Marie Nilsson och Malin Behrenfeldt på Södermalmsskolan i sitt klassrum.

Anpassningar gynnar alla

Det som är nödvändigt för en del är bra för alla. Arbetssättet med generella anpassningar för alla elever har visat sig framgångsrikt både för lärare och elever.

Sidans innehåll i korthet:

  • Alla elever jobbar med samma uppgift, samtidigt.
  • Uppgifterna är gjorda för att passa svagare som starkare elever
  • Perioder för träning på ett moment följs av perioder för bedömning
  • Stödstrukturer finns alltid tillhands i klassrummet eller på bloggen eller på bänkarna
  • Eleverna utvärderar sitt eget arbete och den feedback de får av lärare eller klasskamrat.
  • Allt material förvaras i klassrummet.
  • Eleverna har inte läxor, allt arbete sker på lektionen.

För att höja elevernas resultat och förbättra arbetsmiljön förändrade Marie Nilsson och Malin Behrenfeldt på Södermalmsskolan sin undervisning. 

De har ett lektionsupplägg där allt arbete sker i klassrummet där eleverna har tillgång till olika stöd. Alla elever jobbar med samma uppgift, samtidigt. Uppgifterna är gjorda för att passa svagare som starkare elever och alla ska kunna känna att det blir en lagom utmaning. Dessutom är den fysiska lärmiljön anpassad efter elevernas behov.

Färre elever halkar efter eftersom de nu har koll på vad eleverna gör under lektionerna, även de som annars inte brukar få så mycket gjort.
De ger inga läxor.

– Eleverna får effektiv arbetstid. De individuella anpassningar som tidigare gjordes är numera en del av strukturen som gagnar alla elever. Eleverna vet vad som förväntas av dem och det är inte svårt att arbeta individanpassat när alla är med. Stödstrukturer och positiva elevexempel hjälper till och eleverna inspireras av varandra, säger Marie Nilsson och Malin Behrenfeldt instämmer.

Vinsten med tillgänglig struktur av stöd

I klassrummet finns lådor med elevernas arbetsmappar, pärmar med elevexempel och på väggarna har de satt upp engelska ord med flera synonymer.

– Vi har arbetat med stödstrukturer och ser vinsten av att använda dem. Till exempel om de ska skriva en text på engelska får de tydliga exempel av mig om hur de kan börja en text. Eller så kan de titta på andra elevexempel som vi samlat i pärmar, säger Marie som undervisar i idrott och engelska.

– När man ser hur eleverna använder stödstrukturerna och sitter och bläddrar i sina mappar blir det en bekräftelse på att det underlättar skolarbetet, säger Malin Behrenfeldt, lärare i svenska och engelska.

Eleverna har också blivit bättre på att använda matriser och hur de ska arbeta vidare med feedback.

Anpassningar ”in absurdum”

Det började när kraven på extraanpassningar och individualisering av undervisningen höll på att bli dem övermäktiga.

– Vi kände att det kanske inte alltid hjälpte eleverna i slutändan, att det kostade mer än vad det smakade. Vi tänkte att det finns gränser för vad som kan eller ska anpassas och vad som alla elever istället borde träna på.

Under ett läsår dokumenterade alla lärare på skolan de extra anpassningar som gjordes. Det belyste vilka enorma behov som skolan försökte tillmötesgå.

– Anpassningar gjordes in absurdum, säger Marie och Malin nickar instämmande.

– Det fanns till exempel klasser där flera elever skulle ha individuella genomgångar efter den gemensamma, ha egna läromedel, elever som skulle sitta långt fram eller långt bak. Och därutöver alla stressade elever som arbetade alldeles för mycket.

- Vi befann oss i en situation då vi jagade eleverna med inlämningsuppgifter. Eftersom det i våra ämnen handlar om att producera texter gällde det att först få igång processen och sedan få in uppgifterna.

Bättre att jobba hemma?

Ett annat stort problem var att många elever ville arbeta hemma med skrivuppgifterna i lugn och ro, men där varken Marie eller Malin kunde ge stöd och återkoppling.

– De bedyrade att ”jag jobbar bättre hemma” så lät vi dem göra det. Det var duktiga, studiemotiverade elever som hade höga krav på sig själv.

Men hemarbetet gav utrymme till feltolkningar och merarbete för Malin och Marie.

– De kunde till exempel missuppfatta vad uppgiften gick ut på, vilken typ av text de skulle använda eller hur lång texten skulle vara. Eleverna såg heller inte sig själva som en del av processen, i en lektion som var planerad och genomtänkt av läraren.

Eget ansvar eller curling?

Marie och Malin stod inför en elevgrupp som behövde extra anpassningar och elever som behövde ”stressas ner”.

– Vi började spåna. Jag kände mig trygg med Malin. Vi har samma syn på inlärning och dessutom delade vi klassrum och klasser, säger Marie.

De började diskutera olika anpassningar som de gjorde för att underlätta elevernas arbete. Marie hade besökt en skola i England där de förvarade elevernas arbetsmaterial i olika lådor i klassrummet. 

– Nu kan de istället ha fokus på att komma i tid till lektionen och ta ansvar för att jobba med vad som förväntas av dem på lektionen. Att vi förvarar arbetsmaterialet åt eleverna underlättar arbetet både för oss och eleverna. Det är dessutom enklare för oss att arbeta formativt, säger Marie.

– Jag upplever det som att eleverna numera tar ansvar för att vara en del av själva processen. De är medvetna om studietekniken och vi har dukat fram material och stödstrukturer som de använder sig av, säger Malin.

Lärmiljö för ett elevaktivt arbetssätt

Samtidigt som arbetssättet på lektionerna förändrades såg de över lärmiljön i klassrummet. Möbleringen gjordes utifrån ett elevaktivt arbetssätt.

De skapade några grupper om fyra för de som ville arbeta i grupp, parplatser för de som ville sitta med en kompis och enskilda platser för de som ville sitta avskärmat för att kunna arbeta mer fokuserat. Därefter satte de ihop ett formulär med en karta över klassrummets elevplatser där eleverna fick rangordna tre och motivera varför de ville sitta just där..

– Vi prioriterade elevernas önskan om lugn och ro. Men lugn och ro kan betyda olika beroende på vem som svarar. Den här möbleringen möter olika elevers behov av lugn och ro. Någon blir lugn av att sitta med en kamrat eller i grupp och andra enskilt.

Utvärdering och elevernas reflektioner

Att involvera eleverna i arbetsmiljön visade sig vara en mycket engagerande och lyckad uppgift.

  • "Jag satt i en fyrgrupp sist. Då gick det inte så bra för mig för jag märkte att jag pratade för mycket. Det är nog bättre för mig att sitta ensam.”
  • ”Jag vill helst sitta vid fönstret för nu har blommorna slagit ut på träden och då kan jag titta ut och finna lugn och ro och inspiration.”
  • ”Jag har aldrig skrivit så mycket under en lektion”

– De var duktiga på att utvärdera sin placering och vilka kompisar de ville eller inte ville hänga med. Även de som generellt hade svårt med arbetsron förstod att de inte skulle sitta längst bak i en fyrgrupp. Men det var bättre att de själva kom fram till det än att vi sa det till dem.

Den första utvärderingen gjordes efter en halv termin och det såg inte alls bra ut. Eleverna förstod inte riktigt upplägget och fortsatte att smyga ut arbetsböckerna för att jobba hemma. Men Malin och Marie gav inte upp. Vid nästa utvärdering kunde de konstatera att kunskapsresultaten hade blivit bättre. Det hade fått en helt annan arbetsro i klassen och eleverna såg en klar fördel med arbetssättet.

En annan vinst är ett elever som tidigare gått ifrån för att få särskild anpassad undervisning kan numera delta i den vanliga undervisningen, vilket stärkt klassen.

Marie och Malin har delat med sig i kollegiet om sitt arbetssätt, möblering och mappsystem. Fler kollegor har anammat arbetsmetoden med stödstrukturer.

Marie Nilsson fick Stockholms stads utmärkelse Årets lärare 2017 för sitt arbete med elevhälsan.