Sex och samlevnad på ett nytt sätt

Säg sex och samlevnad och minnena från mellanstadiet kommer tillbaka: Ungdomsmottagaren som frågade pojkarna i klassen hur ofta de brukade onanera. Flickan som berättade att hon just fått sin första mens och sedan blev mobbad av killarna. Pojken som sprang ut på toaletten och tuggade i sig tvål när läraren läste en sexskildring högt – genom att kräkas ville han få stopp på läsningen.

Detta var i slutet av 1970-talet, men det är ingen tvekan om att det kunskapsområde som hösten 2022 byter namn till sexualitet, samtycke och relationer fortfarande är laddat. En undersökning gjord av Skolinspektionen visar att många lärare känner att de saknar tillräckliga kunskaper. Och frågan är, blir det lättare nu när läroplanerna ändras så att mer tonvikt läggs på jämställdhet och samtycke, och på pornografi och hedersnormer? Och när lärare i alla ämnen förväntas integrera kunskaperna i sin undervisning?

En som ägnar sig åt sådana frågor är Karin Gunnarsson, docent i pedagogik vid Stockholms universitet och inriktad på skolans sex- och samlevnadsundervisning. Sedan ett par år leder hon ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om grundskolans uppdrag när det gäller sexualitet och relationer. I samarbete med lärare utforskar hon och fyra kolleger ämnets roll i klassrummen. De har tillsammans också skrivit boken ”Sexualitet och relationer” som vänder sig till lärarstudenter och verksamma lärare.

Varifrån kommer ditt intresse för detta ämne?

– Från frågor om jämställdhet och genus. Jag är uppvuxen med två äldre bröder. Hela högstadiet blev jag kallad feminist, som ett skällsord. Och det var nog i nian som jag skrev ett arbete med rubriken ”EU – en kvinnofälla?”. När jag sedan började jobba som gymnasielärare i samhällskunskap och psykologi undervisade jag bland annat i livskunskap och utbildade mig till genuspedagog, innan jag började forska.

Vilka är de viktigaste förändringarna som lärare kommer att märka i höst när sexualitet, samtycke och relationer blir ett eget kunskapsområde?

– Det sker ett skifte från att främst ha varit en del av biologiundervisningen till att bli mer av ett övergripande värdegrundsuppdrag. Och det är mycket skarpare. I dag står det bara i läroplanen att rektor har ansvar för att eleverna får kunskap om trafik, om alkohol, narkotika och tobak och om sex och samlevnad. Men i den reviderade läroplanen finns det mycket längre skrivningar om sexualitet, samtycke och relationer. Och inte bara som rektors ansvar, utan det står att all personal i skolan har ansvar för att eleverna får de här kunskaperna. Intentionen är att detta ska in i alla ämnen. Så den som vill sätta fokus på dessa frågor kommer att ha stöd att göra det.

Många lärare tycker att det är svårt. Varför?

– Många brinner för det här och tycker att det är jätteviktigt, men samtidigt är ju kunskapsområdet inte klart definierat, så lärarna vet inte riktigt vad som förväntas av dem. Det blir slippery.

Halt? Svårgreppbart?

– Ja, det är lätt hänt att missa det man gör, till exempel i språkämnena där man kanske jobbar med vänskapsrelationer när man läser en skönlitterär text eller i SO där man jobbar med genus och jämställdhet på olika sätt. Eller i religion när man pratar om betydelsen av äktenskapet och olika riter. När vi forskare går igenom det tillsammans med lärare kan det visa sig att de gör ganska mycket, eftersom mycket i skolan kretsar kring relationer.

Men även efter ändringarna kan området vara svårt att greppa. Det finns ingen kurs- eller ämnesplan, ingen timplan och inga kunskapskrav. Blir det otydligt?

– Risken finns. Därför behöver lärare tillsammans undersöka hur de förstår området och vilka frågor som är angelägna att behandla i undervisningen.

Vilka bitar känns särskilt svåra för lärare?

– Normkritik kan vara svårt. Många lärare har läst om normkritisk pedagogik, men eftersom normer är det vi ser som självklart så kan det vara svårt att se vilka normer kring exempelvis tvåsamhet och heterosexualitet som genomsyrar just ens egen undervisning. Då blir det lätt att normer förstärks, till exempel runt vad en familj är eller vad ett samlag är.

