Viktigt att pojkarna också lyckas i skolan

Emma Leijnse kommer direkt från nattåget till intervjun – en mellanlandning på vägen från ett bröllop i Åre till hemmet i Malmö och jobbet som reporter på Sydsvenskan. Detta coronaår är resan ett något udda inslag i hennes liv, men annars är hon van att flänga runt och föreläsa om sina böcker. Framför allt om ”Fördel kvinna” som handlar om det vidgade glappet mellan flickors och pojkars skolresultat och kvinnors och mäns yrkeskarriärer.

Den klassiska jämställdhetsdebatten är inte helt överspelad. Fortfarande ligger kvinnors löner under mäns i samma yrken och fortfarande är 19 av 20 börs-vd:ar män. Men även detta kan komma att ändras, för efter en världshistoria där kvinnor genomgående underordnats män så är läget annorlunda sedan ett antal år: tjejerna regerar allt oftare.

Flickor har högre genomsnittsbetyg än pojkar i alla skolämnen utom idrott. Unga kvinnor är i majoritet på alla större universitetsutbildningar utom ingenjörsprogrammen. Kvinnor börjar nå längre än män även i yrkeslivet – inom högkvalificerade yrken som tandläkare och veterinär är kvinnor i majoritet. Ja, inte bara där – också i till exempel byggbranschen är cheferna nu ofta kvinnor.

Och även om Sverige ligger långt fram i denna utveckling så går det åt samma håll i hela världen.

Vad är problemet – är det inte kvinnors tur nu?

– Det är inget problem att tjejer utbildar sig mycket, utbildning är ju en fantastisk ”life changer”. Problemet är den ganska stora grupp killar som inte utbildar sig. Och att de hamnar långt efter tjejerna och blir utanför på så många sätt i samhället.

– De här småkillarna som går i skolan nu, det är ju inte deras fel att vi har ett patriarkat. Det är en rättvisefråga att de ska få lyckas lika bra som tjejerna. Majoriteten av killarna går ju en gymnasial utbildning men sedan går de inte vidare. De börjar jobba. Sedan är det också en större grupp killar än tjejer som inte kommer igenom gymnasiet, och de får det jäkligt tufft. Förutom att de har svårt att få jobb och inkomst så blir de bortvalda av kvinnor, som partners och som pappor. De får helt enkelt ett ensamt liv. Deras utanförskap göder extremism, psykisk ohälsa, kriminalitet, missbruk, näthat, antidemokratiska krafter – sånt som politiker brukar peka ut som vårt samhälles stora problem.

Den stora frågan: vad beror det här på?

– Tjejer får tidigt ta mer ansvar. Mest beror det på uppfostran, men biologin spelar in lite grann.

På vilket sätt?

– Det verkar finnas vissa skillnader som gör att tjejers språkliga förmåga utvecklas lite tidigare, liksom deras koncentrationsförmåga. Och just de två sakerna har betydelse i skolan. Sedan har killar i genomsnitt bättre spatial förmåga.

Vilken betydelse har föräldrarnas utbildningsnivå och om de har svensk eller utländsk bakgrund?

– På individnivå är det aldrig förutsägbart, men på gruppnivå är det föräldrarnas utbildningsnivå som väger tyngst. Den väger ungefär lika tungt som kön och svensk eller utländsk bakgrund tillsammans. Och när de tre bakgrundsfaktorerna samverkar så blir det ju en enorm skillnad mellan en svensk tjej med högutbildade föräldrar och en kille med utländsk bakgrund och lågutbildade föräldrar. Jag tänkte säga att man nästan inte kan tro att de har gått i samma skola – men det har de ju antagligen inte heller, de går väldigt sällan i samma skolor nu för tiden.

– Föräldrarnas utbildningsnivå spelar stor roll för vilket jobb unga människor kan få och vilken inkomst de kan ha och hur kreditvärdiga de blir. Och det har betydelse för i vilken typ av område de i sin tur kan bosätta sig. Vilket blir väldigt betydelsefullt när skillnaderna mellan skolor i olika områden blir allt större. Så skillnaderna fortplantar sig över generationer. Elever som går på skolor i utsatta områden får samtidigt med sig mer traditionella könsnormer än de kanske skulle ha fått på en annan skola i ett annat sammanhang.

Vad kan de könsnormerna säga?

– Till exempel att som kille är det viktigt att inte vara som en tjej. Om tjejer läser böcker ska killarna inte göra det, om tjejerna pluggar ska killarna inte göra det. En undersökning bland invandrarfamiljer i franska förorter visade att familjernas fokus hade skiftat från att sonen skulle få en utbildning till att det var dottern som skulle få det. Och om killarna även hemifrån får signaler om att utbildning inte är viktigt, då är det inte konstigt att de tappar sugen. Vi är så vana att uppmuntra tjejer att bryta mot normer. Killar får inte samma draghjälp att bryta sig loss. De ska klara sig mer själva, inte be om hjälp. Vara starka män

– Och där bakgrundsfaktorerna inte samverkar, som till exempel för killar med högutbildade invandrade föräldrar, vad händer då?

