De brevväxlar på gammalt vis

– Jag ville göra något positivt tillsammans med mina elever under pandemin och samtidigt kunna bidra till att minska ensamheten hos äldre, säger Josefin Nilsson, fritidspedagog på Östermalmsskolan.

Efter att ha fått positiv respons från skolledningen kontaktade hon ett närliggande äldreboende. Hon fick napp från nio av de äldre, som ville få brev från elever och skriva tillbaka.

– Ingen av mina elever hade skrivit brev tidigare och tyckte det var lite jobbigt i början. Men redan efter att första svaret kom från de äldre blev det ett helt annat engagemang, berättar Josefin Nilsson.

”De har fått nya vänner”

Varje elev som deltar har nu en ”egen” brevvän och under det senaste året har de skrivit och skickat mellan ett och tre brev i månaden.

– Förväntningarna är verkligen ömsesidiga. Mina elever har fått nya vänner och de äldre på boendet upplever att det bidrar till att mildra deras ensamhet – precis det jag önskade när jag startade det här.

Förutom vänskap över generationsgränserna ser hon en pedagogisk nytta med brevskrivandet.

– Eleverna använder ofta digitala verktyg i sin vardag. Att få träna på att arbeta analogt med papper och penna är viktigt. Både jag och deras klasslärare ser tydligt att eleverna blivit mer intresserade av att skriva och stava rätt. Även motoriken och koncentrationen tränas på ett annat sätt när de skriver för hand, konstaterar Josefin Nilsson.

Fabian Angell i årskurs 2 berättar stolt om sin brevvän Gudrun, 98 år.

– Det är kul att ha en så gammal kompis. Hon har skrivit och berättat om hur det var förr och jag har berättar om hur det är i skolan nu. Hon är född i Norge. Det är flera i min släkt också.

”Har blivit bättre på att stava”

Lika positiv och glad för sin brevvän är Herman Sjörs i årskurs 2.

– Först tyckte jag det var svårt och tråkigt att skriva brev. Nu tycker jag det är jättekul. Krister är min kompis på äldreboendet. Han är 78 år.

Herman konstaterar att han har blivit mer bekväm med att skriva med penna sedan de började brevväxla.

– Det är bra att få träna på att skriva för hand, säger han och Fabian håller med.

– Jag har också blivit bättre på att stava. När jag skriver till en gammal person vill jag att det ska vara rätt, säger han och de båda berättar att de till en början fick hjälp med att formulera breven.

– Josefin lärde oss att alltid ställa en fråga i brevet, så det gör vi. I senaste brevet frågade jag Gudrun om hon åkte skidor när hon var yngre och så skrev jag om att jag åkt skidor på sportlovet.

Nu har brevvännerna träffats

När besöksförbudet på äldreboendet försvann var Josefin Nilsson snabb med att ordna så att brevvännerna kunde träffas.

– Det är jättekul att få träffas! Våra klasskompisar är lite avundsjuka på oss när vi åker dit, konstaterar Herman.

– Alla engagerar sig väldigt mycket, säger Josefin Nilsson och berättar att även elevernas föräldrar har följt brevskrivandet med stort intresse.

– Det här projektet har verkligen fått vingar, konstaterar Josefin Nilsson, som nu hoppas på att ännu fler på äldreboendet ska vilja och orka skriva till en åttaårig brevvän på Östermalmsskolan.

– Vi får se hur det går, men tack vare det här har vi fått tillfälle till många fina och viktiga samtal i skolan, om både döden och livet i stort. Det känns riktigt bra.