Hur ska man göra då?

– Det handlar om att återkommande fråga sig vad man upprepar och synliggör i sin undervisning. Visa att fortplantning kan ske utan en man eller utan en kvinna. Det behövs äggceller och sädesceller, men sedan finns det många olika former av reproduktion. Vilka normer påverkar vad vi uppfattar som en familj?

– Det handlar också om att lärare har svårt att få tid för att hålla sig uppdaterade inom de här frågorna. Och dessutom har de svårt att hinna med dem i undervisningen.

Så hur ska den här undervisningen generellt bäst utformas för att detta ska få plats?

– Det gäller att arbeta ämnesövergripande och ta hjälp av kolleger i andra ämnen. Vi har sett i forskningen att vissa saker upprepas inom flera ämnen, i stället för att till exempel en lärare i SO bygger vidare på och fördjupar det som tagits upp i engelska eller naturkunskap. Mer små samarbeten över ämnena kan spara tid för lärarna och göra det roligare för eleverna.

– Sedan gäller det att fundera över elevdelaktighet: Hur kan jag jobba för att mina elevers tankar och frågor ska ta plats?

Och vad har du för svar?

– Det finns många sätt, men en klassiker är en anonym frågelåda.

Lappar i en burk eller digitalt?

– Det kan vara vilket som. Men man ska tänka på att det kan bli ganska många frågor. Om man har ungdomsmottagningen på besök i 40 minuter så hinner man inte med alla frågor – och då blir eleverna besvikna. Och läraren måste vara beredd på att det ibland är någon elev som utmanar gränser, så det är klokt att titta igenom frågorna och göra en sållning.

– Ett annat sätt att göra eleverna mer delaktiga är att variera mellan skriftliga uttryck, estetiska uttryck och att eleverna digitalt pratar in sina tankar och svar. Och mellan helklass och gruppdiskussioner.

Hur gör man en bra gruppindelning? Spontant kan man tänka tjejer för sig och killar för sig, men det är väl fel?

– Ja, en sådan indelning kan förstärka stereotyperna, såsom vem som är kåt, vem som får gråta och vem som gillar smink. Många killar känner sig inte hemma i killgruppen och samma sak med tjejerna, variationen inom grupperna är ju minst lika stor som mellan grupperna.

– Ibland kan det vara bra att variera grupperna så att eleverna får samarbeta med nya personer och ibland är det bra att eleverna får arbeta i samma grupper under en längre tid för att lära känna varandra. Det är svårt eller omöjligt att göra det optimalt, men lärare är bra på att hantera oförutsägbarhet.

Hur undviker man att de som är modigast och mest erfarna dominerar i klassrummet?

– Ett sätt är att ta ett steg bort från elevernas egna erfarenheter. Det finns en generell diskurs om att undervisningen ska bygga på elevernas erfarenheter för att bli relevant för dem, men då hamnar man i det där: Vem vågar berätta?

– Se en film i stället eller läs något skönlitterärt verk och prata utifrån karaktärerna. Hitta berättelser som väcker frågor och som man kan resonera kring: Hur borde den här personen ha gjort? Vad händer sedan?

– Man måste också fundera över vilka berättelser man väljer. Vad läste vi förra veckan och vad läser vi nu, för att skapa mångfald? Vem blir representerad i klassrummet, vem kan känna igen sig? Och så måste man ha en beredskap för vad som händer i gruppen. När jag arbetade som lärare visade jag filmen ”Boys don’t cry” för en trea på gymnasiet. Den handlar om en transperson och slutar med att hen blir ihjälslagen. Efteråt kände jag att nej, jag skulle inte ha visat den filmen. Det är viktigt att belysa frågor om transfobi men lika viktigt att förmedla tilltro till förändring.

Hur ska lärare hantera elever som känner starkt motstånd mot den här undervisningen?

– Det där är svårt och oförutsägbart, men det blir enklare att navigera i mindre grupper eller med två lärare i klassrummet. Man kan börja med att säga att det här är otroligt värdefull kunskap och försöka avdramatisera undervisningen – att odramatiskt berätta att det här är vad ni kommer att få lära er.

