”Lärandets magi – det är bara wow!”

När eleverna kommer in i klassrummet ligger deras anteckningsböcker redan på bänkarna. Carina Byström står vid tavlan med sin presentation redo. Det är dags för svenska med större delen av klass 9A. Övriga elever läser svenska som andraspråk i ett annat klassrum.

– Vi håller ju på med grammatik och satsdelar. I dag ska ni få jobba mer aktivt, framför allt muntligt.

Carina Byström har arbetat på Bäckahagens skola i Bandhagen i drygt sex år. Hon undervisar i svenska och svenska som andraspråk på högstadiet. Dessutom är hon förstelärare med ansvar för språkutvecklande arbetssätt samt bedömning och betyg. I det ingår bland annat att handleda kolleger och stötta nyanställda lärare. Hon är även VFU-ansvarig, vilket innebär en hel del kontakter med Stockholms universitet.

”Många som förtjänar pris”

Nyligen fick hon utmärkelsen Årets lärare i Stockholms stad, både för sin undervisning och för att hon är ”en nyckelperson på skolan för kompetensutveckling och handledning”. Hon är förstås glad över priset men också lite obekväm.

– Ska man ha priser där man belönar lärare? Jag vet inte. Jag säger tack, men också till alla runtomkring mig som gör att jag kan vara den lärare jag är. Det finns många personer som jag skulle vilja ge pris till.

Redan som sjuåring var drömmen att bli lärare och hon undervisade sin lillasyster och dockorna där hemma.

– Min syster är två år yngre och var min elev fram till mellanstadiet. Någon gång gjorde jag ett geografiprov med blindkarta, säger Carina Byström och ler.

”Jag älskade det direkt”

Numera är lillasyster Marie jurist, medan Carina gick nästan raka vägen till läraryrket. För säkerhets skull testade hon att arbeta som vikarie innan hon sökte till lärarhögskolan.

– Då kände jag direkt att det är det här jag vill göra. Jag älskade det!

Det är undervisningen som lockar och efter drygt 30 år i yrket har den kvar sin magi.

– När man är med en grupp och känner i ögonblicket att nu händer det något, nu lärde vi oss – det är bara wow! Själva undervisningsögonblicket ger så mycket energi.

Hon beskriver sig själv som den berättande läraren. Samtidigt måste eleverna få utrymme att vara aktiva muntligt.

– Jag kan bli lite provocerad när en lärare skriver i ett omdöme att ”du måste vara mer aktiv muntligt”. Det är läraren som måste skapa situationer där eleverna är aktiva!

Minilektioner om satsdelar

Större delen av dagens lektion går till elevernas arbete. Efter en kort genomgång är det dags för dem att arbeta i mindre grupper. Varje grupp ska hålla i en minilektion om en satsdel i slutet av lektionen.

– De ska äga lektionen och deras röster ska bli hörda. Innan vi gör sådana här redovisningar har vi gjort övningar så att alla vågar tala. Den här klassen gillar att berätta för varandra, förklarar Carina Byström.

De har haft tre lektioner om satsdelar. Under varje lektion har elever fått komma fram och göra satsanalyser på tavlan.

– De har stått framme vid tavlan allihop och då har det nästan varit slagsmål om vem som ska få gå fram.

Grammatikmomentet kommer att avslutas med ett prov, men för Carina Byström är den språkliga medvetenheten viktigare.

– Vi ska kunna prata språkligt när de skriver texter.

Tjej med självmordstankar

Det syns att Carina Byström älskar att undervisa. I blicken, leendet, omsorgen om att innehållet ska komma alla till del. Hon berättar om ett litteraturarbete som hon brukar göra i årskurs 9.

– Först läser eleverna Inger Edelfeldts novell ”Gravitation”. Den handlar om en tjej med självmordstankar. Gravitationen är dragningskraften mot döden, men den slutar med att hon fortsätter leva.

Som avslutning får varje elev välja ut tio meningar ur novellen och skriva ner dem, utan att behöva motivera varför. Därefter läser Carina Byström Hamlets monolog (ur pjäsen av Shakespeare) högt för klassen och de får samma uppgift: att ta ut tio meningar.

– Sedan placerar jag dem i grupper så att de har 60 meningar tillsammans och av dem ska de skriva en text. Ofta blir det en dialog mellan Hamlet och tjejen i ”Gravitation”.

Till sist ska eleverna framföra dialogerna på ett gestaltande sätt.

– Det blir en form av textanalys efter att de har läst två litterära texter från två epoker. Det är ett sådant arbete som man kan få magin i. De blir plötsligt sugna på Shakespeare!

Söderberg ur nytt perspektiv

En annan uppgift hon alltid ger årskurs 9 är att skriva om Hjalmar Söderbergs novell ”Pälsen” ur hustruns perspektiv.

– Eleverna går i gång på det och jag har byggt upp en bedömningsbank med många elevexempel. Det är en uppgift som hjälper eleverna att utvecklas i novellskrivandet.

Det börjar bli dags för minilektionerna. Carina Byström går runt och kollar att alla är redo. Hon är tydlig och har ett lugn som smittar. Alla vet vad de ska göra – och gör det. I motiveringen till Årets lärare nämns bland annat ledarskapet i klassrummet.

– Jag är inte den auktoritära ledaren. När de kommer in i mitt klassrum vet de att de ska lämna mobilen och att det blir en genomgång. De ser ganska snart att det här är min arena. Men jag hoppas att de märker att jag tycker att det är roligt och tar dem på allvar också.

Carina Byström sätter sig i en bänk och eleverna håller i sina minilektioner. Mestadels kan hon bara luta sig tillbaka medan eleverna förklarar en satsdel åt gången och analyserar egna exempelmeningar. En grupp skriver: ”Nyheterna gjorde ett reportage om våldet i Södertälje.” En annan grupp: ”Carina köper en present åt Casper.”

Alla vet vad predikat är

Att vissa elever har haft det svårt märks knappt. Någon blir osäker, men genast är en klasskamrat där och ser till att det blir rätt. Carina Byström hummar, nickar och ler genom redovisningar av predikat och subjekt. För varje grupp läggs ännu en satsdel till och satsanalyserna blir mer och mer omfattande. Kunskap växer och befästs.

När lektionen är över har alla hunnit redovisa, och ingen elev torde kunna lämna rummet utan att veta exakt vad predikat och subjekt är.

Carina Byström trivs i sitt klassrum, men resten av dagen innehåller andra uppgifter. Det är dokumentation, journalister från lokaltidningen som vill skriva om henne och sjuor som testar gränser i korridoren.

Jo, visst kan drömyrket även vara tungt. Då gäller det att hitta annat som ger ork.

– Jag tycker om att vandra i fjällen och älskar Abisko. Jag har gått uppför Kebnekaise. Där är det tyst. Helt tyst.