Två rektorer i porträttbild.

Så klarar grundskolan coronakrisen

När fler i personalgruppen inte kan vara i skolans lokaler måste man göra anpassningar. Undervisningen ska bibehålla samma kvalitet som tidigare. Därför har fjärrundervisning blivit ett alternativ som visat sig fungera.

Biträdande rektor Anna Karlsson på Rålambshovsskolan berättar att efter sportlovet började personal och elever vara hemma.

- Hur skulle vi kunna skapa ämnesmässig kvalitet, när en tredjedel av personalen var borta? Hur skulle eleverna som var hemma kunna följa undervisningen utan att arbetsbördan blev för stor?

Fjärrundervisning utifrån forskning

Lösningen blev att ställa om till fjärrundervisning precis som gymnasiet gjort, men samtidigt ha skolan öppen och bemannad. Enligt forskning blir delaktigheten bättre med fjärrundervisning, till skillnad från distansundervisning.

Forskningsbaserat stöd för att hantera onlineutbildning, webbplatsen Skola hemma

Fjärrundervisning är

  • att lektioner sänds i realtid
  • att eleverna kan interagera med läraren i exempelvis en chatt.

I distansundervisning skickas uppgifter ut till eleverna. De löser dem på egen hand för att sedan skicka tillbaka dem till läraren. De får då själva ansvara för planeringen när uppgifterna ska göras.

- Yngre barn behöver ha kontakten, se läraren och höra lärarens röst, säger Anna.

Anna Karlsson, läraren Sofia Sik Book och specialpedagogen Malin Kallio Svenblad planerade tillsammans. Malin var själv lite krasslig och jobbade hemifrån. Då kunde hon passa på att fokusera på klurig schemalogistik samt fjärrundervisning ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Vilken är den bästa strukturen och hur gör man undervisningen så tillgänglig och lätt att följa som möjligt?

Utvecklingssamtal via Teams

Efter sportlovet var oron för covid-19 stor. Utvecklingssamtalen genomfördes istället via Teams. Eleverna fick antingen sitta hemma tillsammans med sin förälder eller vara på plats i skolan. Men för att minska antal personer som rörde sig i skolan fick alla vårdnadshavare hålla sig borta från skolans lokaler.

Det blev en digital kick off. Alla lärare lärde sig arbeta med digitala möten.

- Vi hade tur som precis beställt Chrome books till eleverna. Omställningen hade inte varit möjligt om vi inte haft en dator till varje elev, säger Anna. Jag upplever också att datorerna inte behöver lika mycket hårdvarusupport som andra datorer.

Chromebook är en bärbar dator som används mot molntjänster på internet. Det behövs därför inte installeras program på den.

Förändringar i schema

Friska elever är fortfarande välkomna till skolan. Schemat lagts om, så att exempelvis alla sjuor har matte samtidigt. På så sätt kan en lärare sända ut lektionen som alla kan se samtidigt. Ytterligare en lärare bemannar chatten i Teams och upp till tre hjälper till i klassrummet där de elever som är kvar i skolan befinner sig. Det ungefär hundra elever per årskurs som kommer till skolan av totalt 600 elever i årskurs 7–9.

Nytt sätt att undervisa

Korridorerna ekar tomma. Dörrarna till klassrummen står öppna där det fåtal elever som är i skolan är med på den lektion som också fjärrsänds. En korridor har avdelats till varje årskurs och en korridoransvarig lärare ser till att alla klassrum är bemannade med personal och arbetslagets lärare. I ett klassrum tipsar en lärare om hur man lyssnar på den senaste produktionen från P3 serie framför sin videoinspelning, när vi går förbi.

Anna och Malin visar hur de gjort ett schema över samtliga klasser på en whiteboard. Olikfärgade magneter markerar om varje enskild lektion har en instruktion och länk till videokonferensen, så att de snabbt ser om något saknas. Planeringen finns även i Teams men whiteboarden ger en enklare och snabbare överblick.

Problem i början

Första veckan var lite av en berg-och dalbana. Det flöt inte på till hundra procent och lärarna stötte på både digitala och sociala problem. En del elever skrev till exempel olämpliga saker i chatten. Då gällde det att plocka fram kreativiteten och hitta egna lösningar. 

Susanne Eklund, kurator på Rålambshovsskolan, berättar att barnen umgås privat via Snapchat och skriver till varandra på ett språk vi normalt inte använder oss av. Det är inte ett fysiskt språk man använder i korridorerna. Nu skapades en brygga från det privata till skolan.

- Vad skriver man inte i en chatt som alla kan se? Det behöver man träna med yngre barn. Vad säger man, vad säger man inte? Konsekvenstänk helt enkelt, berättar Susanne.

- Eleverna var först inte medvetna om att vi ser allt. Men i och med det har vi kunnat prata med barnen eller vårdnadshavarna på en gång om hur man uttrycker sig, fyller Anna i. Det är bra att vuxna är närvarande där barn chattar. Då kan man gå in direkt och säga: “Nu såg jag det där du skrev. Så uttrycker man sig inte.” Varje enskilt ärende har följts upp fotats av för dokumentation.