Hur hanterar man dynamiken utanför klassrummet? Sådant som har hänt innan och sådant som kanske sätts i gång av något i undervisningen?

– Om man till exempel pratar om samtycke så ska man veta att det kan finnas elever i klassen som har varit utsatta för sexuella övergrepp. Det är svårt. Och som lärare önskar man förstås särskilt mycket i sådana situationer att man inte måste rusa iväg till nästa klass. Då får man säga: ”Jag kan tänka mig att det här väcker känslor och funderingar. Tänk då på att vi har elevhälsan.”

Samtycke tar stor plats inom det nya kunskapsområdet. Varför?

– Det är förstås den nya lagen som har drivit på det. Och det är viktig lagstiftning som många unga inte känner till, det visar en utvärdering från Brottsförebyggande rådet (Brå).

Är det i samhällskunskapen det kommer in?

– Det skulle det kunna göra, som en del av området lag och rätt. Det finns till exempel en film, ”En kopp te”, som illustrerar lagen genom att göra en kopp te till en representation för sex – man kan inte tvinga ner te i halsen på någon. Sedan kanske inte filmen riktigt lyckas få fram hur svårt det kan vara att förmedla ett nej. Det finns gråzoner.

– Man kan också fråga sig: Ska undervisningen om samtycke ha det man kallar för ett risk- eller ett friskperspektiv? Är samtycke ett ord som bara säger att vi ska undvika sexuella övergrepp eller är det också något lustbetonat som signalerar att ”vi vill det här”? Undervisningen kan också omfatta samtal om hur och när en individ vet om den vill eller inte vill delta i en sexuell handling.

– Det är svårt för skolan att prata om sex ur ett lustperspektiv. Vi har knappt ens orden för det. Men balansen mellan risk- och friskperspektiv är viktig, och de nya formuleringarna i läroplanen kan förstås som ett ensidigt fokus på risker.

Blir det obalanserat?

– Ja, det tycker jag, men samtidigt kan jag förstå att politikerna vill agera utifrån olika samhällsproblem som de menar att skolan ska förebygga. Styrdokumenten är ju skrivna med det syftet.

I er bok tipsar ni om en film från UR, ”Sex på kartan”, som är mer fokuserad på lust än på risk. Hur funkar den?

– Den kommer ofta upp när vi samarbetar med skolor. Men som Sara Planting-Bergloo skriver i vår bok får man fundera över om det blir för intimt att titta på en sådan film i klassrummet. Man kanske ska titta antingen i grupp eller enskilt, kanske hemma. Och så måste läraren fråga sig: Vi ser filmen, men vad gör vi sedan?

– Det finns mycket metodmaterial för sex- och samlevnadsundervisning, men det finns inga universalmetoder. Det är lärarens profession som ska avgöra vad som kan funka bra i en viss klass eller ett visst sammanhang.

Det diskuteras ibland hur personlig en lärare ska vara i sex- och samlevnadsundervisningen. Måste man vara personlig?

– Att den kommer upp kan bero på en kunskapslucka. Många lärare uttrycker att de har gått fem år på lärarutbildningen men inte fått en sekund av detta. Och många känner att det finns för lite i läroböckerna. Då finns risken att man hamnar i att fråga sig hur man ska kunna berätta om det här.

Då går tanken: Okej, vad vet jag av egen erfarenhet?

– Ja, och det är kanske också därför det blir ganska värdeladdat. Men Skolverket har till exempel publicerat stödmaterial och en webbkurs om detta som är ganska omfattande.

Då är det upp till skolledarna att ge lärarna tid för det?

– Ja. Och vad gäller lärarutbildningen så finns ett examensmål sedan i höstas. Fortfarande är det visserligen väldigt lite som får plats och det ligger insprängt i olika kurser, men en person med lärarutbildning ska i framtiden ha med sig det här. Vi som jobbar med utbildningen har ansvar för det.

En förändring i styrdokumenten är att de påbjuder ett så kallat normmedvetet förhållningssätt. Vad är skillnaden mellan normmedvetenhet och normkritik?

– Normkritik är nog lite för politiskt laddat för att det skulle kunna föras in i styrdokumenten. Men vad skillnaden är eller vad normmedvetenhet innebär är inte förklarat i några styrdokument i dag.

