Språkutveckling som gör skillnad

Vikväggen mellan de två klassrummen är öppen och drygt 40 elever sitter vid sina bänkar. Mobilerna är parkerade och bara mummel hörs. Ulrica Ambrosius ställer sig i mitten, berättar kort vad som ska ske och börjar undervisa. Hon är lågmäld, behöver ingen skärpa i rösten. Skärpan finns i undervisningen, i ett fokus som hon delar med eleverna.

Hon håller upp boken ”Min hemliga tvilling” av Kerstin Lundberg Hahn. Eleverna tar fram sina egna böcker.

– Slå upp sidan 43, säger Ulrica Ambrosius och inväntar tystnaden.

Det är tisdag och äntligen dags för högläsning av ett nytt kapitel.

”Det är fortfarande roligt”

Arbetet med litteraturen var en del av motiveringen när hon som en av två lärare tilldelades Berättarministeriets pris Pennsvärdet 2021. Priset delas ut till lärare som ”genom sin undervisning stärker sina elevers språkutveckling, kreativitet och kritiska förmåga” i socioekonomiskt utsatta områden. Ulrica Ambrosius har arbetat på Oxhagsskolan i Akalla sedan 2014, dessförinnan på Enbacksskolan i Tensta och som förskollärare.

– Jag blir snart 60 år och tycker fortfarande att det är roligt. Att faktiskt göra skillnad. Det är inte många yrken där man kan känna det varje dag, men det kan man som lärare.

När skrapljud och mummel klingar av börjar Ulrica Ambrosius läsa. Boken handlar om Leia som hittat en robot i källaren, en robot som ser exakt ut som hon själv. Den trygga lärarrösten är berättaren, men blir även nyhetsuppläsaren som talar om en kallfront och farfar som muttrar om väckarklockan, sitt onda knä och om att ”krypa till kojs”.

– Vad menar han med det?

– Att han ska lägga sig, svarar en flicka snabbt.

Högläsningens gemensamma rum

Läsningen fortsätter. Det rasslar när alla vänder blad samtidigt. En armbåge glider mot ett bänklock, ett finger virar en hårlock, men allas blickar är fästa vid samma ord i boken. Rad för rad, sida efter sida. Det är högläsningens gemensamma rum. En röst som läser, en klass som lyssnar. Men här sker mer än lyssnande. Eleverna vet att de måste hänga med, för de ska snart få kliva ut ur texten och tillbaka in i den. Då gäller det att vara hemmastadd.

Efter tio sidors koncentrerad läsning är kapitlet slut. Några elever räcker omedelbart upp handen.

– Jag har hittat en stark mening på sidan 48!

Att välja ut starka meningar är ett återkommande inslag. Flera elever läser upp meningar ur boken. Ulrica Ambrosius hjälper dem att resonera om varför meningarna är starka. Vilka slags känslor rymmer de? Vari ligger spänningen? Hur känns det när blodet fryser till is? Till sist väljs en mening ut. Medan hon skriver den på tavlan tar klassen upp sina skrivböcker och skriver av.

Populärt med ”sitting drama”

– Först sidhänvisar vi. Och hur gör vi när vi skriver av boken?

– Citattecken!

– Och punkt, slut citat, säger Ulrica Ambrosius och ber om en motivering till varför meningen är stark.

En elev svarar blixtsnabbt:

– Leia blev rädd för att farfar hade vaknat och skulle avslöja henne.

Det har blivit dags för ”sitting drama”, en annan återkommande aktivitet som är populär bland elever.

– Nu behöver vi en Leia och en farfar! säger Ulrica Ambrosius.

Strax har två elever klivit fram för att gå in i rollerna som bokens huvudpersoner. Resten av klassen får ställa frågor till dem. På så vis sammanfattas kapitlet. Samtidigt kan eleverna utforska textens värld, undersöka sådant man är nyfiken på själv. En elev räcker upp handen och vill fråga farfar något.

– Varför ville du så mycket att Leia skulle komma ner och kolla på nyheterna?

– Jag kände mig ensam och ville ha sällskap.

Fler frågor, nya svar. Eleverna sköter det mesta och Ulrica Ambrosius kan stå tillbaka.

Mottagliga på mellanstadiet

Hon minns inte exakt hur hon fick upp ögonen för sitting drama, men hon har jobbat med övningen länge tillsammans med kollegan Maggie Enqvist. De har följts åt från utbildningen, via olika skolor och arbetar nu i samma arbetslag. När de kom till Oxhagsskolan blev en av de första punkterna på dagordningen att skaffa klassuppsättningar, som saknades helt. Numera är skåpen fyllda med bra böcker, och deras arbetssätt har spridit sig på skolan. Sitting drama används i alla klasser på mellanstadiet.

– Det är ett jättebra sätt att testa deras förståelse. Eleverna är ganska bundna av det vi har läst och använder också språket från boken, ett språk som de kanske inte använder ute på skolgården, säger Ulrica Ambrosius.

Mellanstadiet är en tid då eleverna är mottagliga. I skolan växer kunskaperna, men även värderingar och den egna identiteten. Hon undervisar i både svenska och SO, vilket ger många möjligheter att knyta an till aktuella samhällsfrågor. Den senaste tiden har det handlat mycket om pandemin, om konspirationsteorier och vaccinationsmotstånd.

– Jag vill ingjuta en känsla i mina elever att de duger som de är och att de kan, med emfas. Ingen ska kunna sätta sig på dem. De ska bli starka samhällsmedborgare.

Ulrica Ambrosius tänker tillbaka på de gånger det har varit skjutningar i stadsdelen. Skolan ligger precis på gränsen till Husby, där de flesta elever bor. Hennes röst får en förnyad kraft.

– Jag vill att de ska förstå att det är de som är Husby, inte kriminaliteten. Det handlar om att identifiera sig med varandra och området.

”Tiktok eller polisen?”

Samtidigt finns kriminaliteten och våldet där, ibland alldeles utanför fönstret. Hon berättar om en elev som var ensam hemma med en yngre syster när det smällde utanför. Mamman var i centrum, där alla butiker stängdes direkt. Ytterligare ett syskon var ute på ett annat ärende.

Ulrica Ambrosius redovisar sakligt detalj efter detalj. Eleven som ser allt, samtidigt som mamma gråter i telefonen.

– Sådant får vi hantera i skolan. Vi hade flera elever som såg en skjutning i våras. Det hände när de var på väg hem från skolan. Det är vi lärare som möter dem dagen efter.

Hon försöker stå emot den resignation som hon ibland möter. Det ska inte vara så här. I Husby bor vanliga barn med vanliga föräldrar. Ändå har hon varit med om flera ”dagen efter”.

– Då lägger man allt annat åt sidan. Eleverna har ett behov av att få prata och ställa frågor. Det är också ett tillfälle att jobba med källkritik. Vem kan man lita på – Tiktok eller polisen?

”Vi möter skräcken”

På skolan finns även kurator och elevhälsoteam när det behövs. Men mordet på artisten Einár i oktober gjorde Ulrica Ambrosius fundersam över samhällets prioriteringar.

– Det var lika tragiskt som alla andra skjutningar, men då var morgonsofforna fyllda av psykologer som skulle ge tips till föräldrar vars barn hade förlorat sin idol. Var finns de resurserna till barn som upplever det här? Det är trauman vi talar om.

Ulrica Ambrosius kan berätta om fler tillfällen. Ett syskon som gömmer sig av rädsla. En elev som kommer hem och upptäcker att porten är full av poliser i skottsäkra västar.

– Det är svårt, jättesvårt. Vi möter skräck från barnen som har upplevt det. Föräldrarna påverkas också, de blir försiktiga och låter inte barnen leka ute eller följer med till och från skolan.

Efter årskurs 6 börjar eleverna på andra skolor, ofta i närområdet. Det är inte ovanligt att de senare kommer tillbaka på besök.

– För tre veckor sedan kom några elever jag inte hade sett sedan sexan och nu gick de i nian.

En av dem kom ihåg alla böcker de hade läst i mellanstadiet.

– Han blev förvånad och frågade hur han kunde komma ihåg det, när han glömt så mycket annat.

Ulrica Ambrosius ler vid minnet, och upprepar sitt svar till eleven:

– För att ni förstod, och då blir det roligt. För att vi läste tillsammans.

Samarbete med Nationalmuseum

Hon har själv alltid varit en bokslukare men läser numera mest böcker som hon tänker arbeta med i skolan. Vissa titlar återkommer ständigt och har vuxit långt utanför bokens pärmar. Ett mångårigt samarbete med Nationalmuseum började exempelvis med Finn Zetterholms bok ”Lydias hemlighet”.

– Det är en fantastisk bok och min absoluta favorit. Det går att göra så mycket med den! Den handlar om en flicka som sätter handen mot en tavla på Nationalmuseum, Rembrandts ”Kökspigan”, och försvinner till 1600-talets Amsterdam.

Det som startade som ett Skapande skola-projekt har lett till flera samarbeten med museet, även under perioden då det var stängt för renovering.

– Samarbetet med Nationalmuseum har betytt jättemycket och när det öppnade igen var vi inbjudna. Vi var först in och det var jättehäftigt. Eleverna hade längtat efter att åka till Nationalmuseum, efter att vi hade läst boken i femman.