Testar möjligheter och gränser

Eleverna gjorde saker personalen inte hade koll på i början. De lyckades till exempel bjuda in andra elever som inte gick på skolan i chatten.

- Det är ju i och för sig härligt att se att de är kreativa, säger Susanne och skrattar.

Experimenterandet har framförallt gällt de yngre eleverna. I årskurs åtta och nio tyckte en del, under första dagen, att det var kul att de kunde stänga av ljudet på läraren. Men sen insåg de att de inte kunde larva sig. Det här är ju skolan nu och det är ingen lek.

Men efter första veckan har allt bara blivit bättre berättar Anna.

- Nu finns ett lugn. Lärarna känner att de kan göra saker med kvalitet och hinner utvärdera. Men den sociala distanseringen är jobbig. Lärarna vill helst av allt ha eleverna runt sig. Det är till stor del därför man vill jobba som lärare. Eleverna saknar också sina sociala interaktioner.

- Det är fascinerande att se hur anpassningsbara vi är, flikar Susanne in. Att se att det är sådan närvaro på den digitala undervisningen. Och att barnen jobbar på och gör det de ska. Det är häftigt att se.

Samsyn i kollegiet

- Det har hänt något i kollegiet. Vi har fått en samsyn och alla lektioner ser likadana ut. Man kan inte vara en ensamspelare i den här situationen, säger Anna.

Vad säger vårdnadshavarna?

- Vi fick feedback när det hände saker i chattarna. Men nu hör vi nästan bara positivt. Det har varit bra för att utveckla och förändra också.

En digital resa

Som med så mycket annat finns det både för- och nackdelar med fjärrundervisning. Arbetslagsledare Sofia Sik Book vittnar om att eleverna har blivit mer digitala och fått studiero. De hinner lära känna varandra på ett annat sätt. De som har de lite svårt med det sociala i ett klassrum kan också ha en fördel. Elever med behov av tydlig struktur och som lätt blir störda av yttre faktorer har presterat bättre.

- Men det är svårt att följa upp de som har det svårt i ett vanligt klassrum, säger Sofia. Hur ska vi organisera oss ännu bättre för de som har det svårt?

Susanne Eklund berättar att även hennes arbete som kurator blivit mer digitalt.

- När det inte är lika många elever i skolan har det blivit en del samtal med elever via Teams. Men det har inte varit samma tillströmning som det brukar vara så här års, då vanliga spörsmål brukar handla om övergång från grundskola till gymnasium, förändring, prestation och krav.

Videosamtalen i Teams blir dock inte lika levande som ett vanligt samtal.

- Jag gillar att “ritprata” och använda min whiteboard. Då kan jag prata mer målande. Nu blir det lite mer av avstämningar. Hur är det hemma? Hur går skolarbetet? Hur ser den sociala situationen ut? Det blir helt enkelt inte lika djupa samtal via det digitala.

Susanne säger att det underlättar att hon har träffat eleverna innan. Det hade varit svårt att inleda digitalt eftersom ett samtal är så relationsbundet.

Susanne trodde att det skulle bli ett större oro med existentiella frågor och oro för nära och kära men så har det inte blivit. Frågorna är ungefär desamma. Hon spekulerar i om de frågorna kanske kommer senare när barnen fått mer perspektiv.

- Det svåraste är att inte ha barnen här och inte se de i interaktion med varandra. Den dagliga kontakten gör att jag lätt kan känna av hur eleverna mår. Det är så tomt.

Svårast för de som har de svårt

Susanne Eklund har jobbat mer med eleverna som har olika svårigheter pedagogiskt. En del har haft svårt med övergången till den digitala undervisningen. Då har hon behövt jobba med motivation för att få dem att komma till skolan eftersom det är bättre för de eleverna att vara på plats.

- Det är många klick och instruktioner för att veta vad man ska göra och vilka dokument man ska klicka på.

Stolthet och vi-känsla

Anna pratar om vi-känslan som skapats bland lärare och elever i och med den ökade digitala kompetensen.

- Vi ställdes inför ett svårt problem och vi löste det tillsammans. Vi är glada och stolta över det vi har gjort.

En insikt är också att möten inte alltid behöver vara fysiska. Här tror Anna att man kan skapa mer tid för rätt saker. Utvecklingssamtal och möten med vårdnadshavare kanske kan tas digitalt även i framtiden. Det spar tid och kan vara lättare för de som har svårt att komma loss från jobbet. Även lärare kan ha nytta av detta då de lättare kan vara med på konferenser.

Hur har ni löst de praktiskt estetiska ämnena?

På idrotten gör eleverna träningspass. De får spela in sina pass och skickar in till sin lärare. Bild och slöjd har slagits ihop och eleverna jobbar med design och materialkunskap. I hemkunskapen jobbar de med ekonomi.

Förutom en viss oro för att elever som startat praktiska moment inte ska hinna slutföra dem finns ingen oro för att ämnena inte ska hinnas med.

- Målet är att så många som möjligt kan tillgodogöra sig undervisningen. Skolan följer upp elevernas närvaro och inlämnade uppgifter och planerar för insatser som lovskola om det skulle behövas, säger Anna.

Pedagog Stockholm