp av modern teknik har lärare analyserat hur de rör sig i klassrummet.
  • Stockholm Science and Innovation School (SSIS) i Kista ser flera fördelar och fortsätter med projektet.
  • Bakgrunden är att två forskare ville studera hur den mänskliga interaktionen i klassrummet ser ut.
  • För lärarna kan det vara bra att veta hur de rör sig i klassrummet och hjälper eleverna.

– Titta, här syns att jag stod en lång stund vid 3D-skrivaren. Det var första gången eleverna använde den och de behövde en del hjälp. 

Datorgrafiken som teknikläraren Håkan Elderstig entusiastiskt studerar och analyserar visar en enkel skiss över lokalerna hos Stockholm Science and Innovation School (SSIS) i Kista. På några ställen syns fläckar i olika färger, inte helt olikt SMHI:s radarbilder över nederbörd. Men här visar fläckarna i stället var han befann sig under den tidigare lektionen. Ju mörkare fläck, desto längre tid uppehöll han sig på platsen. 

Bakgrunden är projektet Lärares rörelsemönster där två forskare vid Stockholms universitet med hjälp av Internet of things (IOT) studerat hur interaktionen i klassrummet ser ut. Läraren bar en liten sändare, ungefär som en nyckelbricka, runt halsen eller i fickan, och med hjälp av trianguleringsteknik fångade sensorer upp rörelsemönstret under lektionen. 

– Rörelsen i klassrummet är en viktig del av kommunikationen med och relationen till eleverna, för undervisning handlar ju i grunden om mötet mellan dem. Genom att visualisera lärarnas rörelsemönster har vi i dialog med dem reflekterat över vilka pedagogiska kvaliteter det ger, säger forskaren Patrik Hernwall.

Byggde systemet själv 

SSIS är en av skolorna som deltog i projektet, och i samband med det utvecklade de sin egen teknik som de nu har använt även efter projektets slut. Den finns i samtliga lokaler – utom mer privata utrymmen som toaletter och liknande – för att lärarna också ska kunna se om det finns några dolda hörn i skolan, platser som kan behöva lite mer lärarnärvaro. 

IT-pedagogen David Karlström byggde själv systemet på några veckor. Dels för att den teknik som fanns tillgänglig var onödigt dyr och inte anpassad för skolans verksamhet, dels för att kunna skräddarsy funktioner och möjlighet till analys.

Det enda som registreras är sändarens position i lokalerna. Inga videokameror eller andra typer av inspelning finns med, inga personuppgifter registreras. Lärarna väljer dessutom själva om de vill använda tekniken. Hittills gör fem, sex lärare det regelbundet. 

Rima Ekk, tekniklärare, är en av dem: 

– Det är väldigt bra för mig att veta hur jag rör mig i klassrummet och hur jag hjälper eleverna. Jag ser vilka som fått hjälp och jag har blivit mer uppmärksam på att jag måste komma åt dem som sitter längst in i ett hörn, säger hon. 

”Rädda för övervakning”

David Karlström tycker att tekniken är bra också för att hjälpa till att dokumentera vad han har gjort under dagen och som en minneshjälp när han tittar tillbaka på tidigare veckor.

– Jag gör många olika saker under en arbetsdag, så det är ett bra hjälpmedel för att se hur jag rörde mig en viss dag och då komma ihåg bättre vad jag gjorde. Det blir som en logg över mitt arbete, säger han.  

Tekniken registrerar endast lärarnas rörelser, men en vanlig fråga som de får från andra skolor handlar om kontroll.

– Många är rädda för övervakningssamhället. Frågan har kommit upp även hos oss, men de flesta ser snarare möjligheter med systemet. Några vill inte vara med, och de behöver inte, säger David Karlström.

Rima Ekk sneglar på sin smarta klocka som registrerar mycket av det hon gör och konstaterar att hon lämnar ut mer information om sig själv via den än via skolans system.

– Det handlar också om ifall det är värt det och ger mig något. Jag har valt att använda skolans system och jag känner mig inte övervakad. Jag kan också stänga av det om jag inte vill att något ska synas, säger hon.

”Viktigt att äga tekniken”

Patrik Hernwall hoppas kunna få finansiering för att fortsätta projektet tillsammans med fler skolor, men än så länge är det oklart om och när det kan starta igen. Skolor som vill testa behöver därför själva skaffa rätt teknik, och där finns det ännu inget paket som är anpassat för skolorna och färdigt att installera. Bäst är att bygga själv, men alla har inte tid och kunskap för det och då kan starten bli trög, konstaterar Patrik Hernwall. 

– Det är viktigt att skolan själv äger tekniken, så att de vet var data hamnar, och framför allt behöver skolan vara med och utveckla gränssnittet så att de kan använda tekniken som den är tänkt för deras verksamhet. 

På SSIS klurar man nu på om systemet kan användas även till annat. Varje år får eleverna utveckla en teknisk pryl, och det här läsåret ska de få bygga robotar som rör sig med hjälp av sensorerna.

– Eleverna har knappt noterat att vi använder den här tekniken för att utveckla undervisningen, men de tycker att det vore bra med robotar som kan hämta kaffekoppar och helst ställa in i diskmaskinen. Det tekniska systemet går ju att bygga ut och utveckla till flera användningsområden, säger Håkan Elderstig. 

Johanna Lundeberg

Skribent

Originalpublicering i LÄRA 4/2023

Uppdaterad