Lust, lek och lärande i grundsärskolan

På det runda bordet i ett av Södermalmsskolans klassrum ligger stora guldbruna och små turkosa diamanter i två mindre högar och en lite större i mitten. Runt bordet sitter fyra elever i grundsärskolan tillsammans med specialläraren Lotta Rangne och spelar diamantspelet. En tiosidig tärning visar hur många diamanter de får ta ur skatten.

Povel Helmerson, som är yngst, får börja. Han skakar tärningen mellan sina kupade händer och rullar ut den på bordet. Den stannar på siffran tio, och utan att tveka tar han en av de stora diamanterna ur skatten mitt på bordet.

Sedan är det Hugo Granaths tur. Han slår en sjua och räknar de turkosa diamanterna i skatten, men där finns bara fyra små.

– Vad måste du göra då? undrar Lotta Rangne.

Det är en annan av eleverna som hinner svara först: ”Växla!”

Skatten fördelas mellan lagen

Ur den egna högen plockar Hugo Granath tre små diamanter, lägger dem i den stora skatten och tar samtidigt en stor guldbrun diamant därifrån. Tärningen går fram och åter mellan de två lagen tills skatten tar slut och därmed är fördelad mellan de båda.

– Vilket lag har vunnit? undrar Lotta Rangne, och pojkarna får räkna.

Noah Stjärnqvist och Povel Helmerson plockar noggrant ihop sina diamanter och hjälps åt att räkna. Snart är pojkarna överens om att det blir 120 tillsammans.

Hugo Granath och Niko Adolfsson lägger sina diamanter i två prydliga rader och summerar stora och små till 100.

– 100 är väl mer än 120? undrar någon.

– Nej, tyvärr, replikerar Noah Stjärnqvist.

Lotta Rangne griper in och alla hjälps åt att lägga tio stora diamanter på rad och räkna till 100, och sedan lägger de till ytterligare två diamanter: 110, 120. Nu blir också den som tvivlat övertygad om vilket lag som hade högst poäng.

– Vilken tur att du fick spela med Povel, skojar Lotta Rangne med Noah Stjärnqvist och utser honom och Povel Helmerson till vinnare.

Hela arbetslaget har testat

Det har blivit en lustfylld och lekfull matematik som Södermalmsskolans lärare i grundsärskolan använder sig av. Metoden bygger på ett pedagogiskt material kallat Matteklubben, ursprungligen framtaget för fritis och vidareutvecklat för elever i grundskolans årskurser F–3.

En av de ansvariga pedagogerna för Matteklubben, Camilla Askebäck Diaz, är också lärare på Södermalmsskolan.

– När Matteklubben ville vidareutveckla och testa materialet också på grundsärskolan frågade hon om jag kunde tänka mig att pröva med mina elever. Men jag ville inte vara ensam utan tyckte att vi skulle testa på alla elever i grundsärskolan, berättar specialpedagogen Christina Hjelm.

Så hela arbetslaget i grundsärskolans sex klasser (årskurserna F–9) har varit med och bearbetat, testat och anpassat materialet och övningarna för sina elever.

– Ganska snabbt kunde vi se att mycket behövde visualiseras mer. Många av våra elever behöver extra bildstöd. Vi har till exempel utarbetat ett A4-ark med 10-kamraterna, alltså siffrorna 0 till 9. När eleverna slår en tärning får de placera den siffra som kommer upp på motsvarande tal på bildstödet, förklarar Christina Hjelm.

Matteklubben och andra kunskapsklubbar

Många diskussioner mellan lärarna

Lotta Rangne konstaterar att projektet, som också fått stöd av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), även har inneburit fortbildning för lärarna.

– Vi har fått lektionsaktiviteter att pröva i våra klasser och vi har haft många diskussioner sinsemellan om vad som fungerar och inte fungerar.

Till Matteklubbens material för grundsärskolan finns också en lärarhandledning som Christina Hjelm och Lotta Rangne har hjälpt till att ta fram tillsammans med de övriga lärarna i grundsärskolan.

– Vi har kompletterat de olika aktiviteterna så att de går att använda på tre olika nivåer, beroende på elevernas förmågor. Informationen har också kopplats till grundsärskolans läroplan.

Även i bedömningssammanhang är det en hjälp att använda Matteklubbens material, påpekar Lotta Rangne.

– När eleverna går från mig på mellanstadiet till lärarna på högstadiet kan jag informera om hur eleverna har klarat uppgifter som att växla till exempel. Och för eleverna har det också en igenkänningseffekt när de kan använda samma material, men med ett fördjupat ämnesinnehåll på högstadiet.

– Det händer också att eleverna kan visa nya lärare hur uppgifterna och spelen fungerar, fyller Christina Hjelm i.

Specialpedagogiska skolmyndighetens utvecklingsprojekt

”Nu är det likvärdigt på skolan”

Inte minst från likvärdighetssynpunkt uppskattar lärarna att de kan undervisa med samma material som grund.

– Ett av de områden som Riksrevisionsverket slog ned på i sin granskning av grundsärskolan år 2019 var just bristen på likvärdighet. Nu är det åtminstone likvärdigt här på skolan, säger Christina Hjelm.

Södermalmsskolans grundsärskola har funnits i mer än 20 år och är med sina drygt 50 elever väl integrerad bland skolans totalt 850 elever.

Grundsärskolans elever får vara med och påverka efter förmåga och behov och de deltar i alla skolgemensamma aktiviteter. Som ”Öppen scen” varje termin där eleverna anmäler om de vill vara med och sjunga. Eller den årliga skoljoggen som äger rum i Tantolunden. Och i de praktisk-estetiska ämnena har alla skolans elever samma lärare.

– Dessutom vet alla elever på skolan att grundsärskolans elever använder tecken som stöd. När de sjunger använder de också stödtecken, säger Lotta Rangne.

Christina Hjelm påpekar att det finns lärare som sökt sig till Södermalmsskolans grundskola eftersom de vet att grundsärskolan finns här och anser att det berikar.

Nu tar Lotta Rangne fram ett kortspel som påminner om vändåtta, men med fler valmöjligheter. Korten kan läggas ut efter färg, form eller efter det antal symboler kortet visar. Det går att spela på tre olika nivåer och den som först blir av med sina kort vinner.

Läsplattan används flitigt

Eleverna bänkar sig återigen kring bordet och Hugo Granath ser till att de två lagen får hälften var av korten genom att mäta upp i två lika stora högar. Nu går det snabbt: ena laget lägger ett kort med fyra gröna droppar, det andra laget lägger fyra röda droppar. Niko Adolfsson väljer att lägga ett rött kort med två stjärnor och kan dessutom lägga ut ett kort med två gråa kors.

Ganska snart är spelet slut. Den här gången är det Hugo Granath och hans medspelare som lyckats bli av med sina kort först och därmed har vunnit.

Matteklubben för grundsärskolan har till hösten kompletterats med IT-klubben. Också här har Södermalmsskolans lärare varit med och provat ut aktiviteterna där materialet kan användas på tre olika nivåer för att öka elevernas digitala kompetens. Läsplattan är flitigt utnyttjad här, inte minst för att filma, och det finns också en programmerbar robot.

– Just nu håller min klass på att filma inledningen på en resa. Vi får repetera flera gånger hur eleverna ska hoppa i och ur en låda för att komma iväg, berättar Christina Hjelm och skrattar.

– Allt det här har ju också blivit ett kollegialt lärande. Det känns väldigt roligt, till och med att vi ibland kan misslyckas tillsammans. Vi har blivit en stark grupp lärare.