”Eleverna lyser upp med Betty”

När Casey Harnebäck i årskurs 6 kommer till hundrummet på Årstaskolan blir både skolhunden Betty och hundförare Victoria Gutenbrant från Hundens hus märkbart glada.

– Jag tror inte jag hade gått till skolan alls det senaste året om jag inte hade fått träffa Betty och Victoria. Det har absolut hjälpt mig jättemycket, säger Casey och kryper upp i soffan och börjar klappa Betty. 

Ulrika Nylander är specialpedagog och ansvarig för arbetet med skolhundsteamen. 

– Möte med en skolhund är en del av elevhälsans insatser för att främja skolnärvaro, utveckla social interaktion eller ge elever en lugn stund fri från intryck, säger hon. 

Årstaskolan startade projektet med skolhundar för över tio år sedan, ett stöd som erbjuds till elever i årskurs F–6. Skolan samarbetar med två hundteam från Hundens hus. De veckor då hundteamen är på skolan ges 16 elever möjlighet till en hundtid, som motsvarar en lektion. 
 
– Vissa elever, där skolvardagen fungerar väldigt dåligt, erbjuds dubbla tider i veckan. Man måste även ta hänsyn till att hundarna ska orka och må bra, säger Ulrika Nylander. 

Klasslärarna ansöker om hundtid

Hon betonar att elevhälsan gör en noggrann prioritering utifrån ansökningar från klasslärarna om att få hundtid beviljad för en elev. Beslutet fattas sedan i nära samverkan med vårdnadshavarna. 

– Vi har framför allt använt oss av skolhundarna som stöd till elever med hög frånvaro. Där ser vi särskilt positiva resultat. När eleverna vet att de ska få träffa hunden ökar motivationen att komma till skolan. Vi har också testat att hämta elever och gå till skolan tillsammans med hundteamet, även det med positiva resultat, berättar Ulrika Nylander. 

Elevhälsan använder sig även av en skolhund för elever som behöver extra stöd i vissa ämnen, som läsning eller matematik. Även för elever som haft svårt med övergångar, exempelvis från helgen till skolveckan, har det varit ett bra stöd. 

Ulrika Nylander pekar på att placeringen av hundrummet i utkanten av skolgården med en egen ingång är en stor fördel. 

– Hunden behöver inte röra sig bland andra elever på skolgården, vilket minskar risken att hundrädda eller allergiska elever kommer i kontakt med hundarna. 

Nära samarbete med hundförarna

I hundrummet vittnar de många målningarna och breven på väggarna om att eleverna trivs här. I rummet finns också gott om lekmaterial för hundarna och pedagogiskt lärmaterial för olika ämnen. 

– Här kan vi få en liten glimt av hur eleven mår och känner sig i mötet med skolhunden. Förutom det har elevhälsan regelbundna samtal med eleven, klassläraren och hundföraren som en del i åtgärdsprogrammen, säger Ulrika Nylander. 

– Det handlar ju inte bara om att en elev ska få en paus i undervisningen, utan stunden med hunden ska även bidra till en positiv utveckling för eleven. Därför har vi ett nära samarbete med hundförarna. 

Men nu har Betty piggnat till lite och vill leka. Casey Harnebäck är snabbt på fötterna och visar glatt hur Betty kan snurra och göra high-five.

– Ibland leker vi olika lekar, där jag styr Betty till olika tricks. Ibland kan jag sitta och måla eller läsa lite och bara ha Betty nära. Jag blir glad och lugn och släpper andra tankar när jag är här. Här kan jag också prata om allt, säger hon. 

– De dagar jag vet att jag ska träffa Betty och Victoria är det lättare att gå till skolan. Det sitter också i länge efter att jag träffat dem. 

”Lugnande effekt när vi klappar”

Betty visar tydligt att det är dags att få komma ut en stund. Casey sätter vant på kopplet och tillsammans med Victoria Gutenbrant tar de en promenad. 

– Vetenskapligt vet vi att när vi klappar djur utsöndras oxytocin, ett hormon som har en lugnande effekt i kroppen, och det märks tydligt. Eleverna som kommer hit lyser upp. Här får de, oavsett vilket behov av stöd de har, känna sig omtyckta, lite extra lugn och ro och möjlighet att ladda om. En hund dömer eller recenserar inte, säger Victoria Gutenbrant. 

Casey säger bestämt att det har betytt hur mycket som helst för henne att få komma och träffa Betty och Victoria regelbundet. 

– Nu känns det lite sorgligt att inte få fortsätta gå här, men jag kommer att hälsa på ofta, säger Casey lite gladare och klappar Betty några extra gånger, sätter på sig de stora hörlurarna och vinkar hej då.