De lär sig konsten att läsa visuellt

– Ta fram häfte och penna så ska vi göra en bildläsning!

Vanligtvis görs bildläsningen i början av en lektion, men i dag blir det i stället avslutning efter att klass 9C har arbetat med att skriva krönikor. På tavlan visar Mia-Lena Gusterman en bild med några frågor till.

– Ni kommer att behöva tänka till lite på varför jag valt den här bilden just nu. Kom ihåg att försöka hitta bevis i bilden för att motivera era tankar.

Genast börjar alla elever, utan undantag, att skriva. De flesta inleder med att beskriva vad de ser. ”En tecknad person”, ”en väg som delar sig” och ”jag ser en man” är några vanliga formuleringar. Någon väljer i stället att gå direkt på tolkningen: ”Livet handlar om att välja.”

”Vi är en bra kombo”

Att låta eleverna tolka bilder är utgångspunkten för det FoU-projekt som lärarna Mia-Lena Gusterman och Karin Fondin under två och ett halvt år har genomfört på Eriksdalsskolan inom ramen för Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS). Nu återstår endast att skriva en avslutande text om resultaten.

Mia-Lena Gusterman är lärare i svenska och medieämnen, medan Karin Fondin är lärare i svenska och textilslöjd.

– Vi är en bra kombo rent ämnesmässigt. Vi har en idé som vi jobbat på i två och ett halvt år tillsammans och som vi tror på, säger Mia-Lena Gusterman.

De båda lärarna är dock lite nedslagna efter det senaste seminariet med STLS. En hypotes som funnits med från början måste formuleras om. Forskning och utveckling har aldrig varit någon spikrak väg framåt, men knixarna och knölarna längs vägen kan kännas motiga. Särskilt så sent i processen – och när man tror stenhårt på sin idé.

Ville få lugnare start

Det hela började med ett lokalt FoU-projekt för alla lärare på Eriksdalsskolan. Under handledning av Ann-Sofie Jägerskog, lektor i ämnesdidaktik vid Stockholms universitet, testade de två lärarna att låta eleverna skriva om en bild som start på lektionerna.

– Ett syfte var ett det skulle bli en lugnare och mer fokuserad start på varje lektion. Men också att man blir bra på det man gör ofta. Att skriva ofta ger ringar på vattnet, säger Karin Fondin. Som lärare i textilslöjd såg hon även att det var viktigt för elevernas motorik att få skriva för hand.

– Motoriken är inte självklar i dag, konstaterar hon.

Sedan började lärarna studera vad eleverna faktiskt skrev. De insåg att det fanns något att hämta i texterna. Deras frågeställning blev huruvida träningen i att läsa och analysera bilder kunde vara till hjälp när eleverna sedan skulle läsa och analysera texter. Idén passade ihop med Läsrörelsens satsning Bildberättande och konsten att läsa bilder. Där stötte de på begreppet ”visuell läskunnighet”, som visade sig vara användbart.

”En förmåga att föreställa sig”

– Vi tänkte att en fördjupad läsförståelse av text också är en förmåga att föreställa sig. Är det föreställningsförmågan som gör att man kan läsa mellan raderna? säger Mia-Lena Gusterman. För att ytterligare fördjupa sin undersökning ansökte de om att delta i ett FoU-projekt via STLS. Deras ansökan beviljades, vilket innebär att de har ingått i ett nätverk där de kan diskutera sina frågor med andra lärare samt få vetenskapligt stöd.

– Vi har även haft fredagar undervisningsfria och det har varit fantastiskt. Vi kan sitta och bolla tankar och fundera tillsammans, vilket gör att mycket annan undervisning också blir genomlyst, säger Mia-Lena Gusterman.

Bilderna som lärarna har valt kan se olika ut. I dag är det en enkelt tecknad figur, men det kan också vara ett foto. Tidningen New York Times publicerar varje vecka en bild under rubriken ”What’s going on in this picture?”. Bilden saknar bildtext för att skolelever ska kunna diskutera den.

– Väldigt tidigt under pandemin hade de en bild med människor i skyddskläder och något man tolkar som en ambulans. Man förstod på skrivtecknen att det var Asien. Eleverna gjorde väldigt rimliga läsningar av den bilden. Det handlar även om att kunna se bortom bilden, vilket liknar att läsa bortom raderna i en text, säger Karin Fondin.

Lite väl fantasifulla tolkningar

Efter att eleverna har skrivit ägnas en stund åt att diskutera bilden i helklass. Vissa elever har varit väldigt fåordiga, medan andras tolkningar varit fantasifulla – och ibland legat lite väl långt ifrån vad bilden faktiskt ger utrymme för.

– Sådana pajasläsningar var mest från elever som inte hade skrivit så mycket. Men de tyckte att det var härligt att vara med och diskutera. Det var helt klart att eleverna behövde bli bättre på att hitta bevis i bilden för sin tolkning, säger Karin Fondin.

På dagens pass presenteras flera tolkningar med tydlig förankring både i bilden och omvärlden. Somliga menar att vägskälet med pilar åt två olika håll kan handla om gymnasievalet. Andra kopplar det till riksdagsvalet till hösten, och tänker att en röd och en blå skylt kanske handlar om politiska inriktningar.

– Han kollar åt höger, konstaterar en elev.

– Vad tror du finns där borta? frågar Mia-Lena Gusterman.

– Danderyd. Det bor många moderater där.

Både rika och fattiga läsningar

Trots att de flesta elever säger sig vara vana att läsa bilder, varierar deras förmåga att skriva om bilderna. Lärarna talar om rika och fattiga läsningar. De rika läsningarna utmärks dels av utförliga beskrivningar av bilden, dels av att eleven har vågat tänka utanför bilden. På en konkret fråga som ”Vad finns bakom pojken?” kan en rik läsning vara: ”Kanske en skola, för barn brukar gå från skolan den tiden på dagen”. Ett fattigt svar kan i stället vara: ”Jag vet inte för det syns inte”.

Under projektet har lärarna sett att de elever som utvecklats mest är de som från början var fåordiga. Mia-Lena Gusterman märkte att en klass som läste Ann-Helén Laestadius bok ”Tio över ett” plötsligt gjorde rikare läsningar av texten.

– I läsloggarna har de skrivit saker som att ”det vet jag därför att …”. De använder sig av strategierna från bildläsningen. Jag tror också att de litar mer på sig själva. De vågar göra en chansning. Nu har de sett att det kan finnas många olika svar.

”Hade nog inte ens tänkt tanken”

Men att tycka sig se något i sin undervisning och att kunna bevisa det utifrån vetenskapliga principer är inte samma sak. Nu brottas lärarna med hur de ska formulera sina resultat. Det går inte riktigt att bevisa att analysen av bilderna förbättrar elevernas läsförmåga. Det är så mycket annat som påverkar kunskapsutvecklingen. Men de båda lärarna är glada över möjligheten att genomföra projektet.

– Vilken lyx, tänk om alla kunde få göra det en gång i sitt yrkesliv. Verkligen grotta ner sig, säger Mia-Lena Gusterman.

Karin Fondin håller med. Litteraturläsningen och det akademiska skrivandet fick henne att vilja göra något mer.

– Jag har börjat plugga till speciallärare. Tröskeln blev lite lägre tack vare det här. Om jag inte fått tjuvträna hade jag nog inte ens tänkt tanken, säger hon.