– Ganska många killar pluggar utan att tala om det för sina kompisar.

Det verkar handla mycket om förväntningar som kan förstärka de mönster som redan finns. Vilken roll spelar skolan och lärarna där?

– Jag tror att det är himla svårt för en lärare att upptäcka vad man gör i relation till eleverna och bestämma sig för att nu ska jag behandla den här personen annorlunda än jag brukar. Det är så mycket som är omedvetet. Och dessutom möter lärarna ett motstånd – ingen elev gillar när någon kommer och ska ändra på en, ”nu ska du uppföra dig annorlunda, tänka annorlunda”. Så jag tror att det skulle vara mycket bättre om skolan bara såg till att nu lär vi alla elever att faktiskt läsa riktigt bra. Det är det skolan kan – vara en skitbra skola. Och när killarna väl lär sig att läsa bra så får de en succéupplevelse i skolan, och då har man kommit halva vägen mot att bli av med normen som säger att killar inte läser.

Men att lära alla elever att läsa riktigt bra, det vill ju alla lärare. Varför händer inte det?

– Om man frågar på enskilda skolor så säger de oftast att de inte har resurser till det. Men det känns inte som ett giltigt skäl. All forskning säger ju att det är viktigt att tidigt, redan på lågstadiet, ge särskilt stöd till dem som hamnar efter.

Som man gör i Finland?

– Precis. Där får ju typ en tredjedel av alla lågstadieelever särskilt stöd någon gång. De får hjälp innan de ens fattar att de är efter. I Sverige får de vänta och vänta och när man sedan till slut sätter i gång, efter flera år, då är det kanske försent.

Kan de sena insatserna bero på att det är svårt att rekrytera speciallärare och specialpedagoger?

– Ja. Och det är ju ännu värre än om det är pengar som saknas, för då blir det svårare att styra om och få till detta.

Det finns annat inom skolan som också spelar in. Hur har pojkarna påverkats av ett ökat fokus på elevers eget arbete?

– Jag är inte utbildad pedagog, så jag aktar mig för att säga vad som händer i klassrummet. Men vad jag har förstått av de studier som har gjorts så har det varit mycket att eleverna ska forska själva och formulera sina egna problem. Tjejerna klarar det ofta, men många killar checkar ut då.

Vilken roll spelar betygen för skillnaderna mellan flickor och pojkar?

– Killar tror att de kan få höga betyg om de har talang – och då frånsäger de sig ju mycket av sitt eget ansvar. Tjejer tror i högre grad att de kan påverka sina betyg genom att jobba hårt. Så tjejer tar betygen mer på allvar, men det är inte alltid till fördel för dem. Det blir otroligt mycket stress och press.

– En annan aspekt är att lärarna förväntas bedöma och betygsätta vartenda moment. Att inte göra det är närmast en revolthandling. Och eleverna frågar hela tiden vad de ska kunna på slutet. Ibland borde man kunna tänka att man bara har undervisning utan prestation. Jag tror överhuvudtaget att det är bra att inte prata så mycket om betyg.

Vad säger du om den statliga Betygsutredningen som nu i augusti föreslog att det införs ämnesbetyg igen, i stället för kursbetygen på gymnasiet?
– Det kan göra stor skillnad. Killar mognar senare, de är barnsliga lite längre. Då kan de, som det är nu, få ett dåligt betyg i ettan som hänger med genom hela skolgången ¬– och som kanske leder till att de faktiskt missar chansen att bli det de vill.

Vilken roll spelar digitaliseringen av skolan för pojkar respektive flickor? Killar har generellt mer skärmtid, är det ett problem att skolan ger ytterligare påslag, eller bidrar det till att skolan blir mer på killarnas villkor och att de känner sig mer hemma?

– Det där återstår nog att se. Nu görs ju en del nationella prov digitalt. På Pisaprovet visade det sig att killar presterar bättre då. Men jag tror inte att provens utformning är det man ska fokusera på, utan hur undervisningen görs. Det man vet från forskning är att digitala verktyg i undervisningen förstärker det som redan är – om undervisningen fungerar bra så blir den ännu bättre, men om den inte fungerar så blir den ännu sämre. Och då kommer svagare elever, bland dem många pojkar, att påverkas mest.

– I värsta fall kan den digitaliserade undervisningen göra att skillnaderna mellan svenska skolor kommer att bli ännu större. Och risken är tyvärr ganska stor att det blir så, för vi vet redan nu att den mest välutbildade och erfarna personalen finns på de skolor där eleverna har lättast för sig. Och de kan aldrig ersättas av digital teknik.

Så vad kan lärarna göra i klassrummet för att stärka underpresterande killar?

– Lugn och ro, tydligt strukturerade lektioner och en förutsägbar skoldag gynnar de svagare elevgrupperna. Särskilt killar behöver ofta rent konkret hjälp med studieteknik – läs, stryk under det viktigaste, berätta för någon om det du har läst, ta en paus, läs igen. Forskaren Fredrik Zimmerman vid Högskolan i Borås har visat hur mycket det betyder, att om lågpresterande elever fattar hur man gör så bidrar det också till att förändra deras inställning till skolan. Och det kan också göra tjejerna mindre stressade, till exempel just det där med att inse att man lär sig bättre om man tar en paus ibland.

