Hon vill koppla lärandet till livet

Halva klass 8C på Rödabergsskolan i Vasastan har NO-laboration och vid tavlan står Preeti Gahlawat, lärare i NO och teknik. 

– I dag ska vi förstå hur kemi påverkar vårt vardagsliv. Vad var det vi lärde oss i går?

– Om alkaner, alltså metanol, alkohol och sådant, säger en pojke. 

Preeti Gahlawat håller upp en modell av en molekyl och frågar vad det är. Efter några gissningar kommer en flicka på att det är metan. Klassen får se en ny molekyl, en ensam väteatom byts mot en OH-grupp och vips har det blivit …

– Etanol! säger en pojke. 

– Ja. Etanol finns i handsprit som vi desinficerar oss med, säger Preeti Gahlawat. 

Sedan byter hon ut ännu en atom och förvandlar modellen till en glykolmolekyl. Det är vad dagens laboration ska handla om. Frågan är: fryser allt?

Nyfiken stämning

Medan eleverna läser instruktionerna till dagens labb högt pekar Preeti Gahlawat ut var allt finns: bägare, provrör, termometer, krossad is, koksalt och glykol. Stämningen i klassrummet är nyfiken och lite avvaktande när eleverna sätter i gång. 

– Det här är farligt. Ska jag göra det över diskhon? frågar en pojke och sneglar mot läraren innan han häller över den blåa vätskan i sitt eget provrör.

Preeti Gahlawat är född och uppvuxen i Indien, där hon gick i skolan i en förort till Delhi. Redan som barn tyckte hon om att undervisa sina två yngre bröder. Så småningom tog hon en kandidatexamen i naturvetenskap vid Kurukshetra university och därefter en master i psykologi. 

– Efter det läste jag ett år till för att bli lärare och fick sedan jobb på en högstadieskola i Indien. 

I klassrummet fanns cirka 50 elever, även på laborationerna. De flesta lärare undervisade utifrån läroböcker, men det har aldrig varit Preeti Gahlawats grej.

– Jag jobbade mycket ”hands on” och det tog mycket tid att hitta allt material. 

"Då kände jag mig ensam”

Efter två år som lärare i Indien flyttade hon till Sverige, eftersom maken hade fått arbete på Ericsson. 

– Då var jag 23 år och kände mig ensam. Språket var jättesvårt och vi kände ingen. Jag var bara hemma hela dagarna. 

Hon sökte jobb som lärare, men utan framgång. Så småningom kunde hon hoppa in som vikarie på en förskola och började plugga på kvällstid.

– Till sist läste jag en ULV-utbildning för utländska lärare där jag även hade praktik. 

Under sin VFU slogs hon av att klasserna var mindre än i Indien – och att eleverna pratade mer.

– Jag undrade hur de lärde sig när de pratade hela tiden. Men sedan förstod jag att alla vågade prata och ställa frågor. Det är ett bättre lärande. I Indien var det bara läraren som pratade. 

Precis när Preeti Gahlawat fick sin svenska lärarlegitimation erbjöds maken ett nytt uppdrag. Den här gången gick flyttlasset till Japan. Familjen hade vid det laget utökats med två barn. 

– I Japan gick jag till barnens skola och sa att jag var lärare och ville jobba. Först fick jag vikariera och sedan blev jag lärare, berättar Preeti Gahlawat.

Alla ämnen integrerades

I två år arbetade hon på en internationell skola i Yokohama där undervisningsspråket var engelska. 

– Jag lärde mig väldigt mycket. Det var där jag började jobba med en holistisk approach, alltså att blanda in andra ämnen så att eleverna kan koppla kunskaperna till sina liv. 

På den japanska skolan skedde undervisningen utifrån projekt där alla ämnen integrerades och eleverna arbetade mycket praktiskt. Det fanns en öppenhet och generositet i kollegiet, som bestod av lärare från olika delar av världen. 

– Mina kolleger i Japan var väldigt professionella. Alla var där för att hjälpa varandra och alla var intresserade av varandras idéer. 

Efter två år i Japan flyttade familjen tillbaka till Sverige. Sedan dess har Preeti Gahlawat arbetat som lärare på några olika skolor med undervisning på engelska. Till Rödabergsskolan kom hon 2018 och har fram till det här läsåret undervisat de engelskspråkiga klasserna. Men nu ska de fasas ut och för första gången har hon lektioner på svenska, vilket är krävande. 

– Jag känner mig inte nöjd när jag kommer hem och har undervisat på svenska. Jag kan undervisa bättre och ge fler exempel på engelska. Men jag gillar utmaningar, säger hon. 

Kollegan Johanna Nordström som också undervisar i NO är ett viktigt bollplank. 

– Vi utbyter erfarenheter och funderar på vad vi kan göra bättre nästa gång. Det är bättre för eleverna att vi är två som kan bolla idéer. 

Ska undersöka brännbarhet

Preeti Gahlawat söker även efter beröringspunkter med andra ämnen. 

– Jag pratar hela tiden med mina kolleger om undervisning och frågar vad de gör i klassrummet. Sedan tänker jag: hur kan jag koppla det till mitt ämne? I textilslöjden jobbar de med olika naturliga fibrer, som linne eller ull. De är byggda av molekyler som vi kan prata om när vi läser organisk kemi. 

Hon berättar om en planerad labb i samarbete med textilslöjdsläraren Katarina Björkman. Eleverna ska få undersöka bland annat vattentålighet och brännbarhet hos några olika slags tyger, för att kunna göra medvetna val om hållbara textilier i vardagen. 

– Vi talar om hållbarhet hela tiden. Eleverna kommer att se effekten av det i sina liv, så vi måste börja tidigt. 

Men först ska dagens labb genomföras. Eleverna stoppar ner sina termometrar i ett rör med krossad is. Sedan rör de ner koksalt och ser hur temperaturen sjunker. 

– Hur är det ens möjligt? undrar någon. 

– Preeti, vi har minus 20 grader! ropar en flicka från andra sidan klassrummet. 

”Jag har donerat pengarna”

Att Preeti Gahlawat tycker om sitt jobb är uppenbart. Hon går runt i klassrummet med ett stort leende, småpratar och uppmuntrar eleverna att låta observationer leda till nya frågor. 

– Utforska det, du har allt här framför dig! This is science. This is how we answer questions. 

I våras belönades Preeti Gahlawat av Kungliga Vetenskapsakademien. I motiveringen till Ingvar Lindqvist-priset nämns bland annat att eleverna får en chans att utvecklas ”inom ämnet men även som människor”. 

– Det var en stor överraskning. Jag kunde inte andas när de ringde!

Tillsammans med de tre andra pristagarna tog hon emot priset vid en ceremoni i Stadshuset. Priset består av en summa pengar till skolan och en summa pengar till pristagarna. 

– Jag har donerat pengarna för att tre flickor i Indien ska få utbildning, berättar Preeti Gahlawat. 

Hon vill även att eleverna på Rödabergsskolan ska få en internationell utblick och driver flera Erasmusprojekt, bland annat ett där elever från olika länder besöker varandra och går i skolan. 

– Våra elever har åkt till Spanien, Tyskland och Island och snart ska ytterligare fem elever och två lärare åka till Slovakien. Nästa år kommer 25 elever från dessa länder att bo här och leva som tonåringar i Sverige i en vecka.