Dramatisk förbättring på fyra år

”En dålig dag” är rubriken på texten som eleverna i klass 3B på Hjulsta grundskola ska läsa. Läraren Beanka Öner inleder med att fråga vad som är en dålig dag för dem. 

– När man är ledsen.
– Man mår inte bra.
– När det händer en olycka. 

Förberedelserna är grundliga innan klassen läser texten högt tillsammans. Därefter läser eleverna igen i mindre grupper för att markera svåra ord. Orden eländigt, bortrest, klirrande och försov blir gula. Under lektionen tränger eleverna allt längre in i texten och när Beanka Öner lämnar dem vidare till mellanstadiet vet hon att de är på god väg i sin läsning.

– Om vi vill att eleverna ska lyckas i nian måste vi börja så tidigt som möjligt, säger hon.

Omfattande stöd i tre år

År 2020 var läget ett annat. Då blev bara drygt hälften av eleverna i årskurs 9 på Hjulsta grundskola behöriga till ett yrkesprogram, jämfört med närmare 90 procent i Stockholms stad som helhet. Sedan dess har resultaten förbättrats drastiskt och numera ligger skolans resultat i nivå med resten av staden. Så vad har hänt? 

En del av förklaringen är att skolan valdes ut att delta i Kommunal samverkan för bästa skola (KSBS), ett omfattande stöd som ges under tre år till skolor med varaktigt låga kunskapsresultat. Förebilden är Skolverkets satsning Samverkan för bästa skola, där flera Stockholmsskolor deltog med goda resultat. Utbildningsförvaltningen beslutade att göra samma sak på egen hand och hittills har ett tiotal skolor genomgått hela processen. 

Lars Wallinder, chef för utbildningsförvaltningens FoU-enhet, förklarar att utvecklingsarbetet bygger på ett nära samarbete mellan lärare, skolledare, grundskolechef och de olika stödfunktionerna inom förvaltningen.

– Ofta jobbar man med kompetensutveckling av lärare, men många gånger måste man också ge stöd till skolledningen i olika frågor. Det är helt avgörande om lärarna ska kunna göra sitt jobb, säger han.

Grundlig kunskapsanalys 

På Hjulsta grundskola har utvecklingsarbetet letts av processtödjarna Anna Arkéus George och Pernilla Tostgård som framför allt har arbetat med skolledningen och skolans organisation. Första steget var en grundlig nulägesanalys av kunskapsresultaten, först på skolnivå och senare i ämnesgrupper. All undervisande personal deltog. 

Efter analysen gjordes olika insatser. Bland annat organiserades lärarna i ämnesgrupper som omfattade hela skolgången, från förskoleklass till årskurs 9, med fast mötestid. Enligt Jessica Berggren, lärare i engelska och franska samt lektor, ledde det till bättre sammanhållning och ett gemensamt ansvar för undervisningen. 

– Mycket handlar om att diskutera det som eleverna inte lär sig. Vad behöver vi ändra i undervisningen för att eleverna ska lära sig mer? För att ha en bra undervisning på högstadiet måste man förstå hur man jobbar på lågstadiet och vice versa. 

Läsningen har varit prioriterad. På låg- och mellanstadiet finns numera läsgrupper två gånger i veckan, då alla elever får riktad läsundervisning i små grupper. 

– Några elever behöver öva på att avkoda medan andra jobbar med läsförståelse. Specialpedagogen arbetar med elever som är nyanlända eller har särskilda behov, förklarar Beanka Öner. 

”Vi gör saker tillsammans”

En annan riktad insats handlade om språkutvecklande arbetssätt på fritis. 

– Den typen av insats kan professionalisera personalgruppen. Den fångade också elevernas lärande, vilket bidrog till samverkan med lärare, säger Anna Arkéus George. 

Jessica Berggren tycker att undervisningen tar en större plats i samtalen på skolan numera, både i formella och informella sammanhang. 

– Det är en skola där vi gör saker tillsammans. Undervisningen tillhör alla. Eleverna trivs och får en bra utbildning här. 

Tillsammans med skolledningen ansvarar Jessica Berggren för undervisningsutvecklingen på skolan. 

– Vi utvärderar vårt arbete kontinuerligt och justerar delmål och aktiviteter där det behövs. Under den här terminen har förstelärarna och jag gjort runt 30 observationer av undervisningen. Sedan analyserar vi det i relation till skolans övergripande mål. 

Veckovisa avstämningar

Analyserna är generella, men vid behov kan de fördjupas i en klass eller årskurs. 

– För två år sedan såg vi till exempel att eleverna inte riktigt lyckades med laborationerna i NO. Då pratade lärarna ihop sig om vad som behövde göras och redan året därpå lyckades eleverna bättre, säger Jessica Berggren. 

Meriem Boukris är förstelärare i matematik och NO och har arbetat på Hjulsta grundskola i tre år. Matematik var ett av de ämnen som hade allra minst andel elever med godkänt betyg för fem år sedan, men de senaste åren har resultaten i årskurs 9 legat på en stadigt hög nivå. 

– Men det finns inget hemligt recept. Vi har tidig kartläggning för att upptäcka elevernas svårigheter, väl fungerande specialundervisning och gemensamma planeringar med mycket tid för varje arbetsområde. 

Varje vecka stämmer matematiklärarna av att eleverna hänger med, annars kan något moment behöva repeteras eller stödinsatser sättas in. Elever som riskerar att inte nå målen erbjuds lovskola på höst-, sport-, påsk- och sommarlovet. Språket har också en given plats i matematikundervisningen. 

”Det är så här vi ska jobba”

– Jag har förändrat min undervisning och stannar upp mer för att prata om matematiska begrepp, men också analysera texter. Vi utmanar dem med textuppgifter så att eleverna är vana vid att läsa matematiska texter, säger Meriem Boukris. 

Utvecklingsarbetet har dessutom skapat en stabilitet i organisationen under en period då skolan genomgått flera rektorsbyten. Nuvarande rektor Sofia Montgomery har arbetat på Hjulsta grundskola i fem år (till en början som biträdande rektor för lågstadiet, mellanstadiet och fritis). 

– Med KSBS skapade vi en utvecklingsorganisation som ligger fast. Vi ska inte hålla på och ändra hela tiden, utan det är så här vi ska jobba. Skolan är föränderlig ändå, men vi håller i strukturen och kan länka in det nya i den, säger hon.