Just det, vad säger du om tjejers höga prestationsideal – behöver de också förändras?

– Jag tror att om skolan och lärarna fick ägna sig lite mer åt undervisning och lite mindre åt att formulera vad som ska bedömas i varje enskilt moment, så skulle framför allt de högpresterande tjejerna stressa lite mindre.

Om vi tittar på betydelsen av förebilder – vilken roll spelar det att så få av lärarna är män?

– Det skulle vara jättebra med fler män i förskola och skola. På samma sätt som små tjejer mår bra av att se att kvinnor kan bli vd och statsminister och bankdirektör så mår små killar bra av att se att män kan jobba i förskola och skola – att detta är en plats för sådana som jag. Men även det handlar om normer. Det är klart att vi kan säga till killar att de kan jobba i skolan, men det är svårt om de inte ser en enda man som gör det.

Det där är lite kontroversiellt. Kvinnor dominerar ju i skolan och många känner att det är deras jobb att räcka till för alla elever.

– Saker är inte alltid som man önskar. Man kanske inte vill att kön ska spela roll, men när man ser att det gör det så kan man inte agera som om det inte gjorde det.

Så hur ska man locka män till de skolor där de särskilt behövs?

– Det finns kommuner där lärare får 10 000 mer i månaden om de jobbar i ett utsatt område.

Men de ger väl inte högre lön till manliga lärare?

– Nej, det skulle nog inte gå.

Vilken roll kan elevhälsan spela för att skapa mer jämvikt mellan flickor och pojkar?

– Min gissning är att fler tjejer än killar söker sig till elevhälsan. Man ska ju liksom stå ut med saker som kille. Och så vet vi att i alla undersökningar om hur barn och unga mår så mår tjejer sämre, men samtidigt så vet vi att längre fram i livet så skyddar en bra utbildning mot psykisk ohälsa.

Är orsakssambandet verkligen så enkelt? Psykisk ohälsa kan ju också göra det svårt att skaffa sig en bra utbildning?

– Folkhälsomyndigheten har i en rapport konstaterat att väldigt mycket av den psykiska ohälsan kommer av utanförskap. Misslyckad skolgång leder till ekonomisk och social utsatthet som leder till psykisk ohälsa. Det ska nog elevhälsan vara medveten om, att ett sätt att jobba för bättre hälsa är att se till att eleverna klarar grundskolan.

Om vi pratar om skolsystemets struktur, har det så kallade fria skolvalet någon betydelse för killars och tjejers skolprestationer?

– Indirekt har det betydelse, för så som skolvalet är utformat har det ju ökat skillnaderna mellan skolorna. De är många killar som blir kvar på skolor med sämst förutsättningar, särskilt på gymnasiet. Tjejer med högutbildade föräldrar söker sig ofta till skolor med högre intagningspoäng, och då hamnar de i en klass där alla pluggar, och då gör de själva det, för man gör som sina kompisar.

– Det finns en majoritet i riksdagen för att ersätta kötid som urvalskriterium med något annat. Lottning är en väletablerad metod i en massa andra länder.

Vad mer skulle kunna göras på en strukturell nivå?

– Resurserna måste fördelas efter behov. De elever som mest behöver välutbildad personal får minst av det. Och där sticker Sverige ut inom OECD. I andra OECD-länder har man lika välutbildad personal på de utsatta skolorna som på de mest högpresterande.

Vad säger du om tanken på differentierad skolstart för pojkar och flickor, så att pojkar skulle börja skolan ett år senare eftersom de mognar senare?

– Jag har tänkt den tanken. Att låta pojkar gå i förskolan ett år längre är ju en reform som inte kostar något.

Det här fokus på pojkars sämre prestationer, kan det leda till en feministisk backlash?

– Nej, det tror jag inte. Om man ser jämställdhet som en kamp där ett kön flyttar fram sina positioner på bekostnad av det andra, då ser man kanske en sådan risk. Men det måste gå att kombinera ett mer jämställt arbetsliv, där kvinnors löner inte ligger lägre, med en skola där killar klarar sig bättre än i dag. Och en mer jämställd skola behöver inte betyda att en massa fler killar ska plugga på högskolan. Det stora problemet är att en stor grupp killar inte klarar gymnasiet.

– Jag tänker så här: Vad var kvinnonormen för hundra år sedan och vad är den i dag? Vad kvinnor kan göra utan att någon höjer på ögonbrynen har ju ändrats enormt. Har det blivit sämre? Nej, det skulle ingen säga. Men mansnormerna har inte förändrats lika mycket. Det finns fortfarande väldigt tydliga regler för hur en man ska vara – ju mer du liknar en kvinna, desto lägre är du i rang. Så att också ge killar en större box att röra sig i, det jobbet har vi kvar att göra.