”Galet roligt med idrott i skolan”

En lätt klapp på axeln får den tillfälligt bortkomna eleven att hamna i takt igen. Idrottsläraren Patrik Mårdh står mitt i idrottssalen och dirigerar åtta dansande elever i årskurs 3 som läser idrottsspecialisering på Östra Reals gymnasium. 

– Härligt! Kom ihåg att det är personen till vänster som ska snurra. Nu ska vi testa med musik. 

Tempot är högt och eleverna koncentrerade. Snart väntar ett hårt konditions- och styrkepass, men först dansen ”American promenade”. Fyra steg framåt, fyra steg bakåt, inåt, utåt och snurr. Sedan ska alla byta partner. Patrik Mårdh gör samma steg som eleverna och ropar oavbrutet ut beröm, pepp och instruktioner. Hans röst tränger genom musikdunk, skratt och dunsar av danssteg. 

– Underbart, härligt, ge varandra en applåd. Det var magiskt! 

Att Patrik Mårdh älskar sitt arbete är uppenbart. I höstas utsågs han till Årets gymnasielärare i Stockholms stad. 

Utfallssteg med viktväst

– Jag har jobbat i 18 år och känner att jag fortfarande har energi. Det är galet roligt och jag längtar till nästa lektion. Det finns få saker som ger så mycket energi som en bra idrottslektion.

Oavsett vilken attityd eleverna själva har med sig in i idrottssalen ska de mötas av glädje. Patrik Mårdh ser till att småprata med eleverna under lektionerna, särskilt de som inte gillar ämnet. 

– Det syns nästan när de kliver in i idrottssalen. Då gäller det att bygga en relation, fråga vad som hände på idrotten i högstadiet och vad de skulle vilja göra här. Då vinner man över dem sakta men säkert. För vissa tar det en vecka, för andra en termin. 

I dag ska eleverna arbeta med pulshöjande övningar på nio olika stationer, från plinthopp och utfallssteg med viktväst till omvända situps och benböj. Patrik Mårdh visar hur man ska göra på alla stationer. Han flyger över plintarna, men förväntar sig inte att alla elever ska välja samma sätt. 

– Jag brukar gå igenom tre olika sätt att ta sig över plinten. Alla sätt är bra sätt. Man ska aldrig känna att man måste prestera på topp för att det ska vara okej. 

Thea Eidhagen går i klass SA23B och berättar att idrott inte var något favoritämne i grundskolan. Ändå valde hon idrottsspecialisering i årskurs 3. 

– Jag ville få in mer rörelse i vardagen och komma bort från skolbänken. Här känner man sig alltid peppad. Jag tror inte att det finns någon människa som tror så mycket på en som Patrik. 

”Tungt i teoretiska ämnen”

Adam Hatem i NA23B uppskattar också undervisningen. 

– Något som utmärker en bra idrottslärare är att man inte blir utpekad om man gör fel. När jag gjorde fel i grundskolan ropade läraren ”Adam, du gör helt fel!”. Patrik gör det diskret så att man kan förbättra tekniken. 

Rörelse har alltid varit en stor del av Patrik Mårdhs liv. Uppväxten på Östermalm med tre äldre syskon var fylld av cykelturer, vandringar och ett oräkneligt antal timmar sportande. Bandy på gräsmattan på landet, höjdhopp när det var friidrotts-VM och tennis mot laduväggen där bröderna låtsades vara Stefan Edberg och Mats Wilander. 

– Många fina minnen har rörelsen i fokus. Mina föräldrar älskade friluftsliv och vi var alltid ute mycket. Jag har inga minnen av att vi har suttit och tittat på film tillsammans. 

Som elev på Gärdesskolan var han tillbakadragen och fick kämpa en hel del. 

– Jag fick inget gratis. Skolan krävde mycket energi av mig och jag tyckte att det var tungt att bli bedömd i de teoretiska ämnena. Då växte kärleken till idrotten. 

På mellanstadiet började han på Kungliga Svenska balettskolan. Balettdrömmen var dock inte hans egen, utan tillhörde mamma och storasyster. 

– De kanske såg att jag hade talang för fysisk aktivitet. 

Springer till Gävle efter skolan

Det brev drygt tre år med balett, men tennisen upptog en allt större del av livet. Till sist behövde han välja. 

– För mig var det självklart att välja tennis, och mamma gick med på det. Men det var en rolig tid på balettskolan och vi var med på uppsättningar på Operan. Mamma satt på första parkett på varje föreställning, hur stolt som helst. 

Numera är det löpningen som lockar mest. Patrik Mårdh är hängiven ultralöpare och har även ställt upp i en cykeltävling genom Marockos öken. 

– Och nästa fredag ska jag springa härifrån skolan till Gävle för att titta på en hockeymatch! säger han glatt. 

Med pannlampa och ryggsäck kommer han att springa rakt in i mörkret på grusvägar och skogsstigar. Från arbetsdagens slut till matchstart på lördagen har han 23 timmar. 

– Jag behöver hålla en fart på sex minuter per kilometer för att hinna duscha och byta om när jag kommer till Gävle. 

Många lektionsplaneringar har skapats under långa löppass. 

– Jag tänker på undervisning nonstop. När jag har en lektion har jag visualiserat den i förväg och redan ”varit med om” det som eleverna gör. Jag försöker tänka att jag själv skulle vilja delta. Om man inte skulle vilja vara elev på sin egen lektion måste man tänka om. 

Aldrig löptränat tidigare

Numera är många av eleverna också smittade av löpglädje i ett projekt som Patrik Mårdh dragit i gång på fritiden. 

– För tre år sedan fick jag en idé. Tänk vad kul det skulle vara att springa maraton med en hel klass. När jag frågade sa nästan alla ja och genom mina kontakter kunde jag ordna startplatser. Det blev 25 elever som sprang tillsammans. 

Nu är maratonsatsningen inne på tredje året och 94 elever siktar på Stockholm Marathon 2026. Träningspassen börjar med tre till fem kilometer i lugnt tempo, för att så småningom bli drygt 30 kilometer. De flesta har aldrig löptränat tidigare. 

– När jag skriver till dem att vi ses klockan åtta på söndag, då tänker man att det inte är många tonåringar som väljer det. Men så står det 40 stycken redo för löpning. Det gör att jag får energi till mitt jobb! 

Men i dag är det tisdag och de åtta eleverna arbetar målmedvetet på sina stationer. Spända vadmuskler, upplyfta kettlebells och svisch över plintar – tills musiken tystnar för 30 sekunders vila. (En kettlebell ser ut som en kanonkula med handtag och finns i olika vikter.) 

– Nu börjar vi hitta pulsen och värmen i kroppen. Vi gör oss redo. Tio, nio, åtta …

Efter några omgångar sjunker tempot något, men knäböjen förblir djupa och hoppen höga. En elev söker sin lärares blick för bekräftelse. 

– Bra jobbat, strålande, härligt! 

Fick brev från sin mentor

I motiveringen till utmärkelsen Årets gymnasielärare 2025 nämns att Patrik Mårdh ”har fokus på sina elevers hälsa och självkänsla”, och han vet vad en lärares uppmuntran kan betyda. Ett år efter att han slutade högstadiet kom ett brev från mentorn Camilla Crona. 

– Hon hade verkligen sett mig och mina styrkor. Genom det brevet blev jag stärkt. Att få den här utmärkelsen känns lite som den klappen på axeln som Camilla Crona gav mig efter nian. En bekräftelse på att jag gör ett bra jobb. 

Eleverna är helt slutkörda efter uppvärmning, dans och två varv på stationerna. Ändå avslutas den 75 minuter långa lektionen med poängjakt i par. 

– Först till 65 poäng vinner, säger Patrik Mårdh och drar i gång musiken.