Att arbeta med antisemitism och förintelsen i klassrummet
Erica Vallström brinner för sitt jobb och för att föra vidare sina kunskaper om antisemitism och förintelsen. På sina lektioner tar hon avstamp i hur allt började och väcker historieintresset hos sina elever.
Resultatet av att arbeta med antisemitism och förintelsen
Jag ser att mina elever fått ett intresse för historia, jag ser det i blicken, att de ställer frågor och deltar aktivt. Deras historiska kunskaper ökar och de lär sig att antisemitism inte är nytt, att det har gamla rötter och att det blossar upp igen.
Ju mer man läser desto bättre blir man på att läsa och mina elever blir just det, de blir bättre på att ta sig igenom texter. De blir bättre på att skriva och reflektera i sina skrivuppgifter.
Eleverna blir bättre på att diskutera, uttrycka sig, lyssna på varandra och visa respekt för varandra.
För vem?
Det här upplägget passar från ungefär årskurs 6 och upp till gymnasiet. Det viktiga är att du som lärare har djupa kunskaper om förintelsen och antisemitism.
Så gick det till
När jag undervisar om antisemitism och förintelsen i skolan brukar jag ta avstamp i antisemitismens kronologi. Antisemitismen kom inte med förintelsen på 30-talet utan det började redan år 79 efter Kristus när judarna kördes ut från Israel. Vi går igenom hela kronologin efter det och sedan brukar vi jobba utifrån en bok, till exempel Hédi Frieds bok ”Skärvor av ett liv” eller ”Anne Franks dagbok”.
Vi börjar med att titta på bokomslaget och prata om vad vi ser. Jag ställer frågor:
- Vilka är det här?
- Vad ser ni på bilden?
- Hur ser de ut?
Sedan läser vi boken högt tillsammans. Jag tvingar ingen, jag har elever med läs- och skrivsvårigheter, men alla brukar läsa och vi pratar tillsammans om svåra ord.
Utifrån det vi läser tittar vi på kartor. När vi läser Anne Frank tittar vi på Europas karta, var Anne Frank bodde, att hon flydde till Holland och sedan blev deporterad, hur gick den resan till? Vi tittar på fotografier för att få det levandegjort.
Vi tittar också på filmer och Youtube-klipp, till exempel från när nazisterna tömde gettot i Krakow. Det blir mer verkligt då, att det här verkligen har hänt och jag märker att mina elever tar till sig det.
EPA-modellen
Jag jobbar jättemycket med post-it-lappar utifrån EPA-modellen:
- Enskilt
- Par
- Alla
När vi har läst några sidor eller några kapitel i boken tar vi en paus och jag ställer då frågor om det vi läst. Om vi till exempel läser Anne Franks dagbok skriver jag Anne Frank på tavlan och frågar: Vad vet ni om Anne Frank?
Jag visar bokomslaget och sedan får alla svara på frågan enskilt på post-it-lappar. Jag uppmuntrar alltid mina elever att skriva något, det spelar inte någon roll om de stavar fel utan det viktiga är att de deltar.
Sedan får alla sätta sig med en kompis och jämföra vad de skrivit på sina lappar och se om de kommer på något mer tillsammans. I sista steget får alla gå fram och sätta upp sina lappar på tavlan och sedan diskuterar vi vad som står. Alla lappar är anonyma, något som är viktigt för att alla ska delta.
Projektet avslutas med att alla elever får skriva en dagbok, då tittar vi på hur till exempel Anne Frank gjorde, hur hon började sin dagbok och vad hon kallade den. I dagboken får de skriva om en dag i sitt liv eller hitta på en dag i sitt liv.
Framöver kommer jag eventuellt att lyfta in bildämnet i projektet också, genom att göra ett bokomslag till dagboken. Det kan till exempel vara i form av ett självporträtt.
Anne Frank-boken är bra, för det har hänt. Judarna dog och det var hemskt.