Två barn sitter i fåtöljer med var sin bok i knät.

Språkprojekt med genrepedagogik

I ett språkprojekt med genrepedagogiskt tankesätt har förskollärarna Louise Mehdipoor och Alma Tuco lyckats med vad de hoppades uppnå, en språklig medvetenhet hos barnen. Under ett års tid har de på förskolan Norrgården i Rinkeby utvecklat ett genrepedagogiskt arbetssätt utifrån en välkänd saga.

Sidans innehåll i korthet:

  • Skillnad mellan genrepedagogik i förskola och skola
  • Stärk språket och lärandet ökar
  • Språkaktiviteter till vardags

Texten i sin helhet:

– I och med att vi arbetat med genrer på ett vis som varit begripligt för barnen har de förberetts för att kunna ta till sig olika typer av texter i skolan, säger Louise. Vilket ämne vi än valt att arbeta med har det också blivit språkutvecklande i och med att barnen fått lära sig nya ämnesord. Rent språkligt har vi också sett en jätteexplosion hos barnen. De har fått ett större ordförråd och deras meningar har blivit längre och mer avancerade, berättar hon.
– En annan vinst är att det blev lätt att styra inriktningen så att vi fick med allt som läroplanen kräver inom ett och samma projekt. Till exempel skapande verksamhet, naturvetenskap och matematik.
Hon talar även om att föräldrar sagt på utvecklingssamtalen att deras barn blivit mer intresserade av saker som de inte varit förut. Till exempel att skriva sina namn och att sitta hemma och rita.
– Vi har också märkt av en glädje och en stolthet i barngruppen över allt de gjort under året. Bara nu efter pjäsen sa en av föräldrarna att hennes barn sagt: ”Jaa mamma nu har jag gjort allt det här. Nu är jag redo att börja skolan”, säger Louise.

Genrepedagogiskt tankesätt i förskolan

På egen hand har Louise fördjupat sig i pedagogiken, främst med hjälp av Britt Johanssons och Anniqa Sandell Rings bok ”Låt språket bära – genrepedagogik i praktiken.” Hon har också deltagit i en serie seminarier i genrepedagogik som letts av enheten för forskning och utveckling.
– Det finns inget skrivet om hur man kan arbeta med genrepedagogik på förskolan. Det har varit en lång process. Innan man börjar arbeta med barnen på ett sätt som är begripligt för dem måste ju pedagogiken landa i en själv, säger hon.
Kristina Ansaldo, utvecklingslärare på enheten för forskning och utveckling, har tidigare handlett pedagoger i genrepedagogik. Kristina säger:
– Louise och hennes kollega var bland de första att lyfta in genretankarna i förskolan och de gjorde på det här sättet som är ett bra exempel på hur man är mer explicit i arbetet med barnens språkutveckling. Genrepedagogik är en språklig undervisningsmodell framarbetad i skolundervisningen för att undervisa elever i hur texter är uppbyggda och hur man skriver för olika syften. Det innebär att pedagogiken måste anpassas för att fungera i en muntlig textmiljö som det är i förskolan.
– När man arbetar med barn i förskolan är det en anpassning för förskolläraren att muntligt förbereda barnen i att känna igen, se likheter och skillnader och vilka ordval som görs i texter, beroende på syfte och sammanhang.

Språkutvecklande aktiviteter med förskolebarn

Efter ett besök på Elsa Beskows sagovärld och en dramatisering av ”Putte i blåbärsskogen” bestämde Louise och hennes kollega Alma Tuco att just den sagan blev temat för projektet.
– Det är viktigt att man arbetar med förförståelsen när man vet att berättelsen innehåller nya saker för barnen. ”Putte i blåbärsskogen” publicerades 1901 och innehåller flera ålderdomliga ord som vi insåg skulle vara svåra att förstå för barnen. Vi plockade därför ut de orden och satte in dem i andra sammanhang och diskuterade sedan betydelsen alla tillsammans.

En övning i rim

Elsa Beskows berättelse är skriven på rim. Men alla barn förstod inte hur man kunde höra att orden rimmade. Därför tog de fram ett blädderblockspapper och bad barnen säga ett rim som de sedan skrev ner.
– Det ser ju lika ut på slutet konstaterade några av barnen och så drog vi streck vid ordens slut för att det skulle bli ännu tydligare och det gjorde att även de barn som inte hörde att orden rimmade såg det, talar Louise om.

En övning i berättelsestruktur

Innan de läste boken pratade de också om hur strukturen för en berättelse brukar vara.
– Vi delade in ett papper i tre delar och visade att det finns en början, en mitt och ett slut. Därefter ställde vi frågor till barnen om hur berättelser brukar börja, vad som krävs för att det ska bli en berättelse och hur de brukar sluta, säger Louise.
– Barnen sa då att de brukar börja med ”Det var en gång”, ”De måste handla om något för att det ska bli en berättelse” och ”Det brukar inte gå bra för den som är dum”, fortsätter hon.
Barnen fick egna papper indelade i tre delar där de fick rita början, mitten och slutet på en saga som de själva hittade på. Därefter fick de berätta den för de andra barnen. Louise och Alma skrev ner deras berättelser.
Därefter läste de allt utom slutet i Putte i blåbärsskogen för barnen. Slutet fick de istället själva fundera ut, rita och berätta för de andra. Alma och Louise skrev ner deras berättelser och lärde dem samtidigt ord som ”först”, ”sedan”, ”efteråt” som är typiska språkdrag för den återberättande genren. Barnen uppmärksammades även på att när man återberättar något så gör man det i dåtidsform.

En övning i att instruera och argumentera

Det som blev mest uppskattat av barnen under året var när de fick arbeta med den instruerande och argumenterande genren.
– Först pratade vi med barnen om bakning och om vad man behöver när man bakar. Någon sa att man måste ha ett recept och så frågade vi var man hittar sådana. I en bok i köket sa någon annan. Vi tittade i en kokbok tillsammans och läste högt för att barnen skulle få en känsla för hur ett recept ser ut. Vi lärde också barnen olika begrepp som man behöver kunna när man bakar som ingrediens, deciliter, smula, smälta, vispa, gram, grader och ugn, säger hon.
Barnen ritade fritt på temat bakning och hittade på ett eget recept tillsammans som de döpte till Fantasikakan. Därefter fick halva barngruppen baka blåbärsmuffins och den andra halvan blåbärspaj. När barnen sedan smakat bakverken fick de träna sig i att argumentera: vilket bakverk var godast och varför?

Drama som avslutning

På väggen hänger en stor smartboard som visar framsidan till Elsa Beskows bilderbok ”Putte i blåbärsskogen” och bredvid smartboarden syns en stor skog som barnen målat. De har själva fått bestämma vad för kulisser som behövts till pjäsen och vad de ska ha för rekvisita.
Louise läser högt ur boken allt utom replikerna samtidigt som bilderbokssidorna skiftar på smartboarden och skapar en scen för barnens agerande. Barnen har själva fått hitta på vad deras rollkaraktärer ska säga i de olika scenerna. Efter att ha arbetat ett år med berättelsen på olika sätt kan barnen den utantill. Men de återger den på sitt eget vis med ord som är betydligt modernare än språket i boken.

Varför heter det genrepedagogik?

– Dagens samhälle ställer höga krav på litteracitet och dagens unga möter en värld där de måste kunna läsa och tänka kritiskt och kunna uttrycka sig i skrift i olika sammanhang, säger Kristina Ansaldo.
Kristina fortsätter:
– Genrepedagogiken har växt fram för att explicit lära elever att kunna känna igen, läsa och skriva texter i olika genrer eller texttyper. En genre har ett specifikt socialt syfte eller mål, till exempel att berätta och roa eller instruera om något.
– Beroende på syfte och mål har varje genre sin egen specifika struktur. Jämför man sagan och berättelsen med en instruktion ser man tydligt två olika strukturer. Varje genre har också ett antal språkliga särdrag som kan skilja sig mellan olika genrer. Dessa olika språkliga särdrag kan handla om hur och vilka ord som används för att driva handlingen framåt i en berättelse eller var man hittar verben i en instruktion.

Artikeln publicerades första gången 2019. Innehållet har redigerats.