Det finns ju också normer som är bra. Är det därför man inte reflexmässigt vill använda ordet normkritik?

– Absolut. Det kan också vara ett skäl till att man valt begreppet normmedvetenhet.

Har inte elever ofta ett försprång när det gäller detta?

– Lärare ska ju ha den kompetensen i dag för att kunna fullfölja sitt myndighetsuppdrag, men i verkligheten har de inte alltid det. Det bästa är då att stanna upp och lyssna och vara öppen med att man själv också befinner sig i ett lärande. Det gäller generellt i lärare–elev-relationer men kanske särskilt tydligt inom sex och samlevnad: Vi lär oss allihop här. Och det är också den ingången många lärare har, att de vill lyssna på sina elever och se dem som samtalspartner. De är ödmjuka för att elever kan säga att ”nu blev det heteronormativt!”.

Hur ska lärare hantera normer som krockar, till exempel religiöst betingade normer och queernormer? Barn växer upp i familjer där sex framför allt ses som kopplat till reproduktion och inte är något man pratar om – och så möter de en skola där sex är kopplat till lust och queer och där allt är tillåtet bara det finns samtycke?

– När jag var lärare var det föräldrar som tillhörde Jehovas vittnen som hörde av sig och såg det som problematiskt att jag hade behandlat hbtq i undervisningen. Utifrån både skolans värdegrund och undervisningen i samhällskunskap får man då hänvisa till alla människors lika värde och att frågor om identitet, makt och jämställdhet ska ingå i undervisningen.

En annan förändring i styrdokumenten är att hedersrelaterat våld och förtryck nu tas upp. Vad innebär det?

– Genom att det blir framskrivet i läroplanerna kan det leda till en kunskapshöjning hos lärare och skolledare. Skolverket har också gett ut ett stödmaterial. En komponent inom hedersförtryck är oskuldsnormen och där är det viktigt att peka på myten om oskulden och på hur fakta och normer samspelar.

Fakta är ju till exempel att mödomshinnan inte finns. Och ändå finns normen om att mödomen ska bevaras. Hur ska skolan hantera det?

– Peka på att mödomshinnan inte finns, men samtidigt ge utrymme för att diskutera vad det är som har gjort att normen finns.

Ytterligare en förändring i styrdokumenten handlar om pornografi. Vad innebär det att detta nu tas upp?

– Utifrån vår forskning vet jag att många lärare tänker att de borde prata mer om det här men att de inte vet hur. Det man kan göra är, precis som med andra delar av sex- och samlevnadsundervisningen, att fundera över vilka frågor som kan vara centrala i just det ämne man undervisar i. Kan man få in det i svenska genom någon novell? Eller i samhällskunskapen genom att kanske se RFSU:s film som betonar att porren är fejk?

I er bok resonerar ni ju om att pornografi inte bara är dåligt. Kan det vara så pass bra att det kan användas i klassrummet?

– Nej, det är väldigt främmande. Men det handlar ju om definitioner, någon kan tycka att filmen ”Sex på kartan” är porr.

– Vi vet att många unga tittar på porr. För att skapa förutsättningar för ett samtal blir det viktigt att inte skambelägga. Här kan frågor om erotik, samtycke, makt och normer ingå.

Bland det svårare när det gäller sex och samlevnad måste vara könsdysfori. Finns det någon ledning i styrdokumenten?

– Nej, det gör det inte. Och lärare har generellt ganska låg kunskap om det, liksom om transidentitet. Jag tycker också att den frågan är svår. Men det kan handla om hur vi förstår kön. Varför har vi den här uppdelningen? Varför pratar vi som om det fanns två kön? Vad innebär biologiskt kön och juridiskt kön och den egna könsidentiteten?

Vilket är ditt viktigaste budskap till lärare och skolledare när det gäller de här frågorna?

– Sexualitet och relationer har varit undanskymt ett tag, men nu kommer det fram i ljuset tack vare den nya läroplanen. Det är inget extra som läggs på, utan frågorna finns redan inbakade i ditt ämne – vi behöver bara uppmärksamma dem och ta oss an dem tillsammans. Det är väldigt roligt. Eleverna är engagerade, de vill ha det här. Sätt det i fokus. Jobba tillsammans hela skolan. Var ödmjuk inför misstag, men våga testa. Och ha roligt.