En lärare hjälper en elev vid ett bord med fyra elever.
Hur var det nu med bas och djup på ett rätblock? Tobias Mogren, lärare på Ålstensskolan, hjälper Charlie Hillin i klass 6B på Abrahamsbergsskolan och hennes kamrater i Matteklubben. Foto: Ulrica Zwenger

Klurigare matte på populära klubben

”Doris, Abrahamsberg? Guido, Södra Ängby? Lara, Smedslättsskolan?” I den funkistypiska ljushallen på Södra Ängby skola samlas elever från kommunala skolor i Bromma för matteklubb. Lärarna som leder klubben ropar upp och snart går tre åldersindelade grupper till olika klassrum med var sin pedagog.

Sidans innehåll i korthet:

  • På Södra Ängby skola får särskilt matematikintresserade elever möjlighet att träffas några gånger per termin.
  • Matteklubben startade 2019 och är ett samarbete mellan de kommunala skolorna i Bromma.
  • Alla elever i årskurs 4–8 kan söka och klubben är populär – det är kö till de 60 platserna.
  • Genom Matteklubben upptäcker eleverna att det finns mycket mer inom matematiken än vad de vanliga lektionerna kan ge.
  • Även lärarna utvecklas av klubben och går därifrån uppfyllda av elevernas entusiasm och fascination för matte.

– I dag ska vi jobba med något som heter algebra. Vet någon vad det är? Louise Lövholm, som är förstelärare i matematik och även undervisar i NO och teknik på Norra Ängby skola, tittar ut över eleverna. 

– X, y, z, föreslår Tiam Pooraziz längst fram. 

– Och varför just x, y, z och inte m eller a? 

– De bokstäverna står för något annat, föreslår Emma Li. 

– Just det! 

Louise Lövholm delar ut häften och snart diskuteras balansmetod, ekvationer och värde livligt. Många händer åker upp i luften när hon ställer frågor. 

Kö för att komma in

Matteklubben är ett samarbete mellan de kommunala skolorna i Bromma och startade 2019 eftersom alla elever inte fick den utmaning de behövde under klassrumsmatten. Alla elever i årskurs 4–8 kan söka. Under höstterminen fanns elever från tio skolor representerade. Klubben är populär, det är kö för att komma in. 

Petra Jonhammar, lärare i matematik, NO, teknik och svenska på Södra Ängby skola, och utvecklingslärare i NO, ser Matteklubben som en ögonöppnare för eleverna. 

– De kan se att de inte är färdiglärda. Här får de som tycker att de kan allting på lektionerna en utmaning – ”Jaha, det finns mer! Det finns saker som är kluriga, som jag måste tänka till lite om och som jag kanske måste fråga om.” Det finns mer att längta och söka efter. 

Matteklubben är också ett sätt att ta hand om mattetalanger. 

– I Sverige är vi jätteduktiga på att ta hand om fotbollstalanger i akademilag, men varför kan man inte få vara duktig i skolan? Det är de här eleverna som ska bli framtidens entreprenörer, låt dem vara duktiga och sluta med jante, säger Tobias Mogren, lärare i matematik, NO och teknik på Ålstensskolan, som var med och startade Matteklubben. 

En lärare skriver på en whiteboardtavla. En elev tittar på.
Läraren Louise Lövholm på Norra Ängby skola löser sista uppgiften tillsammans med Tove Danielsson Lindström i klass 4B på Södra Ängby skola. Foto: Ulrica Zwenger

 

Högre nivå än vanligt

Han tycker att mycket av dagens undervisning handlar om att alla elever ska nå ett E. 

– Det är ju inte fel, vi måste så klart arbeta för att eleverna ska bli godkända, men om den enda måttstocken är hur många procent som blir godkända kanske vi inte spänner bågen för dem som har chansen att komma längre. 

I Matteklubben ligger undervisningen på en högre nivå än den eleverna är vana vid. Det sker inte heller någon bedömning. 

– Vi tar inte in och rättar någonting och det gör kanske att eleverna vågar lite mer. De gissar och chansar mycket, är mer delaktiga, pratar och resonerar mer, berättar Louise Lövholm.

I Petra Jonhammars klassrum några dörrar bort jobbar eleverna koncentrerat. Hon berättar att det brukar vara knäpptyst när de räknar själva. Theodore Fagerström, klass 5B på Ålstensskolan, håller med. 

– Här är det mycket tystare och alla gillar matte. Det är bättre arbetsro och mer rätt ”level” på matten. 

Han gillar Matteklubben. 

Behöver inte svara

– Det är så lätt i skolan ibland, men här får man utmana sig själv. Det blir mer spännande. Det är tråkigt om det blir för lätt.

För att avdramatisera ämnet är det viktigt att visa eleverna att de har användning av matten i vardagen. Att inte avkräva eleverna svar är ett annat sätt. 

– I stället kan vi bara lyfta en fråga och låta eleverna jobba tillsammans. Ibland blir det knas och tokigt, och då gör vi ingen stor sak av det. Det måste få vara okej att göra fel. Det är egentligen bara i prov- och bedömningssituationer som eleverna måste ge ett svar, säger Tobias Mogren som håller till en trappa ner med de äldsta eleverna. På tavlan har han ritat ett rätblock. 

– Jag vill veta bas och djup. Först tänker ni själva, därefter parvis och sedan diskuterar vi i helgrupp. 

Även här flyger begreppen genom luften, som roten ur, och kan en sträcka vara negativ? Nej, är alla överens om.

”Uppfylld av deras entusiasm”

Uppgiften avslutas med en klassiker – tummen upp om eleverna förstått helt och hållet, åt sidan om det varit lite knepigt och ner om det varit svårt.

– Jag ser flest tummen upp! säger Tobias Mogren och ser nöjd ut. 

Även pedagogerna utvecklas av klubben, av mötet med eleverna, men också av samarbetet dem emellan. Dessutom har den vanliga undervisningen blivit mycket roligare, berättar Louise Lövholm.

– Jag återanvänder idéer härifrån. Och även om det tar tid att planera och förbereda, så går jag härifrån glad och uppfylld av elevernas entusiasm och fascination för matte, den som jag själv också har. 

Pernilla Rönnlid

Skribent

Originalpublicering i LÄRA